Skip to main content

Smart IT-användning höjer undervisningskvaliteten

Nyhet   •   Jan 28, 2016 10:52 CET

På Karl Johans Skola i Örebro får lärarna inte längre några analoga almanackor och såväl mötesanteckningar som elevernas skoluppgifter hanteras digitalt. Men även om administrationen minskar och undervisningskvaliteten på sikt ökar så gäller det att ta lagom snabba steg i utvecklingen för att få med sig alla medarbetare i processen.

– När jag kom till Karl Johans Skola för tre år sen skrevs alla morgonmötesprotokoll direkt i ett blädderblock i personalrummet, mycket kommunicerades via utskrifter och e-post till både kollegor och elever, och dokument sparades på en lokal server. Det fungerar ju jättebra om man sitter i personalrummet och ser dem framför sig men är man någon annanstans på skolan eller hemma är det ju inte så tillgängligt, säger Lena Boström, rektor på Karl Johans Skola.

Ganska snart efter detta blev Karl Johans Skola en av de första skolor i Pysslingen Skolor som började använda Google Apps for Education och under läsåret 14/15 hade skolan som utvecklingsmål att implementera systemet fullt ut i verksamheten.

Lena Boström menar att den grundläggande synen man har på IT mycket väl spelar roll för hur bra man lyckas med implementeringen. Hon anser att ett vanligt fel som skolor och andra organisationer gör är att man driver IT som ett eget utvecklingsområde istället för något övergripande som påverkar, utvecklar och underlättar alla delar av verksamheten.

– Initialt kanske det behöver vara en fristående aktivitet med egna mål men det är viktigt att det snabbt kopplas till att vara en stödfunktion som ska främja skolutvecklingen. Annars riskerar det att inte bli en del av det utvecklade omdefinierade sättet att tänka kring lä­rande utan snarare ett kuriost inslag till läroplanens mål, säger hon.

En bra utgångspunkt när man organiserar utvecklingen av IT på skolan är att inte göra det beroende av en person utan att snarare skapa en grupp av medarbetare som är engagerade och vill driva utvecklingen.

– Grundtänket måste vara att det berör alla, att alla är IT–pedagoger, men att det finns några personer som lägger lite extra tid på inspiration och utvecklingen av strukturer och arbetssätt. Det finns alltid några pedagoger som tycker att detta är kul och spännande, ge dem mandat, säger hon.

För Lena Boström var det aldrig ett svårt beslut att driva skolans utveckling i den här riktningen.

– Min ingång är att vi behöver utgå från vilka kompetenser våra elever behöver i framtiden, ta avstamp i studier som exemplevis 21th century skills och EU:s nyckelkompetenser där digitala kompetenser är en framträdande förmåga, och ur det perspektivet har vi inget annat val än att arbeta med digitalisering, säger hon.

Hon menar att man som skolledare ibland kan behöva gå utanför det man själv personligen tycker är viktigt och sin egen bekvämlighetszon för att ha ett bredare framtidsinriktat perspektiv.

– Det spelar inte så stor roll om jag som individ vill eller inte vill, kan eller inte kan. Jag måste tänka att vi har ett uppdrag att förbereda våra elever inför framtiden. Att IT–användning och digitala kompetenser är en stor del av detta uppdrag framgår av alla skolans styrdokument.

Man behöver inte krångla till det. Att rektorers och lärares uppdrag handlar om skolutveckling och att arbeta med att utveckla och förbättra skolans verksamhet är väl alla överens om, säger hon.

Lena Boström blir bekymrad över att det fortfarande finns rektorer som vill förbjuda mobiltelefoner i skolan. Hon menar att man snarare ska lyfta in elevernas IT–användning i verksamheten och använda den som en resurs i undervisningen men betonar samtidigt att IT–utrustningen är arbetsredskap som i undervisningen ska användas för lärande.

– Det är nödvändigt att diskutera moral och etik även på nätet med eleverna. Vad händer exempelvis om man lägger ut en viss bild eller skriver något på internet? Men diskussionen måste ske ur ett sansat och kunskapsbaserat perspektiv. Skolan måste kliva in på den arena som varit privat och hjälpa eleverna att sortera, därför är det viktigt att lärarna har kunskap, säger hon.

Jämfört med många andra skolor i Sverige så har Karl Johans Skola kommit långt i sitt arbete med att implementera IT för såväl skolans administration som i undervisningen. Visst har det ibland funnits tveksamheter men Lena Boström tycker att det oftast går att diskutera sig fram till bra lösningar och samförstånd.

– Efter diskussioner på skolan är vi överens om att Google Apps for Education är ett bra redskap som kan hjälpa oss att realisera vårt uppdrag. Vi har ju bland annat som uppdrag att kommunicera mål och syfte med lärande och undervisning och på Karl Johans Skola har vi valt en gemensam linje för hur detta ska ske, säger Lena Boström.

– Elevernas kan se allt från planeringar till löpande formativ bedömning i Google Classroom. Prov, inlämningsuppgifter och övriga aktiviteter går alltid att hitta i Google Kalender och det finns även stora möjligheter till kollaborativt lärande i kollegiet.

Möjligheterna med Google Apps for Education är oändliga när det gäller allt från kommunikation till delande av planeringar och presentationer. Att som lärare inte behö­va börja från noll vid planering av ett nytt arbetsområde gör att vi kan lägga stort fokus på att utveckla och förfina undervisningen.

De flesta medarbetare tycker idag att det är bra men det har krävts en genomtänkt utvecklingsprocess kantad med flera utbildningstillfällen för att alla ska känna sig trygga och behärska de digitala plattformar som skolan valt att använda. I det arbetet är det viktigt att vara konsekvent och hålla fast vid den beslutade linjen.

– Om vi har bestämt att det är Google Drive som är platsen där vi samlar alla våra dokument, dagordningar och annat så måste vi alla se till att konsekvent arbeta så. Då funkar det inte om jag helt plötsligt börjar mejla i vissa sammanhang och eftersom alla möten, aktiviteter och prov ska ligga i vår Google-kalender så måste vi vara konsekventa med det också, säger hon.

I liten skala har skolan även börjat använda digitala självrättande prov, något som inte bara besparar lärarna timmar av rättningsarbete utan också snabbt ger en god översikt av elevernas kunskaper och därmed förutsättningar för fortsatt utveckling av undervisningen.

– Vi ser hur den formativa bedömningen mycket lättare kan ske löpande och kvantifieringen av data gör det också lättare för lärarna att reflektera över sin egen undervisning eftersom man lätt kan se om exempelvis många elever gör samma fel och fundera över vad det beror på, avslutar Lena Boström.

Denna text finns också publicerad i Pysslingen Skolors kvalitetsrapport för 2014/15

Kommentarer (0)

Lägg till kommentar

Kommentera

Agree With Privacy Policy