Blommor som livsbejakelse, förgänglighet och död.
Om en blomsterknopp eller en utslagen ros i äldre konst fick symbolisera ungdom, liv och fruktbarhet kunde en vissnad blomma eller ett insektsangripet blomblad symbolisera förgänglighet och död. I 1600-talets illusionistiska blomster- och vantitasstilleben kontrasteras ofta det levande mot det döda.
Blomsterstillebenmåleriet uppkom på 1500-talet, då man i Europa började anlägga botaniska trädgårdar. I båda fallen fanns en önskan att skapa en encyklopedi av sällsynta växter och ett jordiskt paradis. I nederländska blomsterstilleben från 1600-talet uttrycktes ett botaniskt intresse, där varje blomma, blomblad och stjälk skildrades med realism och precision. Ambitionen att skildra blommor med en vetenskaplig exakthet kvarstod under 1800-talet, men med modernismens genombrott på det tidiga 1900-talet flyttades fokus till färg och form, vilket resulterade i målningar med ett friare och mindre exakt uttryck.
En av pionjärerna inom 1600-talets nederländska blomsterstilleben var Ambrosius Bosschaert d.ä. (1573-1621) som visas i Waldemarsuddes utställning Det blommande – Konst & botanik tillsammans med bland andra den framstående holländska stillebenmålaren Rachel Ruysch (1664-1750), som utnämndes till hovmålare i Düsseldorf. Utöver äldre blomsterstilleben från 1600-, 1700- och 1800-talet visas i utställningen också samtida stilleben, som t ex Roland Perssons (f. 1963) verk Days Like These Were Not Meant To Last (2018) i silikon.
Allmänna visningar av utställningen ges tisdag-fredag samt söndag kl.14.00.
Bildtexter:
Ambrosius Bosschaert d.ä., Blomsterstycke, 1617. Foto: Jens Mohr, Hallwyllska museet
Rachel Ruysch, Blomsterstycke, odaterad. Foto: Jens Mohr, Hallwyllska museet
Roland Persson, Days Like These Were Not Meant To Last, 2018. Foto: Sofia Olander