Verksamhet med gränser eller begränsad verksamhet?

Den senaste tiden har ordet ”ram” fått en framträdande och betydande roll för mig. Ordet har dykt upp i helt skilda sammanhang men har trots detta gett mig en delvis ny insikt om hur allt hänger ihop. En insikt om vad det är som faktiskt avgör om något är stämningsfyllt eller inte.

Det som fick mig att börja samla trådarna var när en av mina medarbetare återvände tomhänt, istället för med en kasse i var hand, fyllda med - just det - ramar.

Men först till de andra sammanhangen. Finns det något som bättre eller snabbare kan höja temperaturen inombords är en vacker tavla. Min temp har höjts ett flertal gånger när jag sett målningar av sällsynt vackert slag. Jag är säker på att motiv, teknik eller färgval hade kunnat vara annorlunda men ändå haft samma effekt på mig. Förstås är det konstnären som når fram, men det gemensamma för dessa målningar som jag har fått en smygtitt av, är att de inte har hamnat i ramen - än. Jag frågar mig själv, vilken är skillnaden på en målning och en tavla. Båda är konstverk men för betraktaren kan skillnaden vara stor och det som gör skillnaden är kanske många gånger - just ramen.

Från de vackraste målningarna till att med full kontroll rida fram en häst är steget inte långt. Det är alltså även på hästryggen jag har fått börja tänka på ramen. Ganska snart efter att ha börjat rida introducerades jag för begreppet att ”ha hästen i ramen”. Jag ska erkänna att jag till en början inte funderade så mycket på detta. Det fanns så att säga en hel del annat att kontrollera, som att sitta kvar på hästen till exempel. Ju mer man lär sig och ju mer man kommer in i ridningen desto viktigare blir detta med ramen. För att åstadkomma konstverk med hästen, som att galoppera fram i full fart på en skogsväg, hoppa över ett hinder eller få till en jämn 10-meters volt, är det en absolut förutsättning att hästen är i, just det, ramen.

Men vad var det nu som hände med den tomhänta medarbetaren? Uppdraget var att inhandla 24 stycken tavelramar i butiken runt hörnet (välkänd rambutikskedja). När ärendet framfördes till expediten blev reaktionen ett skratt.

– Så många ramar har vi inte! Det måste du i så fall beställa via nätet blev beskedet.

Detta var förklaringen jag fick till att uppdraget misslyckats. På sätt och vis var detta lite turligt då jag i all hast gett fel måttuppgifter på ramen. De skulle vara 30 x 40 och inte 50 x 70. Den storleken har de säkert i butiken blev den omedelbara tanken och dagen därpå fick medarbetaren på nytt bege sig till samma butik. Han återvände efter knappt tio minuter, tomhänt, men ändå inte! En annan expedit jobbade i butiken idag. Leende hade hon istället sagt:

– Vad roligt att du vill beställa så många ramar! Du kan tyvärr inte få så många med dig idag men jag kan beställa åt dig så kan du komma hit och hämta dem om ett par dagar.

Istället för att släppa iväg en kund och hoppas på en beställning säkrades försäljningen av ramarna på plats i butiken. Kanske är det just därför som rambutikskedjan väljer att betala en hög lokalhyra för sin butik med bästa cityläge.

Vilken är då den gemensamma nämnaren? Helt rätt, det är upplevelsen!

Upplevelsen styrs och formas av ramen. Ramen kan vara fullt synlig som i fallet när den omger en målning, helt osynlig som för ryttaren till häst eller fullt påtaglig i form av regler och arbetsinstruktioner för vår expedit i ramaffären.

Ramen runt målning kan förutom att fungera som ett skydd och bärande konstruktion, lyfta fram och förhöja upplevelsen för betraktaren. Den kan addera djup, skapa luft eller bara lyfta fram motivet för att på bästa sätt förmedla känslan från konstnären. I den stund ramen tar över och blir viktigare än målningen, kommer upplevelsen att förminskas eller i värsta fall helt utebli. Det är konstnären själv som bäst hittar den ram som förhöjer upplevelsen.

Illustration: Frida Palmgren
Sagan om lyktan som lyste upp där den ställdes.

Är vattnet början på det stora havet eller en del av den lilla sjön? Bor människorna i en stor stad eller i en liten by? Ramen kommer att påverka upplevelsen!

En ryttare som har sin häst i ramen kan få höga poäng av domarna och hoppa över de högsta hindren. I denna balans blir upplevelsen som störst för såväl ryttare och häst som för eventuell publik. För att hitta ramen finns hjälpmedel som spö och sporrar. Rätt använda, vilket många gånger är lika med inte alls, kan de hjälpa. Fel använda, eller för mycket använda, blir resultatet garanterat det motsatta mot vad som var tänkt.

Medarbetare får löpande instruktioner kring hur arbetet ska utföras. Helt säkert gäller detta även expediterna i vår ramaffär. Trots att de får samma instruktioner så agerar de ändå på helt skilda sätt. De ramar som finns ger utrymme för olika tolkningar. I det ena fallet sågs ramen som en begränsning men i det andra som en gräns som kunde passeras.

Det handlar alltså inte om att vara innanför eller utanför ramen. Det handlar om vilken ramen är och hur den används! En inställning som grundar sig i att ramen ska hjälpa till och utveckla något kommer att ge positiva resultat. Den som istället använder ramen för att begränsa eller förhindra något, kommer aldrig att kunna ge den bästa upplevelsen, eller skapa något stämningsfyllt för den delen.

Alla som leder en verksamhet borde skaffa sig en bra kunskap om hur arbetsbeskrivningar och instruktioner tolkas av medarbetarna. Används de som hjälpmedel för att skapa de bästa kundupplevelserna eller som en förevändning till att inte göra mer än vad som krävs?

Anders i april 2016