Förhöjda halter av riskprotein ökar risken att drabbas av diabetes

Förhöjda nivåer av proteinet PAI-1 i blodet kommer före andra tecken på ökad risk för diabetes. Det visar Jenny Hernestål Boman i den avhandling hon försvarar vid Umeå universitet. De kraftigt ökade halter av proteinet som finns hos befolkningen i Västerbotten kan vara en förvarning om en ökad diabetesförekomst.

Ungefär 400 000 svenskar lider av typ 2-diabetes och över 70 procent av dessa får hjärt- kärlsjukdom som en konsekvens av detta. Om man tidigt kan hitta personer som har ökad risk att drabbas av diabetes är det också möjligt att sätta in sjukdomsförebyggande livsstilsförändringar, som även minskar risken att drabbas av hjärt-kärlsjukdom.

Den så kallade hemostasen är den livsviktiga balansen i blodet mellan bildandet av blodproppar, koagulationen, och upplösandet av dem, fibrinolysen. Nivåerna av hemostasens beståndsdelar i blodet kan förutsäga om en person ligger i riskzonen att drabbas av hjärt-kärlsjukdom och har också visats vara kopplat till typ 2-diabetes. Två av huvudbeståndsdelarna i hemostasen är proteinet tPA (tissue plasminogen activator) och dess hämmare PAI-1 (plasminogen activator inhibitor-1). Inflammationsmarkören CRP (C-reactive protein) är också intressant att undersöka eftersom immunsystemet ofta är aktiverat vid fetma och åderförfettning.

Jenny Hernestål Boman, biolog och doktorand vid institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, har i sitt avhandlingsarbete analyserat hemostas- och inflammationsfaktorer i blodprover från personer som deltagit i MONICA-projektet både 1990 och 1999, samt från deltagare som lämnat forskningsprover i Västerbottensprojektet i Umeå och senare insjuknat i typ 2-diabetes. Dessa jämfördes med prover från kontrollpersoner.

Avhandlingen visar att fibrinolysrubbningar sker långt före insjuknandet i typ 2-diabetes. Förhöjda värden av PAI-1 förekommer till och med hos de som senare drabbades av diabetes men som vid hälsoundersökningen fortfarande hade helt normala blodsockervärden.

Avhandlingen visar dessutom att det bland Västerbottningar skedde en stor förändring i PAI-1-nivåer under 1990-talet. 1999 hade värdena ökat med 75 procent hos männen och 95 procent hos kvinnorna, jämfört med nio år tidigare. Vid försök att komma fram till möjliga orsaker till PAI-1-ökningen noterades att viktökning, och ökning av inflammationsmarkören CRP kan kopplas till ökning av PAI-1 hos både män och kvinnor. Förändringar av midje- och höftmått var enbart kopplade till PAI-1-ökning hos kvinnor, medan ökning hos männen kopplades till blodsockerhalter, samt ökade halter av blodfettet triglycerider.

– Studieresultaten visar att PAI-1 är en potentiell riskmarkör för framtida insjuknande i typ 2 diabetes. Orsaken till PAI-1-ökningen är delvis olika för män och kvinnor, men den markanta ökningen av PAI-1 under 1990-talet kan tyda på ett ökat framtida diabetesinsjuknande i befolkningen i Västerbotten, säger Jenny Hernestål Boman.

Jenny Hernestål Boman är biolog och doktorand vid institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå Universitet, verksam vid Forskningsenheten, Skellefteå Lasarett. Hon kan nås på:
Telefon: 073-091 95 00
E-post: jenny.hernestal-boman@medicin.umu.se

Porträttfoto för nedladdning.

Fakta:
I MONICA-projektet 1990 undersökte ett mobilt team slumpmässigt utvalda människor i Norr- och Västerbotten. Deltagarna fick svara på frågor om levnadsvanor, såsom fysisk aktivitet, rökning och kända sjukdomar. Blodtryck och vikt mättes och nära hälften av deltagarna genomgick sockerbelastning för att se om det fanns risk för diabetes. Blodprover togs för mätning av biomarkörer (bl.a. blodfetter, blodsocker, fibrinolys). 1999 blev deltagarna i 1990-års studie inbjudna att delta igen, varvid ovanstående upprepades.

I Västerbottens Hälsoundersökningar utförs undersökningar på liknande sätt, men vid hälsocentraler i alla länets kommuner det år deltagarna fyller 40, 50 eller 60 år. Vid undersökningen får deltagarna råd om förändring av levnadsvanor baserat på mätvärdena. Blodprover till forskning doneras frivilligt.

Den 21 mars försvarar Jenny Hernestål Boman, institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, sin avhandling med titeln: Fibrinolysfaktorer i relation till antropometri och incident typ 2 diabetes. (Engelsk titel: Fibrinolytic factors in relation to anthropometry and incident type 2 diabetes.)
Opponent: Thomas Lindahl, professor, Institutionen för klinisk och experimentell medicin, Linköpings universitet.
Huvudhandledare: Lars Johansson.

Disputationen kommer att äga rum kl. 13.00 i Forumsalen, Campus, Skellefteå.

Avhandlingen är publicerad digitalt.