Förnyelsen av polisen måste komma utifrån

Under den senaste veckan har rikspolischefen Bengt Svenson i olika sammanhang pekat ut riktningen för hur svensk polis ska bli mer effektiv och modern. Åtgärderna för att nå dit handlar, enligt Svenson, bl.a. om att varje polismyndighet ska få en tydlig och rationell ledningsstruktur, att arbetet mot brott i nära relationer ska utvecklas samt att ärenden där ungdomar är inblandade ska utredas snabbare.

Enligt vår mening är förslagen otillräckliga. Flera är prövade tidigare och har visat sig inte fungera för att komma tillrätta med de problem som finns inom polisen, t.ex. vad gäller den brottsutredande och brottsförebyggande verksamheten. Under senare år har många, inklusive Riksrevisionen, Brå, JO och inte minst rikspolischefen själv, konstaterat att problemen är mycket allvarligare än vad de nu framlagda förslagen antyder.

Till rikspolischefens försvar ska sägas att det är en omöjlig ekvation för en rikspolischef att förslå åtgärder som annat än endast marginellt förändrar polisverksamheten. Om Svenson på allvar skulle reformera verksamheten riskerar han att kritiseras av regeringen (som Björn Eriksson) eller av facket (som Stefan Strömberg).

Förnyelsen måste därför komma utifrån, främst från politiskt håll. En sluten verksamhet som polisen kan och kommer aldrig att förnya sig själv. Det är emellertid detta som är själva problemet eftersom det politiska systemet hittills har accepterat att polisens dagliga verksamhet i många stycken har varit oreformerad under de senaste 50 åren. Ingen regering har i samlad form lagt polisfrågorna på riksdagens bord sedan 1965. Vi pratar här om ett av de sista monopolen, vilket gör avsaknaden av politiskt intresse för dessa frågor ännu allvarligare. Den yttersta konsekvensen är att många kommuner i princip lämnats vind för våg i detta avseende; man har tappat en fungerande lokal polisverksamhet. I dagsläget saknar många kommuner t.ex. en dygnet runt öppen polisstation. Argumenten är att poliser inte ska sitta och ”vakta” polisstationer om nätterna utan istället röra sig ute och vara synliga. Erfarenheterna visar emellertid att i samma stund som polisstationen stängs kommer poliserna att börja försvinna till centralorten.

Krav på en lokalt närvarande polis
Vad bör då göras för att förändra situationen? Sedan ett halvår råder det närmast en hallelujastämning bland berörda politiker och tjänstemän. Anledningen är de öppet diskuterade planerna på att ersätta dagens 21 lokala polismyndigheter med en nationell myndighet som styrs från Polhemsgatan 30 i Stockholm. Denna åtgärd anses allmänt som ett Alexanderhugg för att lösa alla problem som polisen brottas med, allt från hur den internationella brottsligheten på Balkan ska bekämpas över till trafikpolisverksamheten i Sverige, till bekämpningen av brott i nära relation i Skåne, till lokalt brottsförebyggande arbete i Vännes och till passutfärdande åt försenade turister på Arlanda flygplats etc.

Självklart finns funktioner inom svensk polis som måste centraliseras. Det gäller t.ex. arbetet mot den grova organiserade brottsligheten. Samtidigt är det enligt vår mening nödvändigt att andra frågor hanteras på kommunnivån. Det gäller till exempel arbetet för att öka tryggheten i samhället som förutsätter en kommunalt förankrad och lokalt närvarande polis. En sådan polisverksamhet är i själva verket helt avgörande för att klara kommunernas samlade utmaningar inom trygghetsområdet. En professionell polisverksamhet där invånarna bor och vistas går inte att överskatta.

Enligt vår mening bör regeringen därför snarast ge skarpa tilläggsdirektiv till den sittande Polisutredningen i syfte att klara ut tre avgörande frågeställningar om vad en framtida polisverksamhet ska ansvara för. Alltså innan man överhuvudtaget får börjar diskutera hur polisen ska organiseras för 2020-talet och framåt måste man i detalj redovisa vilka arbetsuppgifter som den ska hantera i en modern rättsstat:

* Hur ska polisen fungera på kommunnivån för att kunna vara en aktiv aktör i kommunernas trygghetsarbete?

* Hur ska brottsutredningsverksamheten i Sverige bedrivas för att klara av att utreda i princip alla brott?

* Hur ska Sverige klara av att bekämpa den grova organiserade brottsligheten över hela landet?

Först efter en sådan analys är det möjligt att med något mått av trovärdighet kunna beskriva vilka processer, vilka system och vilken/vilka organisationer och olika kompetenser som behövs för att klara av framtidens polisverksamhet.

Att det även fortsättningsvis handlar om myndighetsutövning av högsta potens är en självklarhet som måste följa utredningsuppdraget som en röd tråd. Detta behöver dock inte hindra utredningen från att tänka i nya banor vad gäller behovet av kompetens, samverkans- och samarbetsformer, krav på fungerande resultatuppföljning, ISO-standardiseringar och andra kvalitetskontroller som måste till för att verksamheten ska kunna bedrivas effektivt. Det måste gå att organisera också polisverksamheten så att vissa delar utsätts för en sund konkurrens genom en utvecklad offentlig-privat samverkan.

Det är nu hög tid att ifrågasätta polisens verksamhet och organisation utan att ta till övertoner från regeringens, oppositionens eller de fackliga organisationernas sida.

Karl-Åke Pettersson
Ordförande och f.d. polischef
Stiftelsen Tryggare Sverige

Magnus Lindgren
Generalsekreterare och forskare
Stiftelsen Tryggare Sverige