Kulturskoleutredningen redan en snackis

Kraftig snedrekrytering, stark tonvikt på musik och en snittavgift på 656 kronor per termin. Kartläggningen av den svenska kulturskolan börjar ta form. På Kulturskolerådets rikskonferens presenterades en del av den statliga utredning som ska leda till en bättre kulturskola för alla.

Att kartlägga svensk kulturskola och föreslå en nationell strategi för att göra den likvärdig för alla – det är enkelt uttryckt den svåra uppgiften för Kulturskoleutredningen.

Under Kulturskolerådets rikskonferens i Luleå presenterades en del av arbetet så här långt. 260 intresserade representanter för svensk kulturskola fick då också i efterföljande diskussioner möjlighet att ge utredarna ett ännu bättre underlag för sina kommande slutsatser.

Professor Monica Lindgren vid Göteborgs Universitet som leder utredningen presenterade vad insamlandet av fakta så här långt ger för bild av tillståndet i Kulturskolesverige:

• Ett stort kommunalt engagemang för kulturskolan, som finns i nästan alla kommuner, dock ej alla.
• En stark tonvikt på musik – 76 procent av verksamheten är musikundervisning.
• 37 procent av alla kulturskolor är renodlade musikskolor.
• Snittavgiften för att delta i undervisningen är 656 kronor per termin.
• Kulturskolan kostar Sverige 2 miljarder kronor, där går i dag 213 000 barn i frivilliga ämneskurser, och 184 000 barn i övrig verksamhet.
• Den svenska kulturskolan har 48 000 barn i kö och 4 600 anställda pedagoger med till viss del bristfälllig kunskap/utbildning.

Dessutom är snedrekryteringen slående.

Högutbildade kulturella föräldrar

– Det finns ett klart samband mellan högt deltagande i kulturskolan och högutbildade föräldrar, musik- eller kulturaktiva föräldrar, samt svenskfödda flickor, konstaterar Monica Lindgren.

Därmed kan också konstateras att 3 procent av landets alla tolvåriga pojkar står utanför samtliga av dessa faktorer, liksom att 45 procent av kulturskolans elever är flickor som omfattas av alla tre faktorer.

Med utgångspunkt från regeringens målsättning att skapa en kulturskola för alla barn, med ett inkluderande och samtida kulturperspektiv, som utgår från barnets bästa och sker i samarbete och på vetenskaplig grund, fortsatte sedan en initierad diskussion om hur det ska gå till.

Kulturskolan måste professionaliseras

Den handlade bland annat om att kulturskolan för att lyckas måste professionaliseras. Där lyftes vikten av att utbildningen likställs andra lärarutbildningar. Att påbyggnadskurser för fortbildning måste finnas även för rutinerade kulturskollärare, till exempel i El Sistemas metodik. Konferensdeltagarna konstaterade också att nya utbildningsformer bättre måste anpassas till den verklighet som möter kulturskolans lärare.

Hur kulturskolan ska bli bättre på att marknadsföra sig var också ett ämne för rikskonferensen. Även här nämndes El Sistema som ett exempel på ett samarbete som ger kulturskolan kontakt med de barn man inte når i dag. Att man måste komma förbi ”blanketter som ska fyllas i”, och kanske betrakta kulturskolan som ett obligatoriskt inslag i grundskolan för att verkligen alla barn ska inkluderas.

Kommunala strategier

Vidare behövs inte bara en nationell strategi, utan på vissa håll också kommunala strategier. Göteborg nämndes som ett exempel på en kommun som saknar en gemensam strategi i stadsdelarna för hur man kommunicerar kulturskolans existens och verksamhet.

Komplext även detta förstås. Det som är ett problem i en stadsdel kan vara det omvända i en annan. Att inte ha en kö till kulturskolan kan vara lika problematiskt som att ha en.

30 september överlämnar Monica Lindgren den färdiga utredningen till regeringen.