​Läget och planläggningen avgör – också i stughandeln

Finland är de tusen stugornas land och under sommarmånaderna blir stughandeln livligare. Fastän känslorna spelar en stor roll ska man när man köper också använda förnuftet i en del frågor. Sådana är bland annat läget och planläggningen, berättar Nooa Sparbanks verkställande direktör Tommi Rytkönen.

Läget, läget, läget – också i stughandeln
Rytkönen påminner om att Finland har ett visst antal planlagda strandkilometer som redan till stor del är byggda.

- För finländarna är fritidsbostäder ofta nära förknippade med närheten till vatten. Dessutom borde det vara lätt att komma till stugan även från andra ställen än den egna hemkommunen. Stugvägen blir längre när vi tränger in oss i tillväxtcentra. Läget är alltså viktigt. Det lönar sig absolut att också se på kommunens gällande planer och eventuella ändringar i dem. Ett torvbrott är nödvändigtvis inte den mest önskade stuggrannen.

Stugpriserna har slutat sjunka
Den ekonomiska recessionen har allmänt sänkt sommarstugornas genomsnittliga pris. Fram till år 2012 blev de stadigt dyrare men sedan började priserna sjunka. I fjol slutade de ändå att sjunka. Enligt Lantmäteriverket steg medianpriset på en strandstuga med ca fem procent på planlagda områden till 108 000 euro. Toppåret 2012 fick man betala hela 147 000 euro. Utanför planeområden fick man i fjol en strandstuga för 78 000 euro och en stuga på torra land i glesbygden för 36 000 euro*.

Enligt Lantmäteriverket såldes sammanlagt 12 000 semesterbostäder år 2015 och det är tre procent färre än år 2014.

Sommarstugorna går åt, till och med överraskande bra
Fritidsbostäderna går åt när man minns att vi redan i många år varit inne i en recession, säger Rytkönen.

- När man beaktar recessionen och de utmaningar som Finlands ekonomi står inför så visar statistiken att det inte alls ser så tokigt ut. Visst förverkligar folk fortfarande sina drömmar, säger Rytkönen.

När man jämför med toppåren har antalet stugaffärer minskat bara lite, men genomsnittspriset på stugorna naturligtvis mera. Efterfrågan är störst på fritidsbostäder i prisklassen 100 000–200 000 euro. Betydligt färre är det ändå som förverkligar de allra flottaste drömmarna.

- Det genomsnittliga priset har förvisso sjunkit men man kan inte säga att priset på alla sommarstugor skulle ha sjunkit. Redan i flera år har efterfrågan koncentrerat sig på fritidsbostäder som en normal arbetande familj kan köpa. Samtidigt har stughandeln ändrat natur. Av en sommarstuga vill man nuförtiden ha nästan samma bekvämligheter som i ett egnahemshus, påminner Rytkönen, vattnet ska komma från kranen och bredbandet fungera.

Köparens eller säljarens marknad?
Enligt Rytkönen råder nu ändå mera köparens marknad. Delvis beror det på att många har ett känsloband till sommarstugan som är till och med starkare än till den egna bostaden och som lätt får en att övervärdera fastighetens värde och särskilt att skjuta upp säljbeslutet.

- Säljaren kan ha starkare känslor för sommarstugan än till exempel för den egna bostaden. För de flesta är sommarstugan förknippad med många fina minnen från barndomen som köparen ändå inte ser.

Känslorna smyger sig in i prisförhandlingarna och affären kan vara lite annorlunda. Därför kan stugmarknaden karakteriseras som lite stel. Det kommer inte så många sommarstugor ut på marknaden och man skjuter upp säljandet så länge som möjligt. Då kan också underhållet bli ogjort. Mossan blir kvar på taket och det är stopp i rännorna.

Gemensamma stugor kan bli populärare
Rytkönen tror att förhållandet till ägandet har förändrats och ägandets värde i sig har minskat.

- Förhållandet till ägandet håller också mera allmänt på att förändras och också vi finländare börjar vara mera villiga att hyra. Jag tror att vi kommer att få se en ökning av gemensamt ägande som baserar sig på fri vilja när till exempel några familjer tillsammans köper en stuga och kommer överens om spelreglerna för användningen av den. När man till det lägger en stuggårdskarl som tänder eld i bastun redan innan man kommer dit så börjar man vara nära idealläget för många. Detta kan medföra också ny business för de stuggårdskarlar som bor i stugkommunerna.

Enligt Rytkönen är uthyrningen av stugor egentlig affärsverksamhet för få eftersom säsongen är kort.

- När man hyr ut stugor löper kostnaderna i 12 månader och inkomst har man ofta bara 2,5–3 månader, så ekvationen ser svår ut på papperet. Dessutom måste man hitta en lösning för administrationen – hyresgästen byts ju ofta ut och man måste också besöka stället ofta. Om vägen är lång så är det inte så lätt. Men å andra sidan, om man märker att det uppstår en marknad för kortvarig stuguthyrning och man kan ta sig över hindren, så varför inte. Stuguthyrningen kan ge en nätt biinkomst.

*Medianpriset på fritidsbostäder. Källa: Lantmäteriverket (www.maanmittauslaitos.fi)