Långa räntorna har redan stigit – ECB:s räntehöjningar står ändå inte precis bakom hörnet

De senaste veckorna har de långa räntorna stigit klart. Uppgången i de långa räntorna berättar att marknaden väntar att antingen tillväxten eller inflationen – eller båda – håller på att tillta. Rädslan på marknaden är att centralbankerna i åtstramningen av penningpolitiken måste gå snabbare framåt än väntat för att undvika en överhettning i ekonomin. Till detta scenario har man vaknat upp också på aktiemarknaden där höga värderingsnivåer hittills ha motiverats med den låga räntenivån.

Helt möjligt att inflationen tar fart i USA

I USA har konjunkturuppgången kommit mycket längre än i Europa. Arbetslösheten har sjunkit under sin naturliga nivå och också löneinflationen visar äntligen tecken på att vakna. Den amerikanska centralbanken FED inledde sin serie av räntehöjningar redan i december 2015 men i början gick de mycket långsamt: på den andra räntehöjningen fick man vänta ända till slutet av 2016. Takten ökade ändå år 2017 då man höjde räntan tre gånger och slutade på 1,5 procent för styrräntan. Marknaden började prissätta en tätare höjningstakt redan sommaren 2016 då de medellånga räntorna inledde en trendliknande höjning.

Det är möjligt att den snabbare höjningen av de långa räntorna vi nu har sett förebådar att Fed kommer att fortsätta höja räntorna allt mera. President Trumps skatterea är problematisk för den långsiktiga balansen men på kort sikt kan det sätta fart på ekonomin. Om USA:s ekonomi dessutom stimuleras med massiva investeringar i infrastrukturen är det konstigt om inte också inflationen börjar öka. För Fed kan det verkligen öppna sig en möjlighet att ”normalisera” den amerikanska räntenivån.

Mycket svårt för ECB att höja räntorna

Europeiskt sett är det just nu intressant att grunna på om höjningen av de långa räntorna här återspeglar förväntningarna på ECB:s politik eller om det snarast är fråga om en ”smittoeffekt” som följer ränterörelserna i USA. Utan tvivel har de ekonomiska grundfaktorerna också i eurozonen förstärkts de senaste åren: den genomsnittliga tillväxten har varit drygt två procent, arbetslösheten har sjunkit betydligt, krisstaternas utsikter har förbättrats klart och banksektorns soliditet har förbättrats. Skulle det alltså redan vara dags att få en åtstramande räntepolitik också i euroområdet?

Trots den stigande konjunkturen och USA:s ”exempel” finns det flera orsaker till att Europeiska centralbankens räntehöjningar ännu låter vänta på sig:

1. Euroområdets inflation har redan i fem år varit mycket långsam och i genomsnitt klart under ECB:s ambitionsnivå (lite under 2 %). Någon vändning har ännu inte skett och är heller inte genast inom synhåll. Den allmänna prisnivån är 4–5 procent lägre än den skulle vara om priserna hade stigit i enlighet med inflationsmålet. I detta avseende har den förda penningpolitiken inte varit för lätt och därför finns det heller inget behov för åtstramningar.


2. I presskonferenser har ECB kontinuerligt betonat vikten av strukturella reformer i euroområdets ekonomier. Viktigast bland reformerna är reformer av utbudssidan i ekonomin med vilka man skulle kunna sänka den strukturella arbetslösheten och förstärka produktivitetsökningen. Faktorer som ökar utbudet har snarare en dämpande än accelererande inverkan så inte heller de stöder tanken på räntehöjningar.


3. ECB har också hållit framme behovet att under goda tider (nu!) samla konjunkturbuffertar för euroländernas offentliga ekonomier. I praktiken betyder det här att finanspolitiken i medlemsstaterna borde vara åtstramande. En politik som begränsar efterfrågan har en inflationsdämpande effekt som alltså också skulle göra det svårare att nå centralbankens inflationsmål.


4. Också en betydande förstärkning av den gemensamma valutan är ett stort problem i fråga om eventuella räntehöjningsavsikter. Euron har på ett drygt år förstärkts ca 20 procent mot dollarn. Att valutan blir starkare dämpar effektivt inflationen när importvarorna blir billigare. Den starkare euron tär också på exportsektorns konkurrenskraft vilket kan göra att tillväxten blir långsammare.


5. Till slut är det bra att minnas att den höjning av de långa räntorna vi nu sett redan i sig själv stramar åt euroområdets finanser och verkar således i samma riktning som centralbankens höjningar av styrräntan skulle göra.