Skip to main content

Mors dag: Föreställningar om biologiskt moderskap luckras upp

Nyhet   •   Maj 26, 2016 08:20 CEST

Jenny Gunnarsson Payne, docent i etnologi vid Södertörns högskola.

Synen på moderskap har naturligtvis förändrats genom historien, men fram till nyligen har vi dock varit säkra på vem som bör ses som biologisk moder – nämligen den som föder barnet. Nu när den medicinska tekniken gjort det möjligt att bli förälder med hjälp av assisterad befruktning förändras dock även detta. I två nypublicerade texter diskuterar Jenny Gunnarsson Payne, docent i etnologi vid Södertörns högskola, hur kulturella föreställningar om moderskap och biologiskt släktskap delvis luckras upp och förändras när användningen av nya reproduktiva teknologier blir allt vanligare.

I sin forskning har hon funnit framförallt tre olika sätt att beskriva biologiskt släktskap i relation till moderskap där barnet blivit till genom assisterad befruktning, särskilt i de fall en tredje part som till exempel en äggdonator eller en surrogatmoder varit inblandad.

Ett sätt att beskriva släktskap är den gamla metaforen om blodsband. Detta tänkesätt har anor åtminstone från antikens Grekland. Även om dagens människor i regel känner till att själva blodet i sig inte överför någon betydande arvsmassa från en person till en annan (genom t ex blodtransfusioner), så är idén om blodsband fortfarande väldigt närvarande i vårt språkbruk – inte minst i tal om ras och etnicitet eller beskrivningar av olika familjeband. Det finns antropologisk forskning som visar att det dessutom är vanligt att kvinnor som blivit gravida med hjälp av donerade ägg föreställer sig hur de delar blodomlopp med det växande fostret. Sådana föreställningar hjälper ofta dessa mödrar att beskriva sig som just biologiska mödrar, trots att de inte delar genetiska band.

Det andra sättet att förklara biologiskt släktskap är genom DNA. Det här kan idag sägas vara det vetenskapliga synsättet och därmed också det vanliga sättet att beskriva och avgöra biologiskt släktskap, främst genom DNA-analys. Det är också det här sättet att se på biologiskt släktskap som styr den svenska lagstiftningen om barnets rätt att känna till sitt genetiska ursprung i de fall det tillkommit med hjälp av en ägg- eller spermadonator. För många kvinnor som blivit mödrar med donerade ägg blir det dock viktigt att skilja på genetiskt släktskap och biologiskt släktskap – där det sistnämnda beskrivs i termer av den biologiska påverkan den gravida kvinnans kropp har på fostret under graviditeten.

Det tredje sättet att tänka på biologiskt släktskap är också förankrat i modern biologiskt forskning och handlar om epigenetik. I korthet handlar epigenetik om yttre miljöpåverkan som styr vilka gener som ”aktiveras” och ”passiviseras”, bland annat i livmodern. Det finns också epidemiologisk forskning som tyder på att vissa sådana epigenetiska förändringar går i arv.

- Det här är lite av en uppstickare i sättet att se på biologiskt släktskap, menar Jenny Gunnarsson Payne. Det här är ju en relativt ung vetenskap och jag blev förvånad över hur snabbt de här idéerna anammades av kvinnor som blivit gravida med donerade ägg. Många av dem uttryckte en stor känslomässig lättnad, eller tröst, eftersom det fick dem att känna sig som biologiska, eller ”riktiga”, mödrar till sina barn.

I en av sina studier diskuterar Jenny vilken betydelse detta nya sätt att se på biologiskt arv har för ett antal svenska kvinnor som rest utomlands för att bli gravida med hjälp av äggdonation. I en annan artikel visar hon hur epigenetisk påverkan också blev aktuell i ett irländskt rättsfall, då det skulle bestämmas vem som rättmätigt skulle ses som den biologiska modern, surrogatmodern eller den genetiska modern.

- Den här forskningen visar å ena sidan att vi människor använder biologiska teorier om släktskap på olika sätt i olika sammanhang, beroende på vilka behov vi har och vilken situation vi befinner oss i. Men den visar också hur högt vi skattar biologin när vi ska bestämma vem vi är släkt med och att det har väldigt konkreta konsekvenser både för människors vardagsliv och för lagliga och politiska beslut. Kanske kommer nya idéer om biologiskt släktskap i framtiden leda till en ytterligare förändring av föreställningar om vem som ska räknas som mor till ett barn – kanske kan vi till och med tänka oss att en person kan komma att ha flera biologiska mödrar?

Jenny Gunnarsson Paynes forskning om detta finns publicerad här:

Gunnarsson Payne, Jenny 2016. “Grammars of Kinship: Biological Motherhood and Assisted Reproduction in the Age of Epigenetics”, Signs: Journal of Women in Culture and Society, 41 (3): 483-506.

Gunnarsson Payne, Jenny 2016. ”Mattering Kinship: Inheritance, biology and egg donation, between genetics and epigenetics”, i: Critical Kinship Studies / [ed] Charlotte Krolokke, Lene Myong, Stine W. Adrian, Tine Tjornhoj-Thomsen, London: Rowman & Littlefield Publishers, 2016, 1, 33-47 s.