Pressmeddelande -
Utsläppen av växthusgaser från Sibiriska sjöar är höga
En studie ledd av forskare vid Climate Impacts Research Centre (CIRC), Umeå universitet visar att utsläpp av växthusgaser från sjöar i västra Sibirien är höga, men kan minska när permafrosten tinar. Resultaten är publicerade i Nature Communications.
I västra Sibirien finns stora områden med permafrost. Permafrostjordar lagrar stora mängder fryst kol, men ett varmare klimat medför att permafrosten sakta tinar. Då släpper jordarna ut det uråldriga kolet i sjöar och bildar samtidigt nya sjöar, så kallade termokarstsjöar, vilka blir en alltmer vanlig syn i landskapet i regioner med permafrost.
Det frigjorda kolet släpps ut som växthusgaser från vattenytan till atmosfären. Man har generellt antagit att den globala uppvärmningen ytterligare skulle påskynda dessa utsläpp på grund av ökad nedbrytning i sjöarna.
Forskare från Umeå universitet, SLU samt kollegor från Ryssland och Frankrike visar emellertid att utsläppen av växthusgaser från sjöar är höga i de områden där den västsibiriska permafrosten är stabilast, men minskar i områden där permafrosten aktivt tinar. Forskargruppen har också upptäckt att utsläppen av koldioxidutsläppen från sjöar i västra Sibirien överstiger den mängd kol som dessa regioner transporterar till den arktiska kusten.
- Uppvärmning och upptining utlöser alltså andra processer som kan motverka de hypotetiska negativa effekterna. I vilken utsträckning dessa motverkande processer kan balansera en negativ inverkan av upptinande permafrost är ett forskningsområde som vi behöver undersöka ytterligare, säger Svetlana Serikova, doktorand på Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap vid Umeå universitet.
Den nya kunskapen är viktig eftersom det ökar vår förståelse för hur de klimatkänsliga områdena i Arktis med permafrost svarar på ett varmare klimat.
Originalartikel:
S. Serikova, O.S. Pokrovsky, H. Laudon, I.V. Krickov, A.G. Lim, R.M. Manasypov and J. Karlsson: High carbon emissions from thermokarst lakes of Western Siberia, Nature Communications, DOI 10.1038/s41467-019-09592-1.
https://www.nature.com/articles/s41467-019-09592-1
För mer information, kontakta gärna:
Svetlana Serikova, Climate Impacts Research Centre (CIRC), Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap
E-post: svetlana.serikova@umu.se
Jan Karlsson, professor, Climate Impacts Research Centre (CIRC), Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap
E-post: jan.p.karlsson@umu.se
Ämnen
Regioner
Umeå universitet
Umeå universitet är ett av Sveriges största lärosäten med drygt 32 000 studenter och 4300 anställda. Här finns internationellt väletablerad forskning och en stor mångfald av utbildningar. Vårt campus utgör en inspirerande miljö som inbjuder till gränsöverskridande möten – mellan studenter, forskare, lärare och externa parter. Genom samverkan med andra samhällsaktörer bidrar vi till utveckling och stärker kvaliteten i forskning och utbildning.
