Skip to main content

Karabuda bloggar: "Materiella och immateriella värden måste jämställas"

Blogginlägg   •   Dec 14, 2012 15:53 CET

SKAP:s ordförande Alfons Karabuda bloggar här personligt om sitt uppdrag. Följ alla hans inlägg på Content is King

I veckan har illegal fildelning debatterats i Svenska Dagbladet. Det har handlat om film och hur olika typer av mellanhänder tjänar pengar på att distribuera film vid sidan av marknaden. En rad filmskapare krävde i artikeln "Låt inte piraterna få uppkoppling" att sajter som utan tillstånd antingen direkt tillgängliggör film eller som låter användarna göra det, inte borde få fortsätta med det. Slutklämmen var att internetleverantörer som levererar internetuppkoppling till sådan verksamhet har ett ansvar. 

Det är det flera som har. Rättssamhället bygger inte på internetleverantörernas ansvar allena, något som också påpekats i replik och kommentarer till artikeln. Den efterföljande debatten spårade ur, som så ofta när olaglig distribution på nätet debatteras, och kom att handla mer om helt andra frågor, som filmbranschens brist på jämställdhet. Således lyckades inget argument på ett nöjaktigt sätt förklara varför det skulle vara fel att betala för sig när man distribuerar andras arbete.

I debatten handskas man vårdslöst med viktiga rättigheter och viktiga värden. Rättigheter och värden som berör oss alla.

Man bör fråga sig varför det finns strömningar i samhället som anser att att man inte ska slå vakt om immateriella värden på samma sätt som materiella värden. Man bör också ifrågasätta varför rättssamhället halkat efter och inte agerar i högre utsträckning mot illegala verksamheter som drar nytta av andras immateriella värden för egen vinning.

I ett informationssamhälle borde förstås immateriella värden sättas i fokus. Det är därför det är viktigt att inte punktera fungerande, lagliga marknader som streamingtjänster för musik, film och tv genom att legalisera den nedladdning som idag anses illegal. Inget riksdagsparti vill legalisera uppladdning – den illegala uppladdningen ses med rätta som problemets kärna. Tillgängliggörande av upphovsrättsskyddat material på internet är och förblir olagligt – om det sker utan tillstånd.

Vad gäller nedladdningen kan man fundera på hur en legalisering överhuvudtaget skulle motiveras. En del menar att tekniken "är så utbredd och accepterad" att nedladdning borde legaliseras - samtidigt som de inte vill legalisera uppladdning. Det är en retorisk balansgång som i bästa fall känns ogenomtänkt, i sämsta direkt oärlig. Andra anser att det inte är försvarbart att "stifta övervakningslagar". Jag håller förstås med. Övervakningslagar för att jaga enskilda nedladdare är inte försvarbart – och ska inte försvaras. Det är emellertid inte samma sak som att nedladdning därför måste legaliseras. Få, om någon, ropar på legalisering av snattning eller plankning.

Att uppladdarna ska sättas dit, det är de flesta som sagt överens om. Då krävs också att rättssamhället står upp för det och för de immateriella värden som uppladdarna och deras distributörer förstör. När tjänster som MegaUpload och Pirate Bay bygger på att låta sina användare dela film, musik och tv utan tillstånd och utan ersättning, för att själva tjäna pengar på annonser och accessavgifter, är det något som inte står rätt till. Inte heller tjänster som Google och YouTube ska komma undan sitt ansvar, varför Stim nu legat i förhandling med dem i två år för att de musikskapare som gjort musiken som driver trafik till YouTube ska få sin del av annonsintäkterna. 

Det har vuxit fram en "distributionsindustri", oavsett om vi talar fildelning eller streaming, vars syfte är glasklart. Det går inte att gömma sig bakom dimridåer som syftar till att slippa ansvar - "vi är bara en distributör, användarna väljer vad de vill dela" eller "vi är bara en sökmotor". Syftet är att tjäna pengar på distribution av film, musik och tv utanför den lagliga marknaden. 

Följden blir en devalvering av immateriella värden i en tid när vi behöver dem som allra mest. EU vill göra kulturen till tillväxtmotor under det närmaste decenniet och sätta film, musik och tv i centrum för en inre digital marknad – där behöver Sverige hänga med. Inte slarva bort sina möjligheter genom att ta död på värdet av de immateriella tillgångar vi har.

Att tjäna pengar på att vara distributör är inte fel. Att tjäna pengar på att vara distributör av något man inte har tillstånd att distribuera är däremot fel. Den distributionsindustri som vuxit fram med internet har med frihetsargument lyckats slå dunster i ögonen på vissa som glömt, eller väljer att blunda för, att kommersiella bolag aldrig arbetar för de små människornas rättigheter. Det gör inte heller digitala tjänstebolag, även om de gärna svänger sig med vackra ord som "yttrandefrihet" och "nätfrihet". 

Det är dags att börja tala klarspråk om vilka syften det är som ligger bakom den illegala fildelningen. Det är nämligen intressen som inte alls står på vare sig enskilda kulturskapares eller deras publiks sida, utan bara på sin egen.


[SKAP:s ordförande Alfons Karabuda bloggar regelbundet på sin personliga blogg Content is King. Här på bloggen på MyNewsdesk återpubliceras ett urval av hans texter.]