Forskare kastar nytt ljus över biologin bakom schizofreni

Forskare har nu identifierat mer än 100 positioner i det mänskliga genomet som kan kopplas till risken att utveckla schizofreni. Resultaten som är publicerade i tidskriften Nature, kan leda till nya metoder för att behandla sjukdomen. Det behövs – utvecklingen av nya läkemedel har i princip avstannat sedan 1950-talet.

Det är det internationella forskarlaget Schizophrenia Working Group of the Psychiatric Genomics Consortium (PGC) som står bakom studien. Från Sverige ingår forskare från Umeå universitet och Karolinska institutet.

Det finns ett stort behov av att hitta nya behandlingsformer mot schizofreni. De läkemedel som för närvarande finns på marknaden har huvudsakligen verkan mot psykossymtom och ger ofta upphov till biverkningar av metabol och neurologisk karaktär. Nuvarande mediciner kan inte behandla den kognitiva funktionsnedsättning som ofta följer med sjukdomen.

Svårigheten att utveckla nya läkemedel beror på att det saknats kunskap om de underliggande biologiska mekanismerna vid schizofreni.

– Att vi nu kunnat identifiera riskfaktorer i sådan omfattning visar att schizofreni kan kartläggas genetiskt med samma metoder som redan har förändrat vår förståelse av andra sjukdomar. De nya rönen har potential att sätta fart på utvecklingen av nya behandlingar för schizofreni, säger Michael O’Donovan, professor vid Cardiff University School of Medicine, Storbritannien, och vetenskaplig ledare för PGC.

Forskningen har på senare tid alltmer fokuserat på de genetiska orsakerna till schizofreni eftersom sjukdomen i hög grad är ärftlig. Tidigare studier har uppmärksammat sjukdomens komplexitet och har visat att omkring 24 positioner i det mänskliga genomet är associerade med schizofreni. Den nya studien bekräftar tidigare resultat och ger även en tydligare bild av de genetiska orsakerna till sjukdomen och dess underliggande biologi. Tack vare utvecklingen av genomiska tekniker kan forskarna nu första gången börja förstå ett flertal av de faktorer som är av betydelse för sjukdomen på molekylär och cellulär nivå.

Författarna bakom studien har undersökt DNA-prover från över 80 000 personer med diagnosen schizofreni och jämfört den genetiska profilen md friska frivilliga personer. Forskarna har lyckats identifiera 108 specifika platser i det mänskliga genomet som är förknippade med risk för schizofreni. 83 av dessa har sedan tidigare inte kopplats ihop med sjukdomen. Forskarna har nu också börjat uttyda hur de inblandade generna samverkar i olika signalsystem. På så sätt kan man se vilka gener som arbetar tillsammans för att utföra specifika funktioner i hjärnan.

Särskilt intressant är att studien har påvisat gener som uttrycks i hjärnvävnad, i synnerhet de som är relaterade till neurala funktioner och synapsfunktioner. Det handlar till exempel om gener som är aktiva i de signalvägar som kontrollerar synaptisk plasticitet – en funktion som är avgörande för inlärning och minne – och om signalvägar som styr postsynaptiska aktiviteter, som bland annat är inblandade i signalering mellan celler i hjärnan.

Forskarna har dessutom funnit ett mindre antal gener som är associerade med schizofreni och som är aktiva i immunsystemet. Denna upptäckt ger ett visst stöd till en tidigare hypotes om att det finns ett samband mellan schizofreni och immunologiska processer. Studien visar också på ett samband mellan sjukdomen och den region av genomet där DRD2 finns – den gen som producerar den mottagarmolekyl som är måltavla för alla i dagsläget godkända läkemedel mot schizofreni. De andra positionerna som har påvisats i studien kan därför mycket väl visa sig vara nya terapeutiska mål för effektivare farmakologisk behandling.

Forskargruppen vid Umeå universitet har bidragit med över 1 200 prover från patienter med diagnosen schizofreni eller bipolär sjukdom, samt lika många friska försökspersoner.

– Analysresultaten kommer att testats på ett stort familjematerial från Norrland med en hög grad av nedärvning av framförallt bipolär sjukdom i syfte att undersöka genomiska likheter och skillnader mellan de båda psykossjukdomarna, säger Rolf Adolfsson, professor i psykiatri vid institutionen för klinisk vetenskap, psykiatri, Umeå universitet.

För mer information, kontakta gärna:
Rolf Adolfsson, överläkare och professor i psykiatri vid institutionen för klinisk vetenskap, psykiatri, Umeå universitet.
Telefon: 070-590 73 20
E-post: rolf.adolfsson@psychiat.umu.se

Annelie Nordin, projektsamordnare vid institutionen för klinisk vetenskap, psykiatri, Umeå universitet.
Telefon: 070-347 02 94
E-post: annelie.nordin@psychiat.umu.se

Läs artikeln i tidskriften Nature

Originalpublikation
Biological insights from 108 schizophrenia-associated genetic loci
Nature. doi:10.1038/nature13595