Sommarhälsning från Måns Möller och Viggo Foundation!

Hur kunde en resa på knappt 300 mil bli jobbigare än förra årets resa på 420 mil? 

Årets cykelresa skulle bli en relativt enkel resa, jag såg framför mig hur Christer matade mig med vindruvor från ett Österrikiskt vindistrikt medan vi smörjde in oss i solkräm, inför glada dagar vid den Kroatiska Rivieran. På förra årets USA resa, var vi uppe på  2 900 meters höjd, denna resa skulle vi upp på knappt hälften. ”Peace of cake” tänkte jag och fokuserade på min Sveriges Historia turné istället för att träna. Jag passade på att göra segerintervjuer, både i TV4 och SVT, redan samma dag som vi åkte. Hybrisen var total.

Dagen till ära cyklade vi 7 mil från tv-huset på Gärdet till Nynäshamn och tog färjan mot Polen. Väl på färjan svimmade Christer av ett krampanfall och där någonstans så insåg vi att vi inte var i de fysiska skick som vi trodde.

Polen avverkades på 4 dagar i solsken och medvind. I Tjeckien blev vi positivt överraskade av fantastiska människor, god mat, billiga hotell och ett otroligt cykelland. Mestadels cyklade vi i lövskogar bredvid grävda kanaler och drack cappuccino på cykelkaféer. Sedan vände vinden.

I Slovakien kom motvinden och den fina asfalten försvann, att cykla på grusväg med stora hål i marken tar otroligt lång tid. Eftersom att vi inte hunnit växla några slovakiska pengar körde vi på tills vi kom fram till Österrike mitt i natten. Vi klämde Ungern dagen efter. Länderna passerade ett tag snabbare än svenska landskap.

I Kroatien hägrade de Dinariska alperna. Själv hade jag aldrig hört talas om denna alpkedja men nu är de ett minne för livet. Det blev heldagar med konstant uppförsbacke, spöregn och motvind. Problemet med att inte ha någon följebil är att tillslut är allting du har med dig på resan blött. Kläderna i ryggsäcken började mögla och på den kroatiska landsbygden bodde vi utan tillgång till element. Det var ingen rolig känslan att dra på sig blöta kläder på morgonen för att sedan känna hur vatten kom ut ur cykelbyxans blöja när man väl satte sig på sadeln. Cyklingen var otroligt jobbig och mycket av energin gick åt att frysa och skaka tänder. Jag vill passa på att tacka alla som hörde av sig via vår Instagram och Facebook (även om jag hade svårt att se det i min vattenskadade display). Mest stolt är jag över att Christer och jag lyckades hålla sams även när det kändes som sämst.

När vi kom till Dubrovnik hade min bakbroms gått sönder, reservdelar gick inte att få tag på varken i Dubrovnik, Montenegro eller Albanien. Dom få cykelaffärer som fanns höll uteslutande på med mountainbike eftersom att hela den delen av Europa bara består av berg som det alltid regnar i!

Vi fick då cykla in i Montenegro (eftersom att vi sålt Montenegro till en sponsor) för att sedan cykla tillbaka till Dubrovnik och ta en färja över till Italien. Det var otroligt psykiskt tungt när man skulle cykla tillbaka samma väg man just cyklat. Vi tog färjan Kroatien – Bari, cyklade till Brindisi där vi tog färjan över till Grekland. Från Grekland var vi tvungna att cykla från fel håll för att skaffa en stämpel i passet från Albanien. Vi försökte göra detta på natten när vi rullade av färjan men blev jagade av för många vildhundar. Mycket energi gick åt till att trösta Christer eftersom att han är väldigt hundrädd men jag löste uppgiften galant. Christer blir lugn när man sjunger för honom.

Även Grekland och Albanien visade sig vara kuperat och mina ben hämtade sig aldrig efter dom dinariska alperna. Därför kändes det som en stor triumf när vi väl cyklade i mål på Kreta och möttes av tidningen Topphälsa/ Apollo Sports glada resenärer, grekisk lokalpress och bubbel. Jag har inte varit så populär bland äldre damer sen jag var Brolles fula kompis på Ladies Night turnén år 2010!

Ännu gladare blev vi när Helene Wigren ringde från Insamlingsstiftelsens kontor i Stockholm och berättade att vi fått ihop den totala miljon vi bestämt oss för att cykla ihop när vi startade insamlingsstiftelsen! Tack för era bidrag i skrivande stund planeras sommarlägret i Sälen och vill du veta vad ditt bidrag gått och vilka föreningar som hittills fått stöd så kan ni läsa förvaltningsberättelsen på vår hemsida www.viggofoundation.se Tack för ert stöd!

Hoppas att ni har en riktigt bra sommar i solstolen, glöm inte solkrämen!

/Måns Möller och Viggo Foundation - Insamlingsstiftelsen för barn i behov

Följ Viggo Foundation online:
Hemsida
Instagram
Facebook
Twitter

Vill du stödja oss i vårt arbete med att ge Barn i behov (ADHD, autism, asperger) möjlighet att idrotta får du gärna hjälpa oss med en donation och kan då använda något av följande alternativ:

Bankgiro 273-7633
Swish 1236713903
Paypal HÄR
Allainsamlingar.se & SEQR (bifogad bild)

Bifogat finns högupplösta bilder för nedladdning

För att komma i kontakt med Måns Möller eller Christer Skog hör av dig till:
Helene Wigren PR & Beyond mail: helene.wigren@prbeyond.se eller tel. 070-752 76 05
Sofia Gallegos Wallgren mail: sofia.gallegos.wallgren@prbeyond.se eller tel. 076-893 62 93