Skip to main content

Sparbanksgruppens marknadsöversikt februari 2013

Pressmeddelande   •   Feb 11, 2013 08:00 CET

Plockat ur översikten

  • Euroområdet genomgår en recession. Ekonomin backar i början av år 2013, årets tredje kvartal ligger nära noll och under årets sista kvartal börjar återhämtningen. En stärkt euro kan emellertid äventyra uppgången.
  • Euroområdet, USA och Japan strävar efter att försvaga sina valutor genom låga räntor och stimulerande penningpolitik. Euron borde också bli svagare, inte starkare. ECB:s ovilja att köpa statsobligationer bromsar dock upp denna utveckling. Ett valutakrig är inte uteslutet.
  • En stärkt euro och ECB:s penningpolitik, som visar tecken på åtstramning, sänker inflationen i euroområdet till mindre än 2 procent i början av året, men i slutet av året kommer den att överstiga dagens 2,2 procent. Lösa pengar i omlopp trappar upp inflationen ytterligare år 2014, och år 2015 kan den redan överskrida 4 procent.
  • Det enda sättet att kuva inflationen under de närmaste åren är att genast höja räntorna, men de svaga ekonomierna i euroområdet och Japan skulle inte klara av det. En snabb räntehöjning och en stärkt valuta skulle ta kål på den spirande tillväxten och störta länderna mot en recession. Det enda återstående alternativet är en inflation-devalveringspolitik.
  • Det ekonomiska läget i Finland är osäkert. I vår kommer igen många samarbetsförhandlingar att föras. Arbetslösheten går kanske upp till hela 9 procent innan exporten börjar stötta ekonomin och situationen lättar på hösten.
  • Invånarna i huvudstadsregionen kan enkelt flytta från en kommun till en annan, vilket tvingar kommunerna att konkurrera om invånarna. En ny jättekommun skulle eliminera denna konkurrens, vilket knappas kan vara till fördel för invånarna.
  • Skiffergas och -olja gör USA självförsörjande på energi efter år 2020 och förskjuter balansen i världspolitiken och -ekonomin. Förbrukningen av fossila bränslen ökar. Europa blir ensamt kvar att använda förnybar energi och kämpa mot klimatförändringen.

Utsikter för världsekonomin 2013

Den ekonomiska tillväxten väntas accelerera i USA. USA:s ekonomi har sedan år 2010 ökat i jämn takt på över 2 procent. Inflationen har tillsvidare varit måttlig och den privata konsumtionen har ökat i jämn takt. Orkanen Sandy och förbundsstatens program för bredspektriga besparingar i statsbudgeten (fiscal cliff) medförde en försiktighet som grävde en grop den ekonomiska tillväxten, men denna har ingen större betydelse för tillväxtbilden år 2013. Tyngdpunkten i tillväxten håller nu på att förskjutas till hemmamarknaden allteftersom byggnadssektorn och de energiindustriella investeringarna återhämtar sig. Detta kommer till uttryck i en förbättrad sysselsättning och snabbare ekonomisk tillväxt.

I USA går framtidens bilar på naturgas. Skiffergasfynden i USA har minskat energikostnaderna och den egna produktionen av skifferolja ökar alltjämt. Fynden skapar en ny byggvåg inom energiindustrin som kan ge upp till 1 000 000 nya arbetstillfällen och göra landet självförsörjande på energi efter år 2010. USA konkurrerar redan idag med Ryssland och Qatar om ställningen som världens ledande naturgasproducent. Skifferolja hjälper till att göra USA självförsörjande på olja, vilket kan förändra landets utrikespolitik betydligt redan under de närmaste åren. Allteftersom importen av energi sjunker och exporten stiger minskar underskottet, varvid beroendet av finansiella investeringar i asiatiska länder och övriga överskottsländer minskar.

Kina: löfte om förbättring. Kina är än en gång den andra drivkraften i världsekonomin. Den ekonomiska tillväxten i Kina accelererade något under det sista kvartalet av 2012. Både exporten och hemmamarknaden återhämtade sig. Kina väntas ändra sin finanspolitik så att den gynnar inhemsk efterfrågan och en konsumtionsdriven ekonomi. Landet vill bli kvitt exportberoendet och plana ut den ekonomiska tillväxten. Kinan har haft smärre produktivitetsproblem, men denna trend torde vända allteftersom efterfrågan från USA och de inhemska konsumenterna ökar. Inom industrin verkar framtidstron ha återställts.

I euroområdet är det värsta över kanske först i höst. ”Vi tror att Västeuropa kommer att få sin beskärda del av tillväxten inom världsekonomin och att särskilt de nordiska exportländerna får ekonomin att vända i höst. Men återhämtningen är tämligen långsam och sysselsättningen förbättras först i slutet av året. Ekonomierna i Sydeuropa har sanerats med fast hand redan i två år, och därför kommer fasen med de kraftigaste nedskärningarna att lätta åtminstone för stunden”, konstaterar Miska Kuhalampi, Sparbanksgruppens marknadsstrateg.

”Vi bedömer att tillväxten i euroområdet år 2013 kommer att ligga på samma nivå som år 2012, dvs. kring noll eller något under noll. Ekonomin backar i början av året, årets tredje kvartal ligger nära noll och under årets sista kvartal börjar återhämtningen. En stärkt euro kan emellertid försämra förutsättningarna för en återhämtning, om den nuvarande trenden fortsätter. I så fall dröjer uppgången och ekonomin krymper hela året. Resultatet vore att tillväxten går på minus (ca -1 procent).”

Råvaror: produktionen av fossila bränslen ökar avsevärt

Priset på råolja har varit relativt stabilt i två års tid. De oljeproducerande ländernas organisation OPEC har samlat sina led, och å andra sidan har kaoset i arabländerna förhindrat en snabb ökning av produktionen. När USA blir mer självförsörjande på energi kan det hända att energipriserna sjunker även om världsekonomin skulle fortsätta att återhämta sig. Om landet blir en betydande energiexportör under de närmaste årtiondena minskar alla västländers strategiska beroende av Ryssland och Mellanöstern. På samma gång ökar Mellanösterns beroende av efterfrågan i Asien.

Skiffergasteknologin torde breda ut sig t.ex. till Kina, Argentina, Polen, Ukraina och Australien, vilket ökar konkurrensen och sänker priserna allteftersom kartellerna rivs.

”Att priserna på industriella råvaror har stigit konstant sedan 1990-talet har främst berott på den snabba industrialiseringen i Kina. Efterfrågestrukturen i landet håller emellertid på att förändras mot ett konsumtionssamhälle, vilket gör efterfrågan på råvaror mer måttlig. Priserna på industriella råvaror höjs dock till följd av världsekonomins cykliska återhämtning, och den väntas accelerera framöver”, förklarar Kuhalampi.

Lösa pengar ökar inflationstrycket, men västekonomierna klarar inte av räntehöjningar

Under de närmaste åren kommer penningmängden att öka kraftigt i västländerna till följd av de beslut som redan har fattats. USA torde tillåta en högre inflation i syfte att säkerställa den ekonomiska tillväxten. Den amerikanska, brittiska och japanska centralbankens målmedvetna strävan att öka den penningmängd som finns i omlopp (och sänka det externa värdet på den egna valutan) höjer priserna när den ekonomiska uppgången startar och pengarna börjar röra på sig.

USA:s centralbank meddelade i januari att de månatliga stimulansåtgärderna på 85 miljarder dollar fortsätter. Förbundsstatens befogenheter att ta lån har förlängts till mitten av maj. Japans nya regering kräver att centralbanken ska höja sitt inflationsmål från 1 till 2 procent. Den japanska centralbanken har uppgett att man år 2014 kommer att köpa så mycket statsobligationer att målet uppnås

En del av de lösa pengarna kanaliseras till finansiella instrument (såsom skuldebrev), vilket håller räntorna på dem nere. En del riktas till realobjekt, såsom fastigheter och råvaror. Medel placeras också på aktiemarknaden. Utvecklingen leder till låga räntor, höga priser på tillgångar och råvaror samt tryck på att höja den allmänna prisnivån, med andra ord till accelererad inflation.

Inflationen och svagare valutor skulle småningom kunna åtgärda västländernas problem med konkurrenskraften och skillnaden i köpkraft i förhållande till tillväxtmarknaderna, vilket också skulle hjälpa dessa att klara av sina skulder.

"Inflationstrycket är tillsvidare litet, men förväntningarna på att världsekonomin ska börja växa igen gör att pengar omsätts allt snabbare. Vi förutspår att inflationen alltjämt kommer att trappas upp i världsekonomin under år 2014. Det är en naturlig följd av de finanspolitiska stimuleringsåtgärderna. År 2015 kan bli ett år av mycket hård inflation om styrräntorna inte höjs i förebyggande syfte och den penningmängd som finns i omlopp inte reduceras”, fortsätter Kuhalampi.

Alla tre regioner i väst – euroområdet, USA och Japan – strävar efter att försvaga sina valutor genom låga räntor och stimulerande penningpolitik. Euron är fortsättningsvis avsevärt stark i förhållande till dollarn, även om den ekonomiska situationen i euroområdet är sämre. Euron borde därför bli svagare i förhållande till de övriga valutorna. ECB:s ovilja att köpa statsobligationer på samma sätt som Japan och USA bromsar dock upp denna utveckling.

”Det verkar som om euron snarare håller på att bli starkare, vilket har gjort oss mer försiktiga än tidigare vid bedömningen av inflationsläget. Därtill började Europeiska centralbankens (ECB) balansräkning överraskande krympa kring jul, vilket är ett tecken på att penningpolitiken håller på att åtstramas. Därför förutspår vi att inflationen i euroområdet i början av år 2013 sjunker till mindre än 2 procent, men att den efter sommaren börjar accelerera igen och överskrider den nuvarande inflationstakten på 2,2 procent”, säger Kuhalampi.

Ett annat alternativ är att västländerna vaknar upp och tyglar inflationen. Om man vill stoppa inflationen, borde räntorna nu höjas snabbt så länge lösa pengar flödar till marknaden. USA torde tåla en smärre höjning av räntorna. Däremot klarar ekonomierna i euroområdet och Japan inte av detta. De saknar redan nu konkurrenskraft på grund av statsskulder, en överreglerad ekonomi, en krympande privat sektor samt höga energipriser. En snabb räntehöjning och en stärkt valuta skulle ta kål på den spirande tillväxten och störta västländerna mot en recession. Även risken för statliga konkurser skulle snabbt bli ett orosmoln igen.

Ekonomiska utsikter för euroområdet: början av året går dåligt och de strukturella problemen fortsätter

Länderna i euroområdet kämpar med självförorsakade problem. Avmattningen i den ekonomiska tillväxten satte stopp för expansionen av den offentliga sektorn genom skuldsättning. Politisk enighet tycks bara uppnås när det gäller att höja olika skatter.

Den allt bredare regleringen av företagsverksamheten försvårar grundandet av nya företag och gör företagsverksamheten mer ineffektiv. I en utredning som gjordes av Europeiska kommissionen uppskattade man att andelen reglering av företagsverksamhet som inte relaterar till själva affärsverksamheten utgör 3,5 procent av EU:s bruttonationalprodukt, även om kommissionen redan i januari 2007 startade ett handlingsprogram för att minska den administrativa bördan av regleringen på företagen.

Vägen ut ur detta låsta läge är lång och snårig. I de flesta västeuropeiska länder måste den privata sektorns andel höjas, mängden utfört arbete utökas, konkurrenskraften och produktiviteten förbättras samt skulder återbetalas. Det förefaller som om bara Sverige lyckas med detta: på 20 år har den offentliga sektorn i landet sjunkit från drygt 67 procent till dagens 49 procent samtidigt som den offentliga skulden har minskat.

”Det här innebär att pensionslöften måste återtas, nedskärningar göras i socialskyddet och arbetsföra människor välkomnas från utlandet allteftersom den arbetsföra befolkningen i Finland minskar. Subventioner och inkomstöverföringar måste omprövas. Att jobba för en liten lön måste vara ett mer attraktivt alternativ än att slå dank, om man vill få nya arbetstillfällen ens i servicebranschen. Och finns det inget intresse för reformer och nytänkande, finns det risk för en "evig recession" enligt japansk modell. Ingen vill att stater ska gå i konkurs, men förnyelser genomförs alldeles för långsamt, så vad är då medicinen? EU-beslutsfattarnas lösning verkar vara en inflation-devalveringslinje, som Finland följde under markens tid”, säger Kuhalampi harmset.

EU har också misslyckats i sin energipolitik. Gas- och kolreserverna hjälper konkurrenter, såsom Kina och USA, att sänka energipriset och lägga beslag på industriella arbetstillfällen. Exempelvis gas kostar tre gånger mer i Tyskland än i USA. Samtidigt strävar EU efter att ensam stävja klimatförändringen med stöd av sin vision om dyr, förnybar energi. Tack vare nya tekniker kommer fossila bränslen dock att vara mer konkurrenskraftiga ännu flera årtionden framåt. Om man vill att den tunga industrin ska bevaras även i Mellaneuropa, måste kärnkraft och skiffergasreserverna tas upp till omprövning.

Utsikter för den närmaste tiden i Finland: arbetslösheten stiger till 9 procent innan hösten väcker hopp om återhämtning

Det ekonomiska läget i Finland är osäkert. Förra hösten utvecklades sysselsättningen ”mindre dåligt”, men förutom turismen är det svårt att skönja nya tillväxtbranscher. Det rena och trygga Finland intresserar överraskande nog besökare, och turismen från Ryssland och Baltikum har ökat kraftigt. Direkta flygförbindelser från Asien hjälper också till.

Men det finns risk för att Finland råkar i samma sällskap som de sydeuropeiska problemstaterna. Statsskulden växer även i vårt land, konkurrenskraften minskar, befolkningen åldras och den offentliga sektorn och hanteringen av pensionsåtaganden belastar allt mer lönsamheten på den privata sektorn. De politiska beslutsfattarna lägger fokus på fel frågor: det diskuteras om staten borde aktivera sig i företagsverksamheten, när all energi i stället borde koncentreras på att effektivera verksamheten på den offentliga sektorn. Den administrativa belastningen på den privata sektorn måste återställas till en hållbar nivå som stödjer tillväxt. Omstruktureringarna – förlängningen av arbetslivskarriären, kommunreformen och reformen av hälsovården – har kört fast i riksdagen och modet räcker inte till för att genomföra förändringarna.

Det finska IT-klustret krymper snabbt allteftersom Nokia avvecklar en del verksamheter. Vore det nu en bra tidpunkt att starta stora e-tjänsteprojekt som effektiviserar den offentliga sektorn och förbättrar servicen till medborgarna? Den administrativa bördan på den privata sektorn i Finland har bedömts vara mindre än EU-snittet (1,5–2 %, VATT 2008), men det skulle finnas mycket att göra åtminstone vad gäller beskattning, arbetsgivarskyldigheter och miljötillstånd.

”Liksom hösten 2012 kommer det att föras ett stort antal samarbetsförhandlingar våren 2013. Skattehöjningarna minskar den inhemska konsumtionen och dämpar verksamhetslusten. Höjningen av överlåtelseskatten och ett eventuellt bolånetak minskar aktiviteterna i byggnadsbranschen och försämrar läget ytterligare. Det finns dock hopp om en exportdriven uppgång under årets senare hälft. Vi tror att arbetslösheten stiger fram till sommaren och eventuellt når upp till hela 9 procent innan situationen börjar lätta på hösten”, uppskattar Kuhalampi.

En sammanslagning av huvudstadsregionen till en kommun gynnar inte invånarna

I huvudstadsregionen råder en sund kommunkonkurrens som gagnar medborgarna. Kommuninvånarna har möjlighet att välja mellan olika livsstilar. Den nuvarande modellen tvingar kommunerna att tänka på levnadsförhållandena ur invånarnas, inte enbart beslutsfattarnas synvinkel. Om den boendeform eller servicenivå som en invånare önskar inte står till buds, kan hon eller han enkelt flytta till en annan stad i regionen.

Kommunalskattebasen stödjer sig på följande princip: den kommun som ger bäst service får de bästa skattebetalarna. Kommuner med flyttningsunderskott blir tvungna att genomföra ändringar, annars råkar de i svårigheter när skattebasen minskar. En fri konkurrens är till fördel för medborgarna och så länge de kan rösta med fötterna måste den offentliga sektorn vara mer lyhörd för medborgarna än den är nu inom ramen för kommunval och nätparlament. Detta irriterar säkert beslutsfattarna i kommunerna, men det är ändå ingen anledning att upphöra med kommunkonkurrensen.

”Det är inte svårt att gissa att man skulle bygga upp den nya kommunjätten enligt den tyngsta och mest ineffektiva förvaltningsmodellen. Det finns säkert många för små kommuner i landet, men Helsingfors, Esbo och Vanda hör inte till dessa. Det kan inte vara i medborgarnas intresse att den sunda konkurrensen upphör mellan tjänsteleverantörerna på den offentliga sektorn”, påpekar Kuhalampi.

Sp-Fondbolags placeringsrekommendationer: en stunds neutralvikt i aktier

Den närmaste tidens möjligheter och hot är i balans. De europeiska bankernas problem har gjort marknaden nervös och uppgången på aktiemarknaden har stannat av för stunden. USA kommer troligen att banta ner sitt nedskärningspaket före utgången av februari, men avgörandet torde än en gång göras i sista stund. Om dessa händelser leder till korrigeringsrörelser under våren kan det uppstå tillfällen att öka aktieinnehaven.

Aktieplaceringar. År 2012 var ett bra aktieplaceringsår men uppgången skedde med mycket små köpvolymer. I januari 2013 gjordes nästan lika mycket teckningar i aktiefonder som under hela år 2012.

”Vi tror att placerarna kommer att återvända till aktiemarknaden. I början av året kommer placeringsmarknaderna särskilt i USA och Europa att stärkas, men längre fram räcker pengarna till även för mer exotiska länder. Ekonomins uppsving kan visa att resultatprognoserna från bolag åtminstone i Asien och USA är för anspråkslösa. Företagen är solida, vilket kan öka investeringsaptiten i slutet av året och främja den ekonomiska tillväxten. En eventuell ny eurokris och eventuella handelstvister till följd av valutakursförändringar och motåtgärder i samband med dessa anser vi att utgör de största riskerna. En för snabb höjning av räntenivån kan också stoppa den ekonomiska tillväxten och återställa osäkerheten på aktiemarknaden”, reflekterar Kuhalampi.

Ränteplaceringar. De flesta referensräntorna började stiga efter jul och nu flödar medel bort från masskuldebrevslån till aktiemarknaden. Det kan hända att marknaden börjar prissätta en period av uppgång i världsekonomin och den accelererande inflationen senare i år. Om räntan på tyska statsobligationer stiger sakta under året med ungefär en procent, rubbar detta inte den ekonomiska utvecklingen i Europa. En betydligt snabbare höjning skulle däremot så nya frön av tillväxtstörningar i euroområdet. År 2012 var det rädsla snarare än krav på avkastning som drev placerarna, vilket skapade något av en bubbla på räntemarknaden. I år kommer detta att rättas till: alla räntor stiger närmare de normala nivåer som förutsätts av inflationen och kreditrisken. Nuvärdet på långa räntepapper kan sjunka under året.

Vikter och rekommendationer. Sp-Fondbolags portföljförvaltare bedömer att inflationen inte ännu år 2013 är något problem mitt under recessionen i euroområdet. Byggverksamhet har idkats i ringa omfattning efter finanskrisen och realpriserna på fastigheter har sjunkit något. Därmed torde fastigheter och annan realförmögenhet bli mer attraktiva placeringsobjekt. Under de närmaste åren kommer placerarna att söka inflationsskydd för sina pengar.

”På räntesidan viktar vi depositionstider på ett år, eftersom de kortaste räntorna är för låga och längre räntor inte ger tillräcklig ränta i förhållande till inflationen. Bland ränteplaceringar ger företagslån med normal kreditvärdighet fortfarande tillräcklig avkastning”, avslutar Kuhalampi.

Mer information:
Sparbanksgruppens marknadsstrateg, CFA Miska Kuhalampi, tfn 010 436 6541, miska.kuhalampi@saastopankki.fi

Bilaga: Ppt-presentation vid presskonferensen (pdf-format på finska)


Till Sparbanksgruppen hör 33 Sparbanker och centralorganisationen Sparbanksförbundet. Egna kontor finns det 206 och via samarbete har kunderna tillgång till nästan 400 kontor, 200 service- och betalautomater och alla kontantautomater i Finland. Sparbankernas syfte är att främja sparande och kundernas ekonomiska välstånd. Grundprinciperna för vår service är att vi är nära kunden och lokala. Målet är en kontinuerlig, lönsam tillväxt och att kapitaltäckningen hålls på en säker nivå. År 2012 var rörelsevinsten 67,1 miljoner euro, kapitaltäckningen 22,1 % och kundantalet 588 500. www.sparbanken.fi

Kommentarer (0)

Lägg till kommentar

Kommentera