Skip to main content

Camillas blogg: Lek på allvar

Blogginlägg   •   Feb 10, 2017 15:25 CET

El Sistemas nära samarbete med Högskolan för scen och musik (HSM) i Göteborg gör det möjligt att vi driva ett utbyte med Fundacion Musical i Venezuela. Lärare och studenter kommer till HSM för att lära om vårt utbildningssystem och lärare och studenter från HSM åker till Venezuela.

En svensk student är just nu i Caracas och lär sig om deras gitarrorkestrar. Till Sverige har lärarna Josbel Puche och Tupac Rivas kommit. Josbel Puche, som har grundat och utvecklat deras pedagogik för små barn som bland annat innehåller att bygga pappersfioler. Tupac Rivas, som är vår utvecklingsledare Ron Davis Alvarez lärare från unga år. Dessutom Jesus Parras och José Angel Salazar, två unga musiker som är här i tre månader. Vi pratar om kärnfulla pedagogiska frågor; om hur man på ett lekfullt, glädjefyllt och kreativt sätt ger barnen verktyg att få utvecklas med ett musikinstrument i en orkester.

Värdet av kritisk analys

Jag har också träffat lärare i El Sistema som gått den fristående El Sistema-kursen på HSM under hösten. Vi har fördjupat oss i värdet av att göra en kritisk analys. Det handlar inte om att vara negativ, utan precis tvärtom, om att våga vara utvecklingsbenägen, se det positiva och vilja förbättra. Tillsammans i grupp blir det mycket mer givande, flera hjärnor löser utmaningar ihop, och bättre, än var och en på sin kammare.

Dessa möten blir en reflektion till en för mig väldigt utvecklande period under 90-talet när jag var lärare i instrumentalmetodik på Musikhögskolan samt studerade musikpedagogik. Då utvecklade jag tillsammans med min flöjtkollega tillika lärare Robert Schenck träblåsmetodiken under några spännande år. En stor del av detta arbete har Robert samlat i boken SPELRUM – en metodikbok för sång- och instrumentalpedagoger (Schenck, Robert 2000, Bo Ejeby Förlag). Ett annat utvecklingsarbete med kollegan Anna-Maria Koziomtizis blev en kurs: Instrumentalundervisning med rytmik som grund.

De grundbultar som jag burit med mig sedan dess är fundament i kunskap och synen på barn, de får en förnyad gestaltning nu med sydamerikansk värme och passion. Så kul. Här är två exempel:

Instrumentalundervisning med rytmik som grund

Som flöjtpedagog använde jag vattenledningsrör i plast eller träpinnar väl avmätta för att bli en tvärflöjt. Med dessa enkla verktyg kunde vi sätta flera viktiga grunder för flöjtspel. Vi övade t ex ergonomi, hur man tar upp och ned flöjten och hittar en naturlig hållning, vi övade balanspunkterna mellan tumme och lillfinger, finmotorik och koordinationsövningar för fingrarna, puls-rytm- och taktträning. Med storslagen symfonisk musik, som t ex Mahlers symfonier, utvecklade vi dynamik och uttryck med kroppen som instrument.

Lek på allvar

Ron Davis Alvarez berättar nu för oss om ett förfinat och strukturerat arbete med repertoar hämtat från folkmusik och klassisk musik. Det tar sin början i lagom stora beståndsdelar som ger både god gehörsträning, rytmisk träning och genrekänsla och lärandet sker i lekfulla och kreativa former.

Med ett förhållningssätt där du som lärare hela tiden har ett kreativt och analytiskt tänkande påkopplat, som alltid gör att du ligger ett steg före, skapar du lekfulla rum för barnen. När din barngrupp, som t ex består av tolv barn, spelar ett stycke i syfte att öva sextondelsunderdelning så gör du som lärare samtidigt som musiken är i gång, en analys i tolv parametrar. Då vet du när det är två takter kvar, vad nästa moment är, och anger den instruktionen i slutet av stycket - helst som upptakt till en repris. Då kan man anpassa det musikaliska rummet till barnens optimala utvecklingszon. Då blir det ett kreativt rum.

Analysen kan t ex vara, ”vi bör sänka tempot för att alla ska hänga med”. Du märker att tre av barnen inte hänger med motoriskt, vilket är frustrerande för dem. I upptakten till nästa runda räknar du in och sänker tempot utan att bryta det musikaliska flödet. Du stärker också uthålligheten och ”varandet i musiken.

Barnen börjar lyssna på varandra, det blir musik. Det ger inspiration till nästa repris.

Utbildning till musik- och kulturskolelärare

Med den aktuella kulturskoleutredningen är frågan om det behövs en utbildning till kulturskolelärare äntligen på agendan. Med denna återblick till en yrkeskompetens som instrumentalmetodiklärare vid de högre lärosätena för musik utvecklade under några decennier ropar jag hurra om det nu kommer tillbaka en utbildning till kulturskolelärare. Väldigt mycket av den kunskap som byggdes upp under lång tid lades ned 2001 när uppdraget försvann .Vi ser resultatet av det nu efter 15 år, vi saknar instrumentallärare och vi har tappat ett kunnande som utvecklats under många år av en kompetent lärarkår på våra musikhögskolor. Innan alla har gått i pension måste vi ta till vara kunskapen och skapa en samtida lärmiljö för våra barns möjligheter att i framtiden kunna lära sig att spela ett musikinstrument. Nu finns chansen. Det känns hoppfullt. 

Kommentarer (0)

Lägg till kommentar

Kommentera