Innovativa helhetslösningar behövs för att lösa framtidens boende för äldre

Framtidens prognoser oroar. Vem vill bli äldre när siffrorna lyser rött och antalet både äldre och barn ökar procentuellt betydligt mer än andelen invånare i yrkesverksam ålder? Hur ska vi klara finansieringen och hur ska vi säkerställa att samhället kan ge förutsättningar för en trygg barn- och ålderdom? Hur löser vi utmaningen med att klara alla planprocesser, ha tillräcklig kompetens för att planera, projektera och bygga allt samtidigt som vi måste hitta personal som vill ta hand om våra barn och äldre?

Vi lever längre och vi är friskare vilket är positivt men ju äldre vi blir desto större risk löper vi att utveckla en demenssjukdom. Idag pågår mycket intressant demensforskning där vaccinationsförsök pågår och i framtiden kommer förhoppningsvis antalet personer med demens vara betydligt lägre än idag.

En ytterligare positiv möjlighet är utvecklingen av välfärdstekniken som pågår. Utvecklingen går fort och blir hela tiden mer användarvänlig, men fortfarande finns det en hel del kvar att göra. Än så länge finns motstridigheter i myndighetskrav och tekniknytta vilket leder till merkostnader. Förberedelser för välfärdsteknik är nödvändig, jag är övertygad om att förändringar kommer.

Vi har en tuff utmaning framför oss. Kanske övermäktig? Vi är sent ute med krisinsikten i många av landets kommuner. Långa planprocesser och obeslutsamhet kring ägande och drift. Vi ser exempel på att äldre far illa, med allt från tvångsvård i hemmet, en ovärdig ålderdom och skandalartiklar i tidningarna. Skillnaderna i tillgång till äldreboenden är stora mellan olika kommuner och så är även kostnaderna för dem.

Så vad är lösningen?
Vi behöver framför allt utveckla fler alternativ på bostadsmarknaden för seniorer. Det ska finnas attraktiva boenden anpassade för olika behov, allt från livsstilsboende för seniorer till det bistånds-bedömda trygghetsboendet och vård- och omsorgsboenden för de med omfattande omsorgsbehov.

Boendet är den största utmaningen för framtidens äldreomsorg. Samhällsfunktioner och byggande måste i mycket större utsträckning planeras efter äldres behov. Att kunna flytta i tid är nyckeln.
Ungefär en tredjedel av landets småhus bebos idag av personer över 65 år. Bostäderna är ofta stora med trädgårdar och gräsmattor som ska skötas, gångar som ska skottas och de är allmänt svårtillgängliga med trappor och nivåskillnader. Utbudet av boenden som passar äldre är tunt och resultatet blir ofta ett oönskat kvarboende med oro och isolering då situationen till slut blir ohållbar. Det finns även risk för en negativ befolkningstillväxt i kommunen då barnfamiljerna saknar villor att flytta till. 

Den nya boendeformen biståndsbedömt trygghetsboende kan innebära att prognosen på 700 nya vård- och omsorgsboenden kan skrivas ner då det till viss del kan ersättas av detta alternativ. Hit kan kommunerna anvisa plats för äldre som har mindre omfattande omsorgsbehov men inte känner sig trygga i sitt ordinära boende. Besparingen är minst 500 000 kronor per år och individ, jämfört med ett boende med dygnet runt omsorg.

I det biståndsbedömda trygghetsboendet finns hemtjänstpersonalen på plats och resor till och från brukarna utgår därmed. Bostad och gemensamma ytor utformas med avsikt att i största möjliga mån möjliggöra delaktighet, självständighet och oberoende som leder till en levande, värdig och trygg boendemiljö. Måltider kan intas i den gemensamma lokalen och en värd stöttar och erbjuder sociala aktiviteter för de boende. 

En viktig aspekt är att det är lätt att röra sig inom och utanför huset. På så sätt kan fallolyckor minskas, en samhällskostnad som idag ligger på över elva miljarder, utöver allt lidande som uppstår i samband med en fallolycka. Tusen personer över åttio år dör varje år till följd av fall. Låt oss instifta en ny nollvision på det här området!

Boendet placeras med fördel centralt, nära kommunikationer och service, gärna nära en vårdcentral. Det ska vara lätt för personal att komma till arbetsplatsen, lätt för anhöriga att hälsa på och nära till närområdets service.

Med en genomtänkt samhällsplanering kan det biståndsbedömda trygghetsboendet med fördel placeras tillsammans med ett vård- och omsorgsboende och till exempel en förskola för att där-med ge den bästa effekten avseende samnyttjande av verksamhets-lokaler. Lokaler kan då samutnyttjas, storkök kan leverera till barn och äldre och möten över generationsgränserna möjliggörs. Parboendeproblematiken kan lösas där makar kan bo på olika boende men ändå ha närhet till varandra. Utemiljön kan planeras så att möten blir möjliga, och ytor kan utnyttjas av barn och äldre efter individuella behov. Transporter till och från boende och förskola kan samordnas och parkeringsfrågan kan effektiviseras.

Om vi är innovativa och tar ett gemensamt helhetsansvar när vi planerar framtidens samhällsfastigheter så får vi en bättre totalekonomi, attraktivare arbetsplatser och trygga miljöer för barn och äldre. Kort sagt en hållbar lösning.

Krönikan är hämtad ur tidningen Fastighetssverige.