En av mänsklighetens höjdpunkter

Äntligen kunde man kommunicera i realtid – nästan – mellan Europa och Amerika. Tvärs över Atlanten, eller snarare under Atlanten, med hjälp av den första atlantkabeln som firar 150 år i år.

Att få fram signaler genom en kabel över ett så långt avstånd är ingen enkel sak och den första kabeln, från 1858, fungerade bara i tre veckor innan den gick sönder. Den signal som kom fram var mycket svag och svår att detektera och idén att komma till rätta med det genom att höja spänningen förstörde bara kabeln.

Problemet löstes av den skotske fysikern William Thomson, som både konstruerade en superkänslig mottagare, en spegelgalvanometer, och införde ett system för kvalitetskontroll av kabeln direkt vid tillverkningen. Den nya kabeln, som togs i bruk 1866, fungerade bättre, bland annat tack vare Thomson insatser. Drottning Victoria adlade honom Lord Kelvin och han kom att bli den mest kände ingenjören under det sena artonhundratalet.

Kelvin utgick från den moderna vetenskapens rön och tillämpade dem praktiskt för att lösa uppmärksammade tekniska problem. Det hade inte bara direkt betydelse, t ex för atlantkabeln och för dem som använde den, utan satte också strålkastarljuset på ingenjörskonsten som tillämpad vetenskap i en tid av makalösa tekniska framsteg. Han var därför ett givet val, när den nybildade internationella föreningen för tekniska överenskommelser inom det elektriska området skulle utse sin förste ordförande.

Den föreningen, the International Electrotechnical Commission, IEC, bildades 1906 och finns ännu kvar. Dess svenska medlem är likaså en förening, SEK Svensk Elstandard, som organiserar att svenska företag, universitet och myndigheter kan bidra till arbetet med att skriva dessa internationella överenskommelser – eller IEC-standarder. De flesta av dem blir också svensk standard, fastställda av SEK Svensk Elstandard.

Läs mer om atlantkabeln och Lord Kelvin här.

Läs mer om SEK Svensk Elstandard här.