Vindkraften- motkampanj!

Det pågår en kampanj mot vindkraften. På många håll i landet är lokala grupper upprörda över den specifika etableringen av nya verk. Det är förståeligt och måste mötas med öppen dialog och en både ödmjuk och flexibel attityd.

Värre är det med alla angrepp mot vindkraften som antingen bygger på rena missförstånd eller en avsiktlig önskan att svartmåla. Bland de mest aktiva i den senare kategorin återfinns Marian Radetzki och Jonny Fagerström. Dessa herrar har i flera artiklar – bland annat i SvD nyligen – utmålat vindkraften som både ineffektiv och dyr. Deras faktaunderlag brister enormt, både vad gäller vindkraftens stöd och kostnader och beträffande de alternativ de vill se istället, nämligen en utbyggnad av kärnkraften.

Lika viktigt som att granska det faktaunderlag som Radetzki och Fagerström använder sig av är att reflektera över deras allmänna position i debatten. Fagerström är en av de flitigaste klimatförnekarna och ägnar mycket tid åt att underminera förtroendet för klimatforskningen. Hans motstånd mot vindkraften skall ses i det perspektivet.

Radetzkis inställning i klimatfrågan liknar Fagerströms. Han har bl a föreslagit att FN:s klimatpanel skall avskaffas och har i rader av inlägg ifrågasatt behovet av att ställa om energisystemet. Men därtill kommer att Radetzki sedan decennier systematiskt ifrågasatt olika förslag och åtgärder inom miljöpolitiken. Han är urtypen för den konventionelle ekonomen. Värdet av robusta ekosystem och ett klimat i balans finns inte i hans kalkyler. För honom är det främst kostnaderna för reningsåtgärder eller byte av teknik som räknas.

Radetzki och Fagerström gör ett stort nummer av att vindkraftens utbyggnad får stöd genom de gröna elcertifikaten. Bortsett från att de grovt överskattar både vindkraftens andel av omställningen och stödets storlek, så bortser de helt ifrån att all investering i ny elproduktion bär med sig höga kostnader i början. Kärnkraften har till exempel fått mycket omfattande stöd i form av statliga medel i alla länder där den byggts ut. Exakt hur mycket är svårt att säga eftersom delar av stödet täckts via militära budgetar. Till detta kommer att användningen av olja och kol inte betalar sina fulla kostnader. Om marknadspriset ensamt fick avgöra skulle ett byte till ren energi vara helt omöjligt.

Förslaget att avskaffa de gröna certifikaten innebär detsamma som att sätta stopp för den energiomställning som nu pågår. Konsekvenserna skulle bli fortsatt höga – och ökande - CO2-utsläpp.

Uppgifterna att vindkraften idag skulle vara dubbelt så dyr som kärnkraften är helt tagna ur luften. Enligt den europeiska branschorganisationen för vindkraft, EWEA, ligger produktionskostnaden för vindkraft på land i dag på omkring 56-65 öre/kWh, beroende på vindläge. Finansbolaget Citi studerade hösten 2009 sex pågående kärnkraftsbyggen, varav två i Europa (Frankrike och Finland), tre i USA och ett i Kina. Baserat på denna studie uppskattar Citi att produktionskostnaden uppgår till 64-69 öre/kWh för ny kärnkraft. Samtidigt tyder rapporter från den nya finska reaktorn i Finland på att enbart kapitalkostnaden vid det bygget kommer att uppgå till 80-90 öre per KWh.

Slutligen kan konstateras att kostnaden för all förnybar energi – det gäller för vind men framför allt för solceller och solkraftverk – är på väg ned. Kostnaden däremot för konventionell energiproduktion – det gäller både för kol och kärnkraft – tenderar att öka. Att därför fortsätta argumentera emot en omställning av energisystemet är djupt ansvarslöst både med hänsyn till miljön, klimatet och ekonomin.

Anders Wijkman, vice ordf Tällberg Foundation, rådgivare Stockholm Environment Institute