Renskötselområdet och samernas rättigheter kolonialiserades genom vattenkraftutbyggnad

I en ny avhandling, Nya vatten, dunkla speglingar, analyserar Åsa Össbo, Umeå universitet, politik och praktik kring vattenkraftutbyggnad i svenska delen av Sápmi 1910-1968 som industriell kolonialism gentemot samerna och deras land. 

Den svenska vattenkraftutbyggnaden i renskötselområdet under 1900-talet blev en påtaglig och kvardröjande kolonialisering av samernas land och rättigheter. Processen hade idémässiga rötter i kolonisationspolitiken under 1700- och 1800-talen som förstärktes genom industri- och välfärdssamhällets framväxt samt de förmynderipräglade renbeteslagarna.

Regelverket kring vattenkraftutbyggnad utformades till synes utan hänsyn till det regelverk staten skapat kring renskötseln, vilket bidrog till att samernas rättigheter osynliggjordes och devalverades.

I sin avhandling Nya vatten, dunkla speglingar analyserar Åsa Össbo politik och praktik kring vattenkraftutbyggnad i svenska delen av Sápmi 1910-1968 som industriell kolonialism gentemot samerna och deras land.

Kulturhiearki och rasism

Samernas rättigheter försämrades under jordbrukskolonisationens intensivare period. När den första renbeteslagen utformades erkändes samernas förstlingsrätt till sina områden. Men lagstiftarna var influerade av västvärldens kulturhierarkiska och rasistiska synsätt, att nomadiska folk inte kunde upparbeta äganderätt till sina marker.

Myndigheternas syn på samer som renskötare och att samerna privilegierades genom renbetesrätten, bidrog till att skadan på samernas rätt aldrig kom att hindra vattenkraftutbyggnader. Ett förhållande som, i de flesta fall, gäller än idag med Rönnbäcksgruvan som exempel.

Konsekvenserna av utbyggnaderna för storsamhällets modernisering dröjer kvar i landskapen, renskötseln och det samiska såväl som det omgärdande samhället. Dränkta betesmarker försämrade lönsamheten och skapade behov av fler renar per renägare, vilket ledde till att renskötarnas antal måste minskas.

Mekanisering och motorisering

Det fick följder för samer som inte kunde fortsätta med renskötseln och för deras utövande av sina samiska rättigheter. Farligare flyttningsleder och uppsplittrade marker framtvingade en mekanisering och motorisering av renskötseln. 

Renskötselområdets vattenkraftresurser var ett uttalat mål när Vattenfallsstyrelsen inledde sin verksamhet. Men varken renskötare eller lappväsendet blev delaktiga i rättsprocessen kring Porjus kraftverk på 1910-talet.

Möjligheten att ifrågasätta utbyggnadernas självklarhet och hanteringen av samiska rättigheter ökade när Svenska Samernas Riksförbund etablerades 1950. Men trots det fortsatte dämningarna i och kolonialiseringen av renskötselområdet.

Opponent: Björg Evjen, professor, Senter for samiske studier, Universitetet i Tromsø.

Disputationen äger rum fredag 14 mars kl 10.00 - 12.00, Norra beteendevetarhuset, Hörsal 1031

Kontakt: Åsa Össbo asa.ossbo@cesam.umu.se tel. 090-786 62 74, mob. 0704-21 75 37

Länk till avhandlingen Nya vatten, dunkla speglingar. Industriell kolonialism genom svensk vattenkraftutbyggnad i renskötselområdet 1910-1968