Skip to main content

Det finns en ö, ön där service ej behövs

Blogginlägg   •   Jun 18, 2013 11:05 CEST

Försök att föreställa dig en plats där du inte känner något behov av att få service. I mitt ständiga sökande efter serviceupplevelser hamnade jag i helgen i en sällsam jaktmark. Visingsö är namnet på denna märkliga och så vackra plats. Det egentliga syftet med besöket var en skrivarkurs som jag halkade in på via det så berömda bananskalet.

Det hela kunde inte ha börjat bättre. Vägen dit gick genom Vätterland. Vägarna som slingrade sig ner mot den djupblå lagunen var nu tomma. Men det gick att ana de tusentals trötta och ömmande kroppar som bara några timmar tidigare hade kämpat i motvind ner på den östra sidan. Kilometerskyltar med löften om att avståndet till mål krymper, står kvar som minnesmärken eller kanske som en påminnelse om att tiden aldrig står still. Min medpassagerare sitter tyst och betraktar den väg han bara för ett tiotal timmar sedan kämpat ner. Michael Ringvall är en riktig kämpe.

Att tiden står still märks tyvärr när vi alldeles för sent svänger in på parkeringen. Att du endast kan parkera i 3 timmar framgår först när man betalat 95 kronor eller vad det nu var. Micke tar väskorna och får till uppgift att hålla färjan medan jag åker upp till den andra parkeringen som tillåter oss som ska åka till Visingsö att parkera. Vilken var tanken här? Besök Visingsö – kliv iland och åk tillbaka så att du inte får P-böter. Även om parkeringen är till för de som ska avnjuta en äkta polkagrisglass i hamnen så hade det varit bra med lite skyltning, helst innan man åkt hela vägen ner till kajen.

Här tar serviceupplevelserna, nästan, slut. Passagerarbåten tar oss över och efter 20 minuter kliver vi iland, in i en annan värld. Bussen som skulle ta oss till Wisingsö Hotell & Konferens har förstås redan gått, men starka nyryktade ston står beredda att ge oss trötta vandrare, och cyklister, en skön åktur med det berömda remmarlaget. För första gången lyckliga och upprymda över att ha missat bussen, kliver vi av framför Hotellet som inte ser ut som ett Hotell.

Skrivarkursen som hålls av Yvonne Teiffel och Elisabet Norin är den där filmen som du, när den slutar alldeles för tidigt, önskar skulle fortsätta bara ett tag till. Personalen på Hotellet verkar ha smittats av platsens lugn och skönhet. Tove öppnar de låsta dörrarna redan 06.50 och bjuder mig på frukost trots att öppettiderna klart framgår 07.30 – 10.00. Detta var nog den enda påtagliga serviceupplevelsen jag hade under mitt besök på Visingsö – och det räckte mer än väl.

Platsen, uppgiften och sällskapet (läs alla trevliga kursdeltagare) gjorde att mitt behov av service försvann. Service kan endast komplettera och på denna plats är grundprodukten så stark att detta inte behövs!


Kommentarer (0)

Lägg till kommentar

Kommentera