Debatt: Elever med hörselnedsättning måste få undervisning på lika villkor

Barn och ungdomar med hörselnedsättning har integrerats i den svenska skolan allt mer de senaste 20 åren. Nu är det dags att nå nästa nivå för att kunskapsinhämtningen ska bli likvärdig för alla elever i en skolklass oavsett hörselnedsättning eller ej.

Det är inte särskilt många år sedan barn med nedsatt hörsel hänvisades till specialskolor. Nu går en stor majoritet av barn och ungdomar med hörselnedsättning i vanliga skolklasser och klarar i de flesta fall av skolgången alldeles utmärkt. Kunskapsnivån har i undersökningar visat sig vara i stort sett likvärdiga mellan barn med nedsatt hörsel och hörande barn.

I varje fall fram till tonåren då undervisningens karaktär förändras. I slutet av mellanstadiet och framförallt i högstadiet är det många lärare som prioriterar livfulla diskussioner i sin undervisning.

Så långt är allt frid och fröjd. Det vill säga om eleven har normal hörsel. För elever med nedsatt hörsel blir det betydligt svårare att hänga med, oavsett om han eller hon har implantat sedan födseln eller hörapparat. Vi vet att ljudvolymen är allt för hög i många klassrum. Det drabbar alla elever men blir speciellt störande för elever med nedsatt hörsel.

Nu visar undersökningar* att elever med hörselnedsättning halkar efter betygsmässigt i högstadiet. Den främsta orsaken anses vara den undervisningsmetodik som uppmuntrar diskussioner samtidigt som klassrummen inte är utrustade med hörselhjälpmedel.

I egenskap av audionom har jag själv genomfört studier på en gymnasieskola i Laholm. Resultaten från den studien stämmer väl överens med undersökningar genomförda i USA.

En kort sammanfattning visar att en betydande del av undervisningen, 30-55 %, sker på diskussionsbasis mellan lärare och elever och mellan elever. Om en elev med nedsatt hörsel endast har hörapparat blir dessa diskussioner till stor del ohörbara och det blir svårt att delta aktivt. För att eleven med nedsatt hörsel ska kunna ta del av diskussionerna måste läraren upprepa allt som klasskamraterna säger och dessutom återge det rätt. Detta kan vara en förklaring bland flera varför hörselskadade elever halkar efter under gymnasietiden.

Det finns en lösning på problemet och det är att använda digitala hörselprodukter som är framtagna och anpassade för skolundervisning. I en skolklass utrustas den hörselskadade eleven med en mottagare. Läraren har en mikrofon och i klassrummet finns flera mikrofoner som klasskamraterna använder.

Förutom den uppenbara fördelen att eleven med nedsatt hörsel får tillgång till all information och åsikter, så visar en rad andra undersökningar att undervisningsformen skapar en lugnare och mer avspänd skolmiljö där varje elev som begär ordet får tala till punkt.

I Sverige har vi förmånen att samtliga skolelever oavsett ålder har rätt att få ett personligt utformat hörselhjälpmedel via hörselvården. Landets alla audionomer, oavsett om de arbetar hos landstinget eller privata arbetsgivare, är dock inte alltid medvetna om behovet. Även kunskapen om den senaste tekniken kan vara bristfällig.

Eleven med nedsatt hörsel kan få förskrivet hörselhjälpmedel via sin audionom utan extra kostnad.

För skolan blir det ett ekonomiskt ställningstagande att utrusta resten av klassen med de 4-5 mikrofoner som behövs för att samtliga elever ska få samma förutsättningar för en likvärdig skolgång.

Borde inte det vara en självklarhet?

* Undersökningen som hänvisas till i debattartikeln är Geers Predictors of reading skill development in children with early cochlear implantation.