Var glad om din vardag är grå och trist

”Var glad om din vardag är grå och trist…” Så skriver Glenn Hysèn i Expressen. Ja, man kan bara hålla med, han gör parallellen med sjuka vänner som har det betydligt värre än de som klagar på en grå och trist vardag.

För visst är det väl så att vardagslunken är rätt skön och behaglig? Man känner sig trygg när allt flyter på. Just nu när vi fått rikligt med snö är det mest för min del arbete, skidåkning, laga mat, äta och försöka sova så gott det går. Det kan vara svårt att få det att fungera med småbarn och annat som tar upp fritiden. Man får försöka prioritera, kanske träna tillsammans men på olika nivå. Jag gillar den här vardagslunken, det känns bra att vara mitt i sin träning inför en avslutning – i det här fallet ett skidlopp eller fler.

Jag passar på att köra ofta, (kanske inte så långa sträckor om vardagskvällarna), för man vet aldrig säkert hur länge snön finns kvar. Från gnistrande skidföre ena dagen till totalt töväder nästa dag. Om helgerna åker jag till något annat spår som känns nytt och försöker åka lite längre etapper. För att nöta många mil på en slinga som mäter
1 eller 2 km är ingen höjdare i längden, inte dag efter dag – man tröttnar lätt.

De dagarna det regnar eller är slaskföre, försöker jag få allt annat gjort, tvätt, bak och lite långkok – rejälare mat till matlådor. Städningen får bli ett större krafttag så att det håller sig skapligt lite längre. För när det finns snö vill man så gärna åka skidor. För mig som är en människa som räknar och räknar mil är det bäst att fylla på. Jag har en minimal gräns innan ett stort lopp över vad jag måste komma upp i antal mil, för att känna mig trygg ”att det här grejar jag”!

Sedan, när dom flesta loppen är avklarade och man får ett längre uppehåll. Då känns det så skönt – för det är allt en press att få ihop alla mil innan loppen. Tycker då att man kan göra så mycket annat man har försakat – umgås mer med vänner, få mer gjort hemma, intressera sig för nya saker. Det känns bra i någon vecka eller fler… men sedan – nej, då kryper känslan på, att man inte får något vettigt gjort. Man är ju så van att röra på sig – hålla igång.
Man känner sig onyttig, stel, klumpig, ja listan kan göras lång. Ingenting är plötsligt bra.

Då letar jag ett nytt lopp, kanske utanför Sveriges gränser och ”En Svensk Klassiker” för att få lite inspiration. Annars har jag lätt för att bli sittandes. Har insett att livet är lite lättare med drömmar och mål. Det är inte alltid man når ända fram – men resan dit är det behagliga. Och resan är oftast vår lite gråa och tråkiga vardag.
Det gäller att ha rätt inställning och synsätt på sin vardag. Min vardag kanske ter sig tråkig i andras ögon – men jag har till stor del valt min egen vardag!

Hoppas ni andra också har en trevlig vardag – vad den än har för färg!