Cellgiftsbehandling vid livets slut skapar osäkerhet

Cellgiftsbehandlingar mot obotlig cancer är tuffa och det kan skapa osäkerhet om behandlingens nytta, och om den bör ges eller inte, hos de sjuksköterskor som medverkar i behandlingen. Det är ett av resultaten i den avhandling som Ulla Näppä försvarar vid Umeå universitet, den 16 maj.

I Sverige avlider cirka 22 000 personer av cancer varje år och många av dem får behandling med cellgifter, även vid obotlig sjukdom. Tidigare forskning visar att den som är sjuk bör ha en förväntad överlevnad på över en månad för att tillgodogöra sig behandlingen på ett bra sätt.

För att undersöka om det är möjligt att minska andelen som får denna tuffa behandling under den sista månaden i livet har Ulla Näppä i sitt avhandlingsarbete tagit fram en enkät för att mäta patienternas allmäntillstånd. Enkäten testades av patienter under pågående cellgiftbehandling.

– Det vi kan konstatera är att man med hjälp av enkäten på ett tydligt och enkelt sätt kan påvisa försämring i allmäntillståndet, vilket är värdefullt för vården. Även om enkätresultaten inte minskade andelen patienter som fick behandling sista månaden i livet, upplevde sjuksköterskorna att de fick mycket relevant information om allmäntillståndet med enkätsvaren som underlag, säger Ulla Näppä, doktorand vid institutionen för strålningsvetenskaper.

Oförutsägbarheten vid cellgiftbehandling är ett genomgående tema i avhandlingen. Ulla Näppä anser att det inte på förhand går att avgöra om patienten kommer att tillgodogöra sig behandlingen eller om den kommer att göra mer skada än nytta. Dessutom visar de intervjuer med sjuksköterskor, som Ulla Näppä har genomfört, att de kraftiga läkemedel som cellgifter är, kan skapa en osäkerhetskänsla och ge sjuksköterskorna tankar om på om det är rätt eller fel att ge behandlingen. Enligt svaren grundade sig denna osäkerhet dels på oförutsägbarheten hos läkemedlen när det gäller behandlingsresultat, förekomst av biverkningar, med mera, men också på brister i kommunikationen mellan patienter, anhöriga och läkare. Studierna visar vidare att sjuksköterskan ofta hamnar i en position som utförare, mitt emellan dessa parter, med liten möjlighet att påverka beslutsprocessen.

– Fynden i avhandlingen är inte bara till nytta för patienten utan för alla inblandade i cellgiftsbehandlingen, även patientens närstående, sjuksköterskan och läkaren, eftersom den kan ge stöd i beslutsprocessen om behandlingen ska fortsättas eller avbrytas. För att bättre mäta allmäntillståndet hos obotliga, cellgiftbehandlade patienter med cancer skulle en webbaserad enkät, som förs in i patientjournalen samtidigt som blodprovssvaren, kunna vara en stor hjälp i beslutet om behandlingen ska ges, skjutas upp eller avslutas, säger Ulla Näppä.

Ulla Näppä kommer från Östersund. Hon är sjuksköterska och doktorand vid institutionen för strålningsvetenskaper, Umeå universitet. Hon kan nås på:
Telefon: 070-565 62 07
E-post: ulla.nappa@jll.se

Fredagen den 16 maj försvarar Ulla Näppä, institutionen för strålningsvetenskaper, sin avhandling med titeln: Dilemman i samband med palliativ cytostatikabehandling när livets slut nalkas. (Engelsk titel: Dilemmas in palliative chemotherapy when approaching end-of-life.)
Opponent: Gunilla Enblad, professor, institutionen för radiologi, onkologi och strålningsvetenskaper, Uppsala universitet.
Huvudhandledare: Bertil Axelsson.
 

Disputationen äger rum kl. 13.00 i Hörsalen, Östersunds sjukhus.

Avhandlingen är publicerad digitalt.