Skip to main content

​Camillas blogg: Konstens roll i kristid

Blogginlägg   •   Okt 28, 2016 13:00 CEST

Senaste veckan började i lördags med ett intressant panelsamtal om Konst i kristid: musik i tider av krig, pest, och fångenskap inom ramen för Göteborgs internationella orgelakademi. Hans Davidsson, som ansvarar för akademin, inledde med en kort presentation av Mattias Weckman och hans vokalkomposition Wie liegt die Stadt so wüste (Hur övergiven ligger inte staden). Verket komponerades i Hamburg 1663, samma år som staden drabbades av pesten och nästan häften av invånarna dog. Med denna utgångspunkt diskuterades sedan på vilka sätt musik och konst kan gestalta sorg, vrede och protest och samtidigt vara en källa till kraft och harmoni och bidra till ett socialt hållbart samhälle. Ingrid Elam, Björn Sandmark, Johannes Landgren, Hans Davidsson under ledning av David Karlsson medverkade och mitt bidrag var att berätta om våra erfarenheter av El Sistema. Det blev ett djupt givande samtal inför initierade deltagare. Kopplingen till El Sistemas syfte i stort, men i synnerhet just nu när landet Venezuela håller på att falla sönder, blev ett givet perspektiv att ta in.

Reflektioner kring då och nu

Samtalet ledde till reflektioner från olika epoker i vår historia, olika platser i vår historia; Warszawa under Andra världskriget, den tjeckiske organisten Peter Ebens sammanhang i efterkrigstidens Tjeckoslovakien med begränsad yttrandefrihet, Sverige för inte så länge sedan ett fattigt land. Reflektioner också runt våra egna liv som hela tiden rymmer alla existensen kriser. När vi ibland kan ana eller förstå, men konsten – precis när vi fått fatt i den – faller mellan våra fingrar. Eller så fångar den oss i en epifani, kanske när vi minst anar det. Som i en lift i alperna när solstrålar bryter in …

Tillbaka till pestens Hamburg 1633 – smärtsamt likt de bilder som passerar från Aleppo idag – i vacker gestaltning av solisten Anna Jobrant när Göteborg Baroque i lördags kväll framförde Weckmans Hur övergiven ligger inte staden

Andningshål som ger hopp

Musik som källa till ro, läkedom, en ventil eller ett litet andningshål hängde kvar och tog mig vidare till måndag och FN-dagen. När El Sistema tillsammans med föreningen Music Against Violence bjöd in till konsertkvällen Förenade toner för fred blev upplevelsen densamma av konstens roll – men här adderades också så mycket värme och glädje.

Drömorkestern gjorde sin andra offentliga konsert och allt det engagemang och den styrka som samlats fick uttryckas mellan musiker och publik. Det blev otroligt hoppfullt.

Med Ron Davís Alvaréz som konstnärlig ledare för orkestern har El Sistema-ledare från Los Angeles, Sydkorea och England samtidigt mötts i helgen och delat dessa frågor. New York Times har varit i Göteborg och följt Ron för att skildra vårt arbete här i Sverige med musiken i tider av oro. Jag känner en stolthet, trots all otillräcklighet, över det vi gör i det som är vårt svenska samhälle – ett land som är präglat av fred och demokrati sen århundraden. Detta vill reportern berätta om i New York Times. Visa en annan bild av hur Sverige agerar i flyktingkrisen. 

Kommentarer (0)

Lägg till kommentar

Kommentera