Regeringens sysselsättningsmål kan vara inom räckhåll

Ännu för ett halvt år sedan såg det ut som om BNP-ökningen på över 3 procent inte är av det mest sysselsättande slaget. En typisk analys kunde låta att återhämtningen bara beror på att produktiviteten förbättrats. Den sysselsättningsgrad på 72 procent som regeringen eftersträvade kändes mycket osannolik.

Föga anade vi hur snabbt läget kan förändras. Sysselsättningstalen började från och med september öka allt snabbare och plötsligt började regeringens sysselsättningsmål se helt möjligt ut. Man kan förvisso anta att sysselsättningen inte kommer att fortsätta öka i samma takt väldigt länge till. På arbetsmarknaden finns det redan nu klara matchningsproblem och de kommer sannolikt att förvärras när konjunkturcykeln framskrider. Det är ändå möjligt att nå en sysselsättningsgrad på 72 procent fastän suget från arbetsmarknaden skulle minska en aning.

Att ökningen av sysselsättningen har blivit kraftigare är den mest positiva av de ekonomiska nyheterna: människors utkomst och livskvalitet förbättras, skatteintäkterna ökar och den offentliga ekonomins utgifter minskar. Den bättre sysselsättningen är också ett tecken på att företagens tro på framtiden har förstärkts och de vågar öka sin produktionskapacitet. År 2018 kan vara ett mycket gott år för ekonomin.

Samtidigt måste man ändå konstatera att vi bara är i början av sysselsättningstalkot. Den åldrande befolkningen och ökningen av de åldersbundna offentliga utgifterna är en stor utmaning för välfärdsstatens hållbarhet. Antalet personer i arbetsför ålder minskar nu och nästa decennium med beklaglig fart. Samtidigt ökar ändå folkmängden som helhet på grund av det ökande antalet seniorer. Sysselsättningsgraden måste stiga så att man av den krympande skara som är i arbetsför ålder får ut mera effekt för att trygga finansieringen av välfärdstjänsterna.

De två graferna nedan åskådliggör situationen. Sysselsättningsgraden är redan mycket nära toppnivåerna på 2000-talet men de sysselsattas andel av hela befolkningen är fortfarande ca 3 procentenheter lägre än den var toppåret 2008. Relationstalet sysselsatta/befolkningen beskriver mera omutligt på vems ansvar hela nationens välstånd vilar. Om vi vill säkerställa att detta relationstal också i fortsättningen är stabilt och nära det långvariga medeltalet borde sysselsättningsgraden räknat på dem som är i arbetsför ålder (15–64 år) under de följande 15 20 åren stiga till nära 80 procent.

För nästa regering är 75 procent ett bra mål.