Brister i polisens arbete med brott i nära relationer

I veckan lanserade polisen kampanjen ”Kom till oss” med helsidesannonser i de stora dagstidningarna. Syftet är att uppmuntra personer som utsatts för brott i nära relationer att göra en polisanmälan. Samtidigt visar en ny undersökning[1] från den oberoende Stiftelsen Tryggare Sverige att många polismyndigheter ännu inte bedriver ett tillräckligt professionellt arbete i dessa frågor.

- En ny affischkampanj är kanske det sista svensk polis behöver. Istället borde man ägna tid åt att klara ut de processer, system och organisation som krävs för att professionalisera arbetet vid brott i nära relationer. Först när dessa åtgärder är genomförda är det på sin plats att bedriva affischkampanjer där man uppmanar drabbade att anmäla brotten, säger personsäkerhetsexperten Peter Strandell, Stiftelsen Tryggare Sverige.

År 2010 kunde Tryggare Sverige konstatera att endast ett fåtal av Sveriges 21 polismyndigheter bedrev ett strukturerat arbete vid anmälningar om brott i nära relationer. En ny undersökning visar att det har skett stora förbättringar i de flesta polismyndigheter. Trots detta kvarstår grundläggande problem i form av bl.a. stora skillnader mellan polismyndigheterna.

Resultateten visar att endast 5[2] av 21 polismyndigheter har upparbetade rutiner som säkerställer ett professionellt arbete vid brott i nära relationer. Utmärkande för dessa myndigheter är bl.a. att arbetet bedrivs i enlighet med framtagna tjänste­före­skrifter, att verk­­samheten gen­om­syras av ett helhets­perspektiv samt att strukturerade hot- och riskbedömningar genomförs vid majoriteten av anmälningarna. Dessutom bedrivs ett professionellt arbete vid ärenden om kontaktförbud.

Motsvarande rutiner saknas emellertid vid majoriteten av landets polis­myn­dig­heter. I vissa av dessa myndig­heter överlåts be­slut­ om lämp­liga skyddsåtgärder och andra insatser för våldsdrabbade fortfarande till den en­skilde tjänste­mannen, som fattar dessa beslut utifrån sitt eget omdöme, sina egna värderingar och ofta, sin egen mag­känsla.

Resultaten visar att det även finns stora skillnader inom polismyn­dig­heterna. Det är exempelvis inte ovan­ligt att arbetet med struktur­erade hot- och risk­be­dömningar fungerar väl i vissa när­polisområden eller polis­­­mästar­distrikt, medan arbetet helt eller delvis lyser med sin från­varo i andra områden inom samma myn­dig­het.

- I praktiken innebär dessa skillnader mellan och inom polismyndig­het­erna att för­utsättningarna för brotts­drabbade att få hjälp, stöd och skydd varierar bero­ende på var den drabbade bor och vem vid polismyndigheten de möter, framhåller generalsekreteraren Magnus Lindgren, Stiftelsen Tryggare Sverige.

Kontakt:
Generalsekreterare Magnus Lindgren 08-29 20 00/070-510 29 84
Peronsäkerhetsexpert Peter Strandell 08-29 20 00/076-340 89 99

[1] Undersökningen har genomförts av Sofia Jacobsson vid Uppsala universitet i samarbete med den oberoende stiftelsen Tryggare Sverige. Resultaten avser situationen år 2011.
[2] Gävleborg, Halland, Uppsala, Västmanland och Örebro.