Ekologi stannar inte vid ekosystemgränser

Pia Bartels, Umeåekolog, tillsammans med finska och tyska forskare efterfrågar att terrestra och akvatiska ekologer arbetar mer integrerat. I sin studie betonar de vikten av att studera akvatiska och terrestra ekosystem samtidigt och föreslår nya vägar för att nå banbrytande framsteg inom den ekologiska vetenskapen. Deras resultat publiceras i den vetenskapliga tidskriften BioScience.

– Ekologi sträcker sig över ekosystemgränser och därför bör forskare och finansiärer sluta vara antingen "blöta" eller" torra ". En mer integrerad forskning bland akvatiska och terrestra forskare är avgörande för att möta framtida utmaningar såsom klimatförändring, säger Pia Bartels, postdoktor vid institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap, Umeå universitet.

Akvatiska och terrestra miljöer är vid första anblicken separerade ekosystem. Sannolikt på grund av denna uppenbara avskiljning är det en tradition inom ekologisk forskning att studera de två ekosystemen separat. Ett ökande antal studier under de senaste åren visar dock att akvatiska och terrestra ekosystem är sammankopplade på väldigt många sätt. Dessa kopplingar är ofta viktiga för funktionen hos varje ekosystem.

Forskarna betonar i sin studie att särskiljandet av akvatiska och terrestra ekosystem huvudsakligen är artificiell och de ger förslag på flera verktyg, vilka redan finns tillgängliga för forskarsamhället, som kan tillämpas för att främja en mer integrerad forskning.

Till exempel kan meta-ekosystemteori, ett teoretiskt ramverk som beskriver rumsliga flöden av materia och energi mellan olika delar av naturen, användas för att beskriva kopplingarna mellan olika ekosystem.

Fjärranalys är ett annat verktyg som forskarna förordar. Det har framgångsrikt använts av terrestra ekologer och mer nyligen av akvatiska ekologer för att härleda miljöinformation och storskaliga mönster i terrestra och akvatiska ekosystem. Till exempel med hjälp av fjärranalys kan den terrestra produktiviteten beräknas på en större skala. Forskarna föreslår också att fjärranalys kan användas för att uppskatta flöden av organiskt kol och näringsämnen från land till vatten, samt förutsäga mångfald och artsammansättning i akvatiska samhällen på landskapsnivå.

– I ett landskap som består av både akvatiska och terrestra ekosystem kan vi inte längre studera det en och ignorera det andra, särskilt inte när vi står inför större genomgripande miljöförändringar. Till exempel kan den ökande mängd nederbörd som klimatförändring förväntas medföra leda till ökad transport av organiskt material från terrestra till akvatiska ekosystem. Denna så kallade brownification har flera betydande effekter på sjöar och vattendrag. Vi måste helt enkelt börja studera båda ekosystemen tillsammans och samtidigt, säger Pia Bartels.

Originalartikel

Soininen J., Bartels P., Heino J., Luoto M., and Hillebrand H.: Toward more integrated ecosystem research in aquatic and terrestrial environments. BioScience (2015) doi: 10.1093/biosci/biu216

http://bioscience.oxfordjournals.org/content/early/2015/01/08/biosci.biu216.short?rss=1

För mer information, kontakta gärna:

Pia Bartels, institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap

Telefon: 072-544 3963

E-post: pia.bartels@umu.se