Kriminalisera barn- och tvångsäktenskap

Lagar som berövar unga deras barndom måste försvinna. FN:s befolkningsfond UNFPA räknar i rapporten ”End child marriage” med att över 14 miljoner flickor under 18 år blir bortgifta varje år. Problemet ökar i omfattning. Med nuvarande utveckling kommer 140 miljoner flickor att tvingas bli barnbrudar fram till år 2020, enligt FN.Att barnäktenskap är ett globalt problem är väl känt. Betydligt färre vet att problemet finns även i Sverige. Genom att ladda ned en blankett från länsstyrelsens hemsida kan föräldrar enkelt ansöka om dispens för att gifta bort sina barn. Femton sådana dispenser beviljades mellan 2005 och 2010.

När nu sommarloven börjar ökar risken för unga att giftas bort i samband med till exempel en familjeresa till det gamla hemlandet. Just nu avgörs det om Sverige ska få en mer restriktiv lagstiftning mot barn- och tvångsäktenskap eller om det även i framtiden kommer att vara möjligt att gifta bort unga. Regeringskansliet har aviserat en proposition i frågan.

Till grund för det pågående lagstiftningsarbetet ligger förre justitiekanslern Göran Lambertz utredning om barn- och tvångsäktenskap som överlämnades till ministrarna Beatrice Ask och Nyamko Sabuni i maj förra året. Lambertz utredning innehåller flera goda förslag, men undviker också att ta ställning i flera viktiga frågor som rör full­makts­äktenskap och äktenskap som ingås i utlandet.

FN:s allmänna deklaration om mänskliga rättigheter, barnkonventionen, kvinnokonventionen och utvecklingskonferensen i Kairo 1994 tar ställning för barns rätt att vara barn och för rätten att välja sin partner.

Trots det upplever 70 000 unga i Sverige, främst flickor, att de inte fritt kan välja vem de ska gifta sig med. 8 500 oroar sig ofta för att inte kunna välja partner.

Vi som undertecknar den här artikeln vill att barn- och tvångsäktenskap ska kriminaliseras i Sverige. Vi kräver att alla lagar som gör det möjligt att beröva unga deras barndom och rätt att välja partner försvinner. Vi vänder oss särskilt mot den diskriminerande lagstiftning som gör det möjligt att på religiös, kulturell eller traditionell grund undan­ta vissa barn från det skydd som alla borde ha rätt till.

Följande principer måste vägleda det lagstiftningsarbete som nu pågår:
   •   Alla former av dispens­möjlighet för barnäktenskap måste tas bort.
   •   Fullmaktsäktenskap som ingås mot den ena eller båda parternas vilja ska underkännas.
   •   Äktenskap som ingåtts i utlandet där den ena eller båda parterna är minderåriga ska under­kännas.
   •   För­samlingar som viger eller medverkar till informella ceremonier för minderåriga bör fråntas sin vigselrätt och religiösa ledare och andra ansvariga åtalas för barnäktenskapsbrott.
   •   Skola, polis och sociala myndigheter måste samordna sitt arbete för att skydda unga som lever under hot att giftas bort.
   •   Äktenskapslagstiftningen är internationell vilket medför vissa utmaningar. Hänsyn till sedvänjor och lagstiftning i andra länder får dock inte vara överordnad skyddet för unga flickor och pojkar som bor i Sverige.

Såväl myndigheter som det civila samhället har ett ansvar att försvara barns rättigheter. Det är först när breda grupper av människor ifrågasätter och ändrar attityd som sedvänjor kan brytas. I myndighetsvärlden måste ansvarsfördelningen mellan polis och sociala myndigheter för det operativa arbetet mot barnäktenskap klargöras.

Kompetensen bland enskilda individer och i det civila sam­hället måste tillvaratas.
Sverige har ett gott internationellt anseende som barnrättsland. Trots det har regering och riksdag gång på gång genom åren underlåtit att ge våra unga ett fullgott skydd mot barn­äktenskap.

Om Sverige ska vara ett föregångsland för barns och ungas rättigheter måste den kommande propositionen och omröstningen i Sveriges riksdag vara entydiga: Barn- och tvångs­äktenskap i alla dess former måste stoppas.

Kristina Ljungros, förbundsordförande RFSU

Aleksander Gabelic, ordförande Svenska FN-förbundet

Bahareh Mohammadi Andersson, muslimsk feminist

Eva Brunne, biskop Stockholms stift

Talin Davidian, ordförande TRIS - Tjejers rätt i samhället

Eduardo Grutzky, politisk samordnare ALMAeuropa

Sara Mohammad, ordförande Glöm aldrig Pela och Fadime

Susanne Namaani, verksamhetsledare Somaya kvinno- och tjejjour

Zinat Pirzadeh, författare och stå upp-komiker

Lotta Sonemalm, förbundssekreterare Sveriges Kvinno- och Tjejjourers Riksförbund

Christer Sturmark, ordförande förbundet Humanisterna