Högutbildade i storstäder får lättast biologiska läkemedel

En ny avhandling av David Hägg, vid Umeå universitet, visar att högutbildade psoriasispatienter i storstäder får större tillgång till biologiska läkemedel än andra psoriasispatienter. Studien visar också att läkares vilja att ordinera avancerad behandling är beroende av att se stora utslag och inte nödvändigtvis patientens egna historia. 

Grattis! Du har skrivit en avhandling om psoriasis. Berätta om ditt arbete.

-Jag har en bakgrund som statistiker men fick möjligheten att skriva en avhandling om behandlingar bland patienter som lider utav måttlig till svår psoriasis. I mitt arbete så har jag undersökt tillgång till systemisk behandling (framförallt biologiska behandlingar) inom den svenska specialistvården av psoriasis. Detta har gjorts med hjälp av de nationella registren samt det svenska kvalitetsregistret för systemisk vård av psoriasis (PsoReg). Sverige sitter på en enorm kunskapskälla med alla rikstäckande register och genom att koppla dessa till ett kvalitetsregister så är det möjligt att få tillgång till livsstilsfaktorer och olika mått på sjukdomens svårighetsgrad. Det händer mycket nu kring psoriasis, det går fort, i synnerhet sedan forskningen började att identifiera gener och det blev möjligt att skräddarsy behandlingar.

Vad kom du fram till?

-Vi har kunnat identifiera några faktorer som tyder på att det finns ojämlikheter vid start av biologiska behandlingar. Patienter som bodde i storstadsområden, hade avlagt en universitetsexamen, var diagnosticerad med den kroniska inflammatoriska ledsjukdomen psoriasisartrit eller att en läkare hade bedömt svårighetsgraden av psoriasis som hög hade en större möjlighet att få inleda en biologisk behandling. Vi kunde även se att PASI (ett mått baserat på läkarens bedömning av sjukdomens svårighetsgrad) visade på ett större samband med start av biologisk behandling jämfört med DLQI (patients självupplevelse av sjukdomen och hur den har påverkat patientens vardag under den senaste veckan). En av fördelarna med register är att det speglar den kliniska verkligheten, vilket gör att det går att upptäcka tecken på skillnader vid tilldelning av behandling och detta något som är viktigt kontinuerlig följa upp.

Så om läkare kan se psoriasis på huden väger det tyngre än vad patienten själv berättar trots att det inte visar artrit?

-Man kan säga att läkarens bedömning i högre grad är associerat med behandlingsstart av biologiska läkemedel än patienternas egna upplevelser.

Du kommer från Sundsvall men bor i Stockholm. Kan du säga något om Västernorrlands och Stockholms län utifrån din studie?

-Nej, inte nu, men det vore intressant att i ett senare skede gå in på regional nivå och specialstudera hur det ser ut inom vissa län/landsting eller så.

Har du själv eller någon nära anhörig psoriasis?

-Jag har inte psoriasis och ingen i min familj men jag har släktingar och vänner som har psoriasis. Jag var inte insatt i sjukdomen när jag startade mitt arbete men sedan blev det naturligtvis så att när folk väl visste vad jag skrev om så kom många fram och berättade att de hade psoriasis.

Varför är inte psoriasis och psoriasisartrit med som tydliga diagnoser i Öppna jämförelser?

-Det är helt enkelt så att det inte funnits tillräckligt med data för det. PsoReg firar tio år i år och har blivit mycket bättre sedan det startade. Nu har medvetandet ökat och läkarna fått en ny plattform som genererar mycket bättre feedback när de registrerar data. Ju fler och bättre incitament för att registrera data desto bättre data i sig. Nu registreras 65 procent av behandlingarna med biologiska läkemedel för psoriasis och det är för lågt om man till exempel jämför med registreringen av behandling av diabetes som ligger på 99 procent. Så på sikt kanske psoriasis och psoriasisartrit kommer med i Socialstyrelsens Öppna Jämförelser.

Vad ska du göra nu?

-Jag kommer att fortsätta att jobba inom registerbaserad forskning och sedan finns det fortfarande några upptäckter inom mitt avhandlingsarbete som måste följas upp, men innan dess hoppas jag på lite ledighet.