Skip to main content

Karabuda bloggar: "Om bortamatchen Digital Agenda Assembly 2013 i Dublin"

Blogginlägg   •   Jun 30, 2013 22:15 CEST

Foto: Alfons Karabuda

SKAP:s ordförande Alfons Karabuda bloggar här personligt om sitt uppdrag. Följ alla hans inlägg på Content is King.

Idag går vi i SKAP ut med ett pressmeddelande om hur vi prisas för Creators Conference, som kommit att bli en central spelare i hård konkurrens i Bryssel-ligan. Om Creators Conference är lite av hemmaplan för oss, borde kanske EU-kommissionens Digital Agenda Assembly beskrivas som bortaplan.

Och visst kan man känna sig omgärdad av tuffa spelare där. Det märkte jag i förra veckan när jag deltog i assemblyn i Dublin. Det blev en blandning av inspiration och déjà vu. Kommissionär Neelie Kroes berättade en söt historia om sitt barnbarn, Skype och en iPad. Den historian är lika söt varje gång jag hör den, som under vårt möte hos henne förra sommaren och under intressentsamtalen Licences for Europe i våras.

Det är en god tanke att samla de spelare som berörs av den digitala utvecklingen. Men när man bjuder in alla utom dem som skapar innehållet i den digitala ekonomin blir det naturligt att fokus sätts på vad som underlättar för dessa kommersiella aktörer att effektivisera och maximera.

Jag blev därför föga överraskad när Googles representant tycker att rättighetssituationen ser bättre ut i USA än i Europa. I USA saknas nämligen den ideella rätt vi har i Europa. Den som inte är kopplad till pengar, utan till konstnärlig frihet och yttrandefrihet. Den som försvårar för Google att göra vad de vill med din röst och ditt uttryck. Att det inte underlättar för den sista miljarden att nå kontot innan dagens slut ser kanske vi som ett mindre problem än vad Google gör. Snart är det bara organiserade pirater som ställer sig på dessa bjässars sida mot dem som gör innehållet.

Vad man kan konstatera är emellertid att just innehållet är det enda som alla medverkande i alla paneler och i alla workshops är beroende av. Ett bra innehåll – musik, film, tv – är fundamentet för alla medverkandes verksamheter. Det är själva näringen i den digitala ekonomin.

Hur många deltagare i Digital Agenda Assembly representerar då oss som skapar det innehåll som är grund för nya digitala tjänster, för trafiken i bredbandsleverantörernas nät och för de delar av kommission och parlament som har detta inom sitt ansvarsområde?

Jag såg inte någon annan än mig själv.

När jag så tog till orda, förmedlade jag min syn på vikten av att kulturskapare tillåts vara en del av beslutsprocessen kring sin egen framtid. Att vikten av valfrihet är nödvändig. Att valfrihet endast fungerar om transparens finns och man först då ser vilka val man egentligen har. Då vaknade några som borde ha vaknat för länge sedan. Bättre sent än aldrig! 

Upphovsmännens synpunkter blev under dagen mer och mer attraktiva, då man insåg att vi inte behöver – eller har intressen i – en enskild affärsmodell. Vi ser till innehållet och inget annat. Vi värnar och vårdar detta, i linje med samhällets och konsumenternas intressen.

Vi musikskapare är med och bygger den nya databasen Global Repertoire Database, som kommer att göra det lättare att licensiera musik. Alltså lättare att tillgängliggöra, samtidigt som upphovsmännen får betalt för sitt arbete. Och vi vill att rättigheterna hittar tillbaka till upphovsmännen och deras upphovsrättssällskap, så att vi själva kan ge heltäckande licenser som inte bryts ut av förlag, som kanske vill göra sig en extra hacka på ”just de där storsäljarna”.

Det är vi musikskapare som är de riskkapitalister som tar störst risk. Vi licensierar vår musik till affärsmodeller som ännu inte har råd och som idag inte fungerar. Vi gjorde det med Spotify och vi har gjort det med andra. Går det dåligt för dessa tjänster, får vi inget alls. Går det bra, får vi kämpa för att få den del av intäkterna som självklart borde tillfalla upphovsmännen.

Som jag skrivit i en tidigare bloggpost – fundera på vem som vinner på ett förslag eller en hållning i debatten kring den digitala utvecklingen.

I allt detta finns eldsjälar som ser sammanhangen. I Dublin har jag träffat även sådana. Speciellt en ”business angel” ser jag fram emot fortsatta samtal med. Mer om detta längre fram, jag hoppas i samband med SKAP:s internationella konferens på temat Digital agenda för musiken den 28 november i år.

Summan av kardemumman är ändå att jag är glad att EU-kommissionen lägger så stor energi på att söka styra upp EU:s digitala agenda. Vi som vet hur innehållet ska se ut – höras – ska göra vårt bästa för att framöver vara en alltmer naturlig partner i den digitala diskursen.

I nästa vecka åker jag till Almedalen. Där blir det fokus på FN:s och SKAP:s arbete med yttrandefrihet och den första rapporten om konstnärliga rättigheter, samt på svenska fristäder för utsatta kulturskapare. Men jag kommer också att träffa Digitaliseringskommissionen i ett möte där vår dialog från Dublin kan fortsätta.

Vi ses i Almedalen!

[SKAP:s ordförande Alfons Karabuda bloggar regelbundet på sin personliga blogg Content is King. Här på bloggen på MyNewsdesk återpubliceras ett urval av hans texter.]