Tonfall avgör vad du egentligen säger

Den musikaliska sidan av språket blir ofta bortglömd i språkundervisningen, det menar Berit Aronsson i en ny doktorsavhandling vid Umeå universitet. I avhandlingen visar hon hur vi har lätt att föra över de tonfall vi använder i modersmålet när vi pratar främmande språk och att detta kan få betydelse för hur det vi säger uppfattas.

Avhandlingen studerar tonfall hos svenska modersmålstalare när de pratar spanska. Resultaten pekar på att de värden vi förknippar med olika tonfall inte nödvändigtvis är universella, det finns också språkspecifika drag.

– I till exempel svenska har en stigande slut-ton främst syftet att mjuka upp ett yttrande så att det låter vänligare, medan en stigande ton i spanska främst är informationssökande, säger Berit Aronsson.

– När en viss talare då använder ett mönster som hen själv uppfattar som en vänlighetssignal, så är det inte säkert att mottagaren uppfattar det på samma sätt. Mottagaren tenderar i stället att förmoda att avsikten är den som hen uppfattar, snarare än den talaren avsåg, men det vet ju inte talaren.

Här kan missförstånd uppstå, men på ett mycket subtilare plan än förståelighetsnivån. Mottagaren förstår vad talaren säger men missförstår kanske avsikten bakom yttrandet, eftersom det sägs med ett tonfall som betyder något annat i det främmande språket än i talarens modersmål.

Misstolkningar av det här slaget är svårare att komma åt i konversationen än missuppfattningar på ord- eller grammatiknivån, eftersom det inte är tydligt för någon av parterna vad som orsakat gnisslet i maskineriet. Kanske uppfattas en talare som avsåg att vara vänlig i stället som påträngande och tjatig.

Resultaten i Aronssons studie visar att spanskspråkiga talare, i motsats till svenskspråkiga, uppfattar stigande tonfall som mindre vänliga än fallande, åtminstone när de produceras av en svenskspråkig.

– De här aspekterna tas sällan upp i språkundervisningen, eftersom det anses svårt att undervisa om språkets rytmer och melodier.

Aronsson menar vidare att våra tonfall inte är mer omedvetna än våra ordkunskaper eller grammatiska kunskaper, snarare handlar det om att vi inte är vana att sätta ord på hur vi låter, och att uppsättningen grafiska tecken som kan illustrera tonfall i talat språk är mycket begränsad.

Avhandlingen ger förslag på hur man kan närma sig tonala mönster i språkundervisningen via så explicita modeller som möjligt, nu återstår att testa denna undervisningsdesign i vidare forskning.

Avhandlingen finns publicerad digitalt

Kontakt:

Berit Aronsson, berit.aronsson@umu.se, tel. 090-786 97 13,

Pressbild

Om disputationen:

Tisdag 6 oktober försvarar Berit Aronsson, Institutionen för språkstudier vid Umeå universitet, sin avhandling med titeln: Pragmatiska effekter av prosodisk transfer från Svenska L1 till spanska L2: Implikationer för undervisning i spanska som L2

Disputationen äger rum kl. 13.15-15.15, Umeå universitet, Humanisthuset, Hörsal E. Opponent är Jesus Romero-Trillo, professor, vid Facultad de Filasofia y Letras, Departamento de Filologia Ingles, Campus de Cantoblanco, Universitetet i Madrid.