Trenderna som påverkar kulturarvsarbetet och kulturarvspolitiken

Vad betyder egentligen begreppet kulturarv? Och vilken betydelse har kulturarv och kulturarvsarbete för vårt samhälle och hur ser egentligen förutsättningarna för detta arbete ut? Det är några av frågorna som Riksantikvarieämbetet söker svar på i rapporten Kulturarvsarbetet i samhällsutvecklingen. Rapporten är resultatet av ett uppdrag från regeringen och Riksutställningar har under våren 2016 samarbetat med Riksantikvarieämbetet kring omvärldsanalysen och kunskapsöversikten som ingår.

Under hösten 2016 planerar regeringen att presentera ett större "helhetsgrepp över kulturarvspolitiken" genom en kulturarvspolitisk proposition. I den ska den framtida inriktningen för de statliga insatserna på området presenteras och flera aktuella utredningar och rapporter utgör underlag för arbetet fram till de slutgiltiga förslagen. Ett sådant underlag är museiutredningens betänkande Ny museipolitik SOU2015:89. Ett annat är den omvärldsanalys och kunskapsöversikt om förändringar och utvecklingstendenser i samhället som har betydelse för kulturarvsarbetet och kulturarvspolitikens utveckling som regeringen bett Riksantikvarieämbetet göra i samarbete med Riksutställningar.

Kartan över vilka aktörer som verkar inom kulturarvsområdet har under de senaste 15 åren utvecklats och karakteriseras idag av en mångfald av aktörer inom såväl offentlig, som privat eller ideell sektor. Och utöver variationerna i deras uppdrag, mål eller syften så skiljer sig ibland också deras bild av vad som påverkar arbetet med kulturarv åt. Med hjälp av en grov generalisering så skulle man också kunna säga att myndigheter i högre utsträckning reflekterar över faktorer som påverkar strukturer och regleringar medan aktörer inom civilsamhället oftare benämner byråkratin som en faktor i sig själv.

En del av Riksutställningars uppdrag har varit att, med hjälp av en enkätstudie, gå igenom och sammanställa dessa olika aktörers syn på kulturarvsområdets utveckling och tillstånd. Tillsammans med övrigt material har det resulterat i slutsatsen att globalisering, urbanisering, digitalisering och individualisering är exempel på övergripande trender eller rörelser som påverkat utvecklingen i världen sedan kalla krigets slut.

Flera aktuella och framtida samhällstrender har också identifierats. Dessa är i rapporten indelade i fyra övergripande områden:

Förändrad resursfördelning och påfrestningar på miljön
För museer kan den förändrade resursfördelningen och miljöfrågorna innebära att man i allt högre utsträckning ses som en resurs för hållbar ekonomisk och regional tillväxt och att målen för kulturarvsarbetet alltmer kommer att likna dem som råder för turism och upplevelseindustrin.

Förändring av det politiska landskapet
Från politiskt håll förväntas museer också jobba allt mer tvärsektoriellt – något som kan bli en utmaning i samband med att den offentliga finansieringen bromsar in samtidigt som den övergripande bilden av vad kulturarv och kulturarvsarbete är och vad museerna i första hand ska ta ansvar för breddas.

Förändrad upplevelse av tillhörighet
Det som tidigare handlat om att anlägga maktperspektiv utifrån genus-, queer- eller postkolonialt perspektiv ersätts nu allt oftare av frågor kring representation och om vem som är med och skapar innehållet på museerna. Det påpekas också i rapporten att detta inte alltid är helt oproblematiskt då det riskerar att låsa fast personer som representanter för synsätt eller grupptillhörighet och att det flyttar fokus från vad museerna kan berätta om det förflutna.

Förändrade relationer och nätverk
I takt med att människors sätt och möjlighet att interagera med varandra förändras så förändras också relationen till och förväntningarna på museet. Besökare väntas ställa allt högre krav på att få vara medskapare samtidigt som man är beredd att betala för att konsumera designade upplevelser. Som helhet omförhandlas också museernas roll som förvaltare av samlingar till en mer utåtriktad roll där man mot en bred publik i allt högre grad bli förväntas vara arenor för ”soft power” – det vill säga platser för innovation, möten, kunskapsutbyten och debatt om samhällsutvecklingen.

Några av av de övergripande slutsatserna är också att resursfördelningen och klimatfrågan kräver världsomfattande lösningar och global solidaritet. Samtidigt har ett ökat fokus på identitet inom såväl samhället i stort som inom politiken under de senaste decennierna lett till att människor i högre grad identifierar sig genom kollektiva identiteter snarare än genom politisk och ideologisk tillhörighet. Detta kan då stå i kontrast till allmängiltiga principer om jämlikhet och frihet och anses leda till att människor inte längre är benägna att tro på universella lösningar och värderingar.

Ladda ner och läs Riksantikvarieämbetets rapport Kulturarvsarbetet i samhällsutvecklingen:
http://www.raa.se/2016/05/vision-for-kulturmiljoarbetet-2030-ett-hallbart-inkluderande-samhalle/