Vad gör vi utan Sven?

Under mina barns handbollsturnering blir vi plötsligt uppmanade av speakern att gå till plan sju. Där befinner sig nämligen Sven, en av föreningens grundare som just idag ska döma sin sista handbollsmatch någonsin.

Sven är nittio år gammal och har deltagit vid turneringarna varje år, ända sedan starten 1976. Långt efter att årets turnering avslutats finns en fråga som stannar kvar hos mig: Vad gör vi utan människor som Sven?

Stärka civilsamhället
Vikten av ett starkt civilsamhälle går inte att överskatta. Det bidrar till demokrati, välfärd, folkhälsa, gemenskap och social sammanhållning. I all sin enkelhet ger det våra barn möjligheten att springa, skapa och tänka tillsammans med andra. För att motverka dagens alltmer polariserade samhällsklimat är jag övertygad om att det är viktigare än någonsin att stärka civilsamhället på grund av dess enande effekt.

Människor med olika bakgrund och värderingar ges möjligheten att mötas och samlas kring ett gemensamt intresse, vare sig det handlar om kultur, idrott eller grönsaksodling. Vi behöver prata om våra olikheter, samtidigt som vi då och då måste bortse från dem för att kunna knyta band med varandra

Nya eldsjälar behövs
Den lokala idrotten ligger mig personligen varmt om hjärtat. Dels på grund av mina egna barn, som är aktiva inom olika föreningar, men allra mest då jag ser vilken positiv effekt dessa föreningar har på vår stad. Föreningslivet är beroende av ett starkt stöd från näringslivet. Här är och har Sparbanken Rekarne varit en förebild, tillsammans med många andra.

Men trots vikten av det ekonomiska stödet från näringslivet är det i slutändan individers ideella arbete som är grunden i ett blomstrande föreningsliv. Föreningar kan inte professionalisera eldsjälarnas insatser utan att urholka kärnan, det ideella engagemanget. Låt oss istället arbeta för att gynna tillväxten av nya eldsjälar; de människor som klipper gräset på den lokala fotbollsplanen, tvättar träningskläderna från veckans träning eller finns där som en trygghet för våra barn.

För att återgå till min fråga: Vad gör vi utan människor som Sven?