Polisens svek och en ung kvinnas död

När kvinnan berättar för sin före detta man och pappan till sina två barn att hon har träffat en ny man brister det. Mindre än ett dygn senare är kvinnan mördad av sin före detta man. Först efter mordet kontaktar polisen socialtjänsten om barnens situation, trots att mannen även misshandlat ett av barnen. Det framkom vid ett seminarium om dödligt våld mot kvinnor under Almedalsveckan.

Vi kan kalla henne Anna. Egentligen hette hon något annat, men hon levde på riktigt och mördades 2010. Magnus Lindgren, fil dr i psykolog och kriminolog från Stiftelsen Tryggare Sverige, låter oss följa hennes sista dygn i livet genom en workshop där poliser, åklagare, socialtjänst och Bris deltar med reaktioner runt hanteringen av fallet. Allt sker med kvinnans familjs godkännande.

Bakgrunden är att Anna är frånskild med två barn. Hon har gemensam vårdnad tillsammans med mannen om de två barnen. En söndagskväll lämnar hon som vanligt över barnen som är i skolåldern till mannen och berättar samtidigt att hon har fått ett nytt arbete och träffat en ny man. Hon byter också sin status på Facebook till ”i ett förhållande”.

Redan då hotar pappan till barnen att döda både henne och barnen. Hon lämnar ändå barnen hos honom, för så har hon alltid gjort. Hon ringer honom någon timme senare och då hotar han att döda henne igen och även hennes föräldrar. Halv nio på kvällen polisanmäler Anna sin före detta man. Hon berättar om hoten och att hon tror att mannen möjligen kan ha ett skjutvapen i lägenheten. Polisen tar upp en anmälan om brott, men så mycket mer händer inte då.

Christer Nyberg, före detta kommissarie och studierektor på Polishögskolan, säger:

-  Det finns en risk här att polisen betraktar det som en begynnande vårdnadstvist och då har det inte högsta prioritet.

Peter Strandell, personsäkerhetsexpert hos Tryggare Sverige:

-  Redan här bör socialtjänsten underrättas av polisen att det finns barn som befinner sig i riskzonen, säger Peter Strandell.

Någon anmälan till socialtjänsten görs dock inte. Inte heller någon riskbedömning av mannen.

Vid nio på kvällen kontaktar Anna sin dotter och ber henne filma det som sker i lägenheten med sin mobil. En timme senare överlämnas ärendet till det turlag hos polisen som går på kl. 22 för att arbeta till nästa morgon, alltså på måndagen.

Christer Nyberg säger:

-  Klockan 22 är en kritisk tidpunkt. Då är det personalbyte och det är en fråga om hur mycket folk som finns i tjänst. Jag har fått uppgift om att det kanske fanns tio poliser.

Att det kanske finns vapen i lägenheten är i sig en riskförhöjande kunskap, menar Peter Strandell:

-  Då måste man agera snabbt, säger Peter Strandell.

Klockan elva på kvällen kommer ändå en patrull hem till Anna och förhör henne. Då visar det sig att hon har misshandlats av sin före detta man under tio års tid, men att hon aldrig har anmält honom och aldrig sökt vård för sina skador. Barnen har sett henne misshandlas och dottern har berättat att pappan har misshandlat henne samma kväll. Anna talar om att hon känner sig hotad och rädd.

Halv ett på natten skrivs förhöret ner. Fortfarande är det konstigt nog ingen som tänker på att kontakta socialtjänsten om barnen som finns i lägenheten med sin våldsamma pappa.

Peter Strandell är kritisk:

-  Våldet trappas upp här och nu. Mannen ger uttryck för kontrollbehov. Här bör man upplysa kvinnan om möjligheter till hjälp och skydd. Och barnen finns fortfarande med mannen.

Inger Olsson, enhetschef från socialtjänsten i Uppsala kommun, är också kritisk:

-  Hade poliserna ringt socialjouren hos oss i det här skedet hade jag frågat varför mannen inte var gripen. Jag hade begärt handräckning av polisen för att omhänderta barnen enligt LVU.

Detta sker dock inte i Annas fall. Klockan ett natten till måndag beslutar jouråklagaren att grund för häktning av mannen saknas, bland annat med hänvisning till det sena klockslaget. Polisen får tydliga direktiv att kontakta den ordinarie åklagaren som kommer på morgonen.

Anneli Hanström, vice chefsåklagare vid City åklagarkammare i Stockholm, menar att åklagarens dilemma i det här skedet är att ha övertygande bevis för att det ska räcka till att häkta personen:

-  Det jag har att bedöma i de här lägena är den föredragning jag får av polisen. Det handlar väldigt mycket om hur jag får ärendet presenterat för mig, säger Anneli Hanström.

Även åklagare kan uppmärksamma socialtjänsten om barn som far illa, men har inte samma skyldighet till det som polisen.

-  I narkotikaärenden där det förekommer barn har det hänt att jag har kontaktat socialtjänsten om det, säger Anneli Hanström.

Christer Nyberg håller kvar tanken att poliserna i Annas fall kanske fortfarande betraktade detta som en vårdnadstvist och höll sig till regeln att man helst inte ska göra husrannsakan i människors bostad mellan klockan 21 och 07.

-  I vissa fall kan det vara enkelt att hänga upp sig på sådana regler. Polisen kanske inte gjorde en tillräckligt bra dragning för åklagaren mitt i natten, säger Christer Nyberg.

Halv två på natten kontaktar polisen Anna och meddelar att ärendet ska hanteras nästa dag. Hon nöjer sig med det, trots att hennes barn är kvar i lägenheten och dottern har misshandlats.

Peter Strandell:

-  Här har man tappat barnen. Hade polisen involverat socialtjänsten hade barnen inte varit kvar i lägenheten.

Christer Nyberg påpekar att han under åren fått mer "kreativa" förslag om var polisen hade kunnat göra trots åklagarens beslut att inte gripa mannen:

-  Polisen kan bevaka hans lägenhet, de kan gå in utan åklagarbeslut eftersom det är en pågående brottslighet, säger Christer Nyberg.

Halv tio på måndag förmiddag ringer Anna sin mamma och berättar att polisen har sagt att de ska få hjälp. Hon ska kontakta kuratorn på barnen skola och försöka få ensam vårdnad om barnen.

10:59 kontaktas SOS Alarm om en skadad kvinna i ett trapphus. Det är Anna som avlider av 31 knivhugg av sin före detta man.

Först klockan 12:55 på måndagen kontaktar polisen socialtjänsten för barnens räkning.

Magnus Lindgren från Stiftelsen Tryggare Sverige är kritisk till hela hanteringen:

-  Det är sällan man ser så många fel i samma ärende, säger Magnus Lindgren.

Kattis Ahlström, generalsekreterare för Bris, är märkbart tagen:

-  När man arbetar för Bris blir man tyvärr allt mer sällan upprörd, men jag sitter här med ganska hög puls. Det här visar tydligt hur beroende barn är av sina föräldrar. De här barnen har varit utsatt för en dubbel omsorgssvikt eftersom misshandeln i familjen har pågått under många år. Det är fullkomligt häpnadsväckande, säger Kattis Ahlström.

-  Jag vill bredda perspektivet. Jag undrar hur i helvete har detta kunnat gå förbi så många vuxna? Jag blir också helt förkrossad när jag hör om att polisens "kreativitet" ska avgöra hur en utredning går, säger Kattis Ahlström.

Peter Strandell menar att det är viktigt att utkräva ett personligt ansvar för att hanteringen av sådana här ärenden ska ändras till det bättre. Tryggare Sverige JO-anmälde därför åklagaren och poliserna i fallet med Anna. Åklagaren kritiserades endast för bristande dokumentation. Polisen fick kritik för att de missat hanteringen av de två barnen.

I dag har Annas föräldrar vårdnaden om sina barnbarn.

Christina Wahldén

Seminariet kan ses i sin helhet på: https://www.youtube.com/watch?v=jGeEJMXTgLY&feature=youtube_gdata

Se även inslag i Kalla Fakta: http://www.tv4play.se/program/kalla-fakta?video_id=1497488