1984 sökte jag sommarjobb hos Securitas. HR-kvinnan som höll i rekryteringen uppmanade mig att söka något annat då företaget troligen gick en konkurs till mötes. Jag tog jobbet detta till trots och mycket har hänt sedan dess.
Den 13 augusti överlämnade regeringen en remiss till lagrådet i vilken man vill utvidga reglerna för RUT-avdraget. Grundtanken är att fler hushållsnära tjänster ska omfattas av möjligheten till skatteavdrag. I grunden tycker jag att detta är positivt, men det finns allvarliga risker i en del av förslaget: nämligen idén om att tillåta vad man kallar ”enklare tillsyn” i hemmet.
Ny vecka – nya krafttag. Kan omöjligen bara vara jag som känner av att vardagen har förändrats och det som till en början var undantag, krishantering och en stor pausknapp som lamslog tillvaron ordentligt har blivit vardag.
Så var vi mitt i den. Krisen, som jag och så många andra företagsledare försökt förutse och förbereda oss mot men som nu har drabbat oss alla och det värre än vad vi kunnat ana. Och än ser vi inte ljuset i tunneln. Jag kan inte låta bli att häpna över dess framfart och totala haveri som uppstått ur pandemins kölvatten på bara några veckor. Det vore lögn att säga att jag inte känner en stark oro.
Jag vill inte låta som en repig skiva eller framstå som att jag ropar på vargen. Men vi får inte släppa diskussionen om den eskalerande brottsligheten och otryggheten på grund av ren utmattning. Vi har under de senaste månaderna genomlidit en häpnadsväckande och djupt oroande rad sprängdåd i landet.
Det är med stor besvikelse och inte utan viss sorg jag konstaterar att en rad medier på eget bevåg valt att koppla ihop gårdagens besked om att jag under året kommer att lämna min vd-position, med vapenstölderna på regeringskansliet.
Julen står för dörren och vi är många som längtar efter ledighet, julmat och kanske en klapp eller två, men också att få spendera dyrbar tid tillsammans med vänner och familj. Livet kan ibland rusa fram i hiskelig fart, stressen har nästlat sig in i vardagen och tankarna snurrar och fastnar bland bagateller.
Idag meddelade inrikesminister Mikael Damberg att han tillsätter en utredning om hur regelverken för ordningsvakter kan reformeras för att avlasta polismyndigheten. Utredningen är en del av regeringens 34-punktsprogram för att bekämpa den organiserade brottsligheten. Att frågan nu utreds är välkommet, och till stora delar ett resultat av påtryckningar från både myndigheter och säkerhetsföretag.
Ordet skjutning är numera en så vanlig del av rubrikerna i svenska tidningar att många knappt länge höjer på ögonbrynen. Debatten rasar på ledarsidor och i sociala medier; ute på de höstruggiga gatorna sliter poliser, väktare och socialtjänstarbetare ut sig i kampen mot brottsligheten och otryggheten.
”Väktare överfallna – en skjuten” löd rubriken under gårdagskvällen. Något som direkt väcker både oro och spekulationer. Var? Hur allvarligt är det och vad gör vi nu? Till och med polisen bekräftade att det rörde sig om att väktaren var allvarligt skadad och att förundersökning om försök till mord inletts.
Jag har under lång tid fokuserat på ordningsvakternas roll i trygghetsdebatten då den ofta negligeras eller får agera Svarte Petter i det kortspel som ska efterlikna åtgärdsförslag eller seriös politik för att stävja och förhindra brott och otrygghet i vårt samhälle...
Och så kom den, svensk sommar, med allt som är efterlängtat av ljusa nätter, varma vindar och den ständiga jakten på lata dagar, färskpotatis och sol. Men även om solen lyser så finns det mörka moln på sommarhimlen.
