Bristfällig analys hotar miljö, jobb och tillväxt

Idag presenterar den parlamentariska miljömålsberedningen sitt förslag om markanvändning – skog. Tyvärr tvingas vi konstatera att undermålig analys gör att flera av förslagen har allvarliga brister. Om förslagen genomförs riskerar de att leda till bristande rättsäkerhet för markägaren, försämrad miljöhänsyn och färre jobb.

Beredningen lyckas inte redovisa hur mycket av den svenska skogen som redan är skyddad. De konstaterar att Sverige lever upp till internationella krav, men redovisar inte att vi gör det med råge. Sverige har mer strikt skyddad skog än något av de länder som Miljömålsberedningen jämfört med. Utan några som helst analyser av konsekvenserna för jobb och exportintäkter föreslår beredningen att reservatsavsättningarna ska fortsätta i nuvarande höga takt. För perioden 2012- 2020 föreslår Miljömålsberedningen att 7 miljarder kronor ska gå till att öka reservatsarealen med ytterligare 150 000 hektar. Konsekvensen är oundvikligen lägre avverkningsnivåer, färre jobb och mindre intäkter till vår gemensamma välfärd.

En ytterligare konsekvens av att mer produktiv skogsmark skall undanhållas brukande blir att möjligheterna för skogsnäringen att ta ledningen i omställningen från fossilsamhället till en biobaserad
samhällsekonomi drastiskt försämras.

I stället för att undanta mer skog från brukande kunde beredningen lagt förslag om att satsa pengar på att sköta den mark som redan är skyddad. Här är behoven stora.

Beredningens förslag om att de regler för miljöhänsyn som idag uttrycks som föreskrifter och allmänna råd i stället ska regleras i en förordning gör rättsläget för alla landets skogsägare osäkert. I alla tidigare utredningar och politiska beslut har det konstaterats att t.ex. hänsynsbiotopers avgränsningar inte går att definiera tillräckligt tydligt för att det ska kunna regleras i en förordning. Nu verkar beredningen överge den tidigare ledstjärnan om frihet under ansvar för skogsägarna i sin strävan att införa restriktioner i skogsvårdslagen. Följden av det riskerar snarast att bli sämre miljöhänsyn – inte bättre.

Skogsindustrierna välkomnar att beredningen uppmärksammar skogens sociala betydelse. Dock förvånas vi över att beredningen lägger förslag om social hänsyn redan innan de tagit del av resultaten av Skogsstyrelsens pågående regeringsuppdrag kring skogens sociala värden. Tyvärr blir detta ännu ett exempel på att man i ivern att visa handlingskraft tar allt för lätt på vikten av relevant underlag och analys.