När samhället havererar – ny rapport om dödligt våld i nära relationer

I sju av tio fall när kvinnor dödas i en nära relation fanns det förutsättningar för ett bättre och mer professionellt agerande från myndigheternas sida, vilket hade kunnat rädda kvinnornas liv. Det visar en ny granskning där Stiftelsen Tryggare Sverige har studerat 30 fall av dödligt våld mot kvinnor. I 63 procent av fallen fanns det barn i familjen och många barn var också närvarande på själva mordplatsen. Det framkom vid ett seminarium om dödligt våld mot kvinnor under Almedalsveckan.

I de 30 mordfall som Tryggare Sverige nu har studerat var den våldsamma eller hotfulla situationen känd av någon utomstående person i så gott som samtliga fall. I nio av tio fall som slutade med att kvinnan dödades fanns det flera faktorer som indikerade risk för framtida brott. Ändå dödades kvinnorna.

Peter Strandell, personsäkerhetsexpert vid Tryggare Sverige, pekar på flera brister i myndigheternas hantering av kvinnor som utsätts för dödligt våld:

-  Man är fortfarande dålig på hot- och riskbildsbedömningar. Samhället missar att det finns barn i familjen och anmäler inte det till socialtjänsten. Vi ser stora brister där kvinnor kommer in till vården med uppenbara skador men inte berättar vad de har varit utsatta för och ingen frågar dem, trots att det är oerhört viktigt, säger Peter Strandell.

Hälften av kvinnorna hade haft kontakt med sjukvården innan de blev mördade.

Sedan 1998 har polis och socialtjänst använt sig av riskbedömningsinstrumentet Sara, men Peter Strandell menar att det sällan används på ett strukturerat sätt. Han är kritisk till instrumentet Freda, som Socialstyrelsen utvecklat, som han menar har stora brister och strider mot evidensbaserade metoder.

I 63 procent av de studerade morden fanns det barn i familjen. Barnen är också ofta närvarande vid själva mordet, inte sällan försöker de gå emellan i bråket:

-  Det får givetvis förödande konsekvenser för barnen. Vi ser många fall där man inte har undersökt om det finns barn och inte heller anmält det till socialtjänsten, säger Peter Strandell.

Detta trots att polisen har en uttalad skyldighet att anmäla till socialtjänsten när man misstänker att ett barn far illa.

Inger Olsson är enhetschef för resurscentrumet Nexus i Uppsala kommun där mellan 350 och 400 våldsutsatt får stöd varje år. Dessutom ansvarar hon för det skyddade boendet Siri där cirka 100 personer bor varje år:

-  Det här är väldigt komplexa frågor. Vi ser att det räcker att man gör bara lite fel i hanteringen av ett ärende för att det ändå ska gå illa. Det ställer enorma krav på tjänstemännen, säger Inger Olsson.

Christer Nyberg, före detta kommissarie och studierektor på Polishögskolan, är självkritisk till polisens arbete med frågorna:

-  Jag kan tyvärr inte säga att polisen har gjort ett så bra arbete. När en kvinna försöker ta tillbaka en anmälan mot en man borde inte utredningen läggas ner som nu, utan det är i sig en varning på att något inte står rät till. Det är ett enkelt men avgörande strategiskt fel. Polisen skriver av ärendet utan vidare kontakt med kvinnan. Det skulle inte få läggas ner utan ett samtal med henne, säger Christer Nyberg.

Han menar att barn i familjer där det förekommer våld borde förhöras tidigt:

-  Som det nu är hörs barn ofta först efter mordet på deras mamma. En del säger att barn inte vill prata, men min erfarenhet är att barn är väldigt kommunikativa om man bara tar det på rätt sätt, säger Christer Nyberg.

Eva Kornhall, advokat som ofta arbetar som målsägandebiträde, håller med:

-  Barn som lever i det här kaoset; om de bemöts med respekt då berättar de om de tror att det kan hjälpa deras mamma, säger Eva Kornhall.

Sara Athari är styrelseledamot i Roks:

-  Det är som ett lotteri var i landet man bor och hos vilken myndighetsperson man söker hjälp. Så får det inte vara. Våldsutsatta kvinnor förminskar våldet, de överdriver inte, säger Sara Athari.

Stiftelsen Tryggare Sverige presenterar nu ytterligare en haveriutredning av ett mord som skedde i Stockholm i juli 2012. Kvinnan hade anmält mannen flera gånger för olaga hot innan han till slut mördade henne. De hade fyra gemensamma barn. Ändå missar myndigheterna under lång tid att också barnen misshandlats och ingen barnkonsekvensutredning görs. Inte ens när kvinnan uppsöker tandläkare för att mannen har slagit ut en tand på henne ställs några följdfrågor. Mamman knivskärs till döds i samma lägenhet som deras treåring sover i.

Christer Nyberg pekar på att mamman var vad han kallar ett ”icke idealt brottsoffer”:

-  Hon var en invandrarkvinna utan sociala kontakter i samhället. Här brister det väldigt tydligt. Det saknas också information från Migrationsverket till nyanlända. För många från andra länder är det inte självklart att gå till polisen och be om hjälp, säger Christer Nyberg.

Han pekar också på att i mordutredningar är det åklagare som är förundersökningsledare, men att bedömningar och insatser kan variera beroende på hur engagerad polisen är och på vilket sätt de föredrar ett ärende för åklagaren.

Christer Nyberg tycker att en överträdelse av ett kontaktförbud bör ge fotboja i stället för som idag böter. Dessutom bör polisen hålla brottsförebyggande samtal med hotfulla män snabbt. Det senare håller advokat Eva Kornhall med om:

-  Brottsförebyggande samtal är jätteviktigt. Om jag företräder en hotad kvinna brukar jag kontakta mannen. Jag brukar säga: ”Jag vet vad du har gjort. Jag har telefonen påslagen hela tiden och hon kan ringa mig när hon vill.” Jag tror att jag har räddat livet på flera kvinnor genom det, säger Eva Kornhall.

Christina Wahldén