Gästbloggen: Maria Arnberg

När vi för två år sedan startade med orkesterlektioner för våra El Sistema-elever samlade vi alla tredjeklasser samtidigt, totalt 56 elever, en gång i veckan. Lokalen blev idrottshallen, den enda stora lokalen på skolan. Det blev katastrof. Akustiken var som ett enda stort eko. Elever som sprang runt eller klättrade i ribbstolarna trots att sex musiklärare var med. Ja det var kaos. Vi lärare stötte och blötte hur vi skulle göra. Det här gick ju inte. Musikskolans rektor tyckte det hela var meningslöst.

Vi ger inte upp

Nej, nej, nej sa vi lärare. Det ska gå! Vi tänker inte ge upp. Det blev ju trots allt en del spelat. I samråd med skolan blev det nu istället två grupper på ca 27 elever vardera som kom till den något trånga musiksalen och fick orkesterundervisning varannan vecka. Vilken skillnad! Stråk- och blås-lärarna har sedan dess gjort många kompromisser. Ibland spelas det i Bb som är svårt för stråket och ibland spelas det i D. Många funktionella men kanske inte så vackra arr har det blivit. Men orkester är det!

Obligatoriskt på gott och ont

Borlänge musikskola har länge jobbat med orkesterverksamhet. Det finns blås-, marsch-, stråk- och symfoniorkestrar. Hösten 2014 startade vi El Sistema på Nygårdskolan, en låg och mellanstadieskola med tre parallellklasser där minst 80% av eleverna har invandrarbakgrund. Vår verksamhet har hela tiden varit obligatorisk på skoltid på gott och ont. År 1 sång och rytmik 2 ggr/v, år 2 instrumentspel 2 ggr/v, med en stråk-, en brass- och en träblåsklass. Elever i åk 3 har en spellektion/veckan och en orkesterlektion varannan vecka.

Frustration och elevtapp

I höstas fick vi de första frivilliga fortsättningseleverna som spelar utanför den obligatoriska undervisningen. Vi fick inte beskedet förrän precis innan semestern om att köra igång den frivilliga delen detta läsår fastän det skulle gjorts förra läsåret. Ni kan förstå känslan av att förlora en hel årskull på grund av att politikerna tog tid på sig och att vi dessutom på fyra år har genomgått tre omorganisationer i kommunen. Vår frustration var stor. Trots det fick vi några fortsättningselever som var väldigt taggade. Hur skulle vi kunna ge de fem eleverna en bra orkesterupplevelse?

Höstlovsaktivitet blev nystart

Jo, vi erbjöd en lovaktivitet på höstlovet för El Sistema elever åk 3–5. Det kom ett tiotal barn som spelade och sjöng tillsammans. Vi fortsatte varje måndag efter skolan och gruppen fick namnet ”After School-orkestern” och mellan 1–15 elever har dykt upp varje vecka. Sedan februari har vi en stomme med tolv barn som kommer varje måndag, men fortfarande dyker det upp nya som vill vara med.

Stärkande konsertupplevelse

Höjdpunkten kom när vi blev tillfrågade om att spela på Region Dalarnas integrationskonferens i mars. Det ville alla. Eleverna fick ledigt från skolan. Några bar instrumenten i fodralen för första gången, antingen i handen eller på ryggen. Vilken stolthet och tillhörighet alla kände med varandra. De annars så tuffa eleverna som är pratiga och lite stöddiga blev med ens väldigt pirriga. Vi gjorde succé naturligtvis! Och med det hoppas vi att årets treor gärna vill fortsätta spela. Glädjen och tacksamheten är stor över att vi senare i vår ska gå på restaurang för gaget vi fick.

Upp och ner med Vänstay

Andra svårigheter som vi har är att få barn och familjer till Vänstay. Det har gått upp och ner i antalet besökare. Men detta läsår har det varit tunt med besökare. Vad orsaken är försöker vi komma underfund med. Har fler föräldrar fått jobb? Handlar det om språkförbistringar? Barn som på grund av kulturen inte får vara med? Är det för att vi bytt till torsdag? Ja, det finns en del att arbeta vidare med. Men om det får jag återkomma till i en annan blogg.

Maria Arnberg, samordnare för El Sistema i Borlänge