​I dessa tider gror förändringar i boendet

Statistikcentralen publicerade nyligen den senaste bygglovsstatistiken. Lågkonjunkturens tabeller är deprimerande läsning. Kurvan som visar den glidande årssumman slutar nu på en lägre punkt än någonsin tidigare – på 15 år. Betongkvarnarna står stilla och lyftkranarna i städernas siluetter är få till antalet.

Vad gäller bostadsbyggande har främst höghusbyggandet i huvudstadsregionen hållit kurvan för denna byggandeform relativt stabil. Det står dock klart att när den absoluta kubikvolymen för byggande sjunker och människorna flyttar till tillväxtcenter byggs samtidigt upp ett tryck på marknaden för såväl hyres- som ägarbostäder i tillväxtcentren. Urbaniseringen sker snabbare under ekonomiskt kärva tider – befolkningen samlas i huvudstadsregionen och i några tillväxtcenter.

Priset på boende kommer knappast att rationaliseras, snarare tvärtom. En vacker dag kommer den här lågkonjunkturen, som vi knappast ännu sett botten på, att ge vika och det kan hända att vi får se ett rätt så stort ryck i bostadspriserna. Alltså möjligtvis. Men tänk om det under tiden sker en större förändring vad gäller värderingar och viljan att äga, om kanske delningsekonomi blir verklighet.

Jag tror att den relativa andelen av egnahemshusboende på ett mer bestående sätt kommer att ligga på en betydligt lägre nivå jämfört med tidigare år. De hus som byggs är mindre och man låter bygga dem färdiga. Kunskaperna i s.k. självbyggande tynar bort allt eftersom de efterkrigstida generationerna tröttnar på att slita på barnens och barnbarnens byggplatser.

Jag hoppas att jag har fel, men innan vi får se en ekonomisk återhämtning torde vi ännu få svälja mången bitter kalk och det torde inte ske några betydande ändringar i de tillgängliga inkomsterna ännu på flera år. Samtidigt tynar bostadslånens ränteavdrag bort. I en situation med superlåga räntor lägger många inte ens märke till detta. När ekonomin inom euroområdet i sinom tid återhämtar sig kommer även räntenivån att ligga på omkring 3-4 procent och för ett bostadslån betalar man till exempel 5 procent. Människornas möjlighet att investera i bostäder är betydligt mindre, om man inte plötsligt får ett stort arv. När det inte längre är så trendigt att uttrycka sin existens med en stor bostad byter människorna inte längre bostad på samma sätt som tidigare och allt flera väljer en hyresbostad. Jag antar att de bara på något sätt är tillgängliga till ett acceptabelt pris.

Särskilt i huvudstadsregionen har det funnits ett skriande behov av flera hyresbostäder och främst bostadsfonderna har svarat på uppropet vackert så. Även i framtiden kommer placeringen i bostäder via fonder att inneha en betydande ställning, men nyhetens behag kommer även här att försvinna. Samtidigt avsmalnar oundvikligen fondernas fetaste förvaltningsprovisioner.

Men tänk om det blir intressantare att placera direkt i en hyresbostad. Till gruppen av drygt 200 000 privata hyresvärdar ansluter sig till exempel några tiotals tusen nya. Människorna bor kanske i mindre ägarbostäder är tidigare, kan betala dem tidigare och skaffar sin första placeringsbostad i trettioårsåldern år och en andra i trettiofemårsåldern. Någon måste bygga de här bostäderna och det genererar arbete – och bostäder till dem som behöver. Samtidigt tryggar en bostadsplacerare sin framtid på egen hand.

Författaren Tommi Rytkönen är verkställande direktör för Nooa Sparbank