​Gråalen kan bli norra Sveriges energiträd

– Vi får inte glömma bort våra svenska lövträd när vi diskuterar framtidens bioenergi. I norra och mellersta Sverige har vi ungefär 50 000 hektar övergiven jordbruksmark som skulle passa för vår gråal. Med förädlat material skulle vi kunna producera 325 000 ton biomassa om året på dessa marker. Det motsvarar 1,7 TWh energi, säger Lars Rytter på Skogforsk.

Han har, tillsammans med Rose-Marie Rytter, analyserat tillväxtpotentialen hos gråal med hjälp av data från över 100 vetenskapligt publicerade försöksytor i Sverige, Finland, Baltikum och Ryssland.

– Resultaten pekar på att oförädlad gråal kan producera cirka 5,5 ton biomassa per år och hektar med en omloppstid på upp till 25 år. Med förädling kan vi komma upp i 6-7 ton. Det motsvarar 16-19 kubikmeter flis per hektar och år, fortsätter han.

På bättre marker och i milda klimatlägen finns alternativa snabbväxare som poppel, hybridasp och Salix. Men mot norr, och på de surare skogsjordarna, kan gråalen vara överlägsen. Gråalen har en rad fördelar. Den är lätt att etablera och klarar ett hårt klimat, den ratas oftast av viltet och nästa generation är i princip ”gratis” eftersom den skjuter både stubb- och rotskott. Dessutom försörjer den sig själv med kväve genom sitt samarbete med den kvävefixerande bakterien Frankia i rötterna.

Skogforsk har nyligen anlagt en serie försök med gråal för att lära sig mer om tillväxtkapaciteten, men också för att kunna göra urval av de bästa odlingsmaterialen för förädling. I serien ingår också hybridal, som är hybriden mellan den svenska klibbalen och den amerikanska rödalen.

– Vi kan använda vår erfarenhet från urvalsförädling av klibbal och björk, bland annat. Då tror vi att vi kan få en urvalseffekt på 15-20 % genom att välja de bästa föräldraträden av gråal, säger Lars Rytter.

Mer om gråal

Gråal (Alnus incana) är en av våra två al-arter i landet. Gråalen växer huvudsakligen i Svealand och Norrland medan släktingen klibbal (Alnus glutinosa) har en mer sydlig utbredning. Gråalen är snabbväxande i ungdomen och den har, liksom klibbalen, rotknölar med kvävefixerande bakterier som gör att den kan etablera sig även på kvävefattiga marker. Gråalen producerar bäst på frisk, finjordshaltig mark men växer också på torrare och mager mark. Den är ganska frosttålig och används ibland som amträd i planteringar med mer känsliga lövträd.