Inte utan er: Länken av människor.

Hej,

Det är jag Jyothi som skriver. Det är första gången på hela resan som jag gråter när jag skriver det här inlägget. Vår resa här nere i Uganda håller på att gå mot sitt slut. I nästa vecka lyfter planet för Johannes. Jag och Samuel kanske blir kvar en vecka till. Ödet får avgöra.

Idag tänkte jag skriva ett rent och skärt tacksamhetsinlägg. För det är precis det jag är och det är därför jag gråter. För här nere har vi lärt känna människor som har hjälpt oss så otroligt mycket. Även om det varit en liten gest har det bidragit till en stor del av vår kommande film.

Idag såg vi ett någorlunda klart resultat av vår animation som kommer vara med i vår utbildningsfilm: om adoption, för barn. Och jag är så otroligt stolt över att få ha arbetat med Johannes och Samuel i den här frågan och jag ser ivrigt fram emot slutresultatet som vi kommer att visa i juni i Sverige iår.

Men åter till dom här människorna som hjälpt oss här nere, som blivit till vänner och personer vi aldrig kommer att glömma. Dom glada musikerna Glen och Georg som gör musiken till filmen, den finurliga Simon som gjort animationen till oss, smarta Becky som slussat oss till rätt barnhem och dom två kompanjonerna Derrick och Norbert som hjälpt oss att få fantastiska miljöbilder till filmen. Och givetvis dansken Nick som tagit oss under sina vingar och visat den riktiga staden: Kampala, Ugandas huvudstad. Givetvis finns det fler att tacka men orden räcker inte till och jag kan bara säga: Inte utan er: länken av människor, hade denna film kunnat gjorts och för det är jag evigt tacksam. Ni kommer för alltid vara bevarade i mitt hjärta.

Varma och härliga kramar ifrån mig,

Jyothi Swahn