Camillas blogg: ​Olika nivå men samma strävan

På väg hem efter intensiva dagar med Símon Bolívarorkestern och Gustavo Dudamel som gästat Östersjöfestivalen. Fyllda till brädden med massor av energi och glädje genom musikupplevelser och spännande möten. Orkestern bjöd på dansant, drömmande och målande venezuelansk, brasiliansk och fransk musik. Fantastiskt.

Símon Bolívarorkestern som var en ungdomsorkester för tio år sedan är nu den excellenta topporkestern som reser världen runt. Min medarbetare Ron Davís Alvarez pekar ut flera av sina vänner som han vuxit upp med, som liksom han startat sin musikaliska bana i en favela i Venezuela. På något sätt ofattbart vilken resa de gjort. Det är ett briljant exempel på att barn som får möjligheter kan nå väldigt höga mål i livet.

Så roligt att dessa dagar också få träffa Gustavo Dudamel igen. Han hälsar till alla barn i El Sistema och gläder sig över att det som vi startade för sju år sedan i Hammarkullen nu finns på många fler platser i Sverige. Som grundare till Stiftelsen El Sistema ger han oss sitt fulla stöd – och fullt ansvar.

Så tack Östersjöfestivalen, Helena Wessman och Michael Tydén att ni tar denna orkester till Sverige och ger så många barn och andra del av El Sistemas ursprung.

Gemensamma värden

Det finns så många gemensamma värden mellan musikerna i Símon Bolívar och El Sistemas Sveriges nystartade Dream Orchestra. Sedan i maj erbjuder vi ensamkommande barn och unga från olika boenden i Göteborg möjligheten att mötas några gånger i veckan för att spela tillsammans under ledning av Ron Davís Alvarez. Dörrarna är öppna till fantastiska lokaler i Betlehemskyrkan. Och upplevelsen över vad det musikaliska mötet innebär är stark. 

I söndags åkte vi till Frillesås och ett av Räddningsmissionens boenden för konsert. Kompisarna kom och lyssnade och medarbetarna på boendet var lika förundrade som killarna i Dream Orchestra själva; ”Är detta möjligt att de sitter här med fioler och skapar musik tillsamman?” Melvin i orkestern menar att han aldrig hade kunnat föreställa sig själv spela fiol, men nu får framtidshopp och kraft över att vara del i detta. 

Att gå in i musiken, skapandet och samspelet, ger några timmar av glädje, värme och hopp. Att få lyssna och dela den känsla som förmedlas av ungdomarna med värdighet och äkthet är fint. Trots all rädsla och oro som deras ovissa framtid måste innebära och trots ofattbara upplevelser i bagaget så byggs i orkestern framtidsdrömmar.

Samma strävan

Denna vecka har ringats in av detta gemensamma uttryck och samma strävan från dem som bara spelat i två månader till de som har spelat i 20 år. Den venzuelanske tonsättaren, Paul Desennes verk, Hipnosis Mariposa, kallat ”ett drömmeri för orkester” leder tankarna till El Sistemas Drömorkester och jag vill sammanfatta El Sistemas gemensamma ambition med presentationen av konserten i Berwaldhallen:

”I kampen för mänskliga rättigheter låt oss med kraft arbeta för barnens okränkbara rätt till musik i vars famn varandet lyser i all sin glans och sitt obeskrivliga mysterium. Låt oss uppenbara för våra barn musikens skönhet och musiken kommer uppenbara livets skönhet för våra barn.”