Elisabeth Özdalga bloggar om Turkiet

Ny bloggare på rj.se är Elisabeth Özdalga som har bott i Turkiet sedan mitten av 1970-talet. Tidigare tjänstgjorde hon som föreståndare vid Svenska Forskningsinstitutet i Istanbul, men sedan två år tillbaka arbetar hon på Bilkent University i Ankara.

– Mina forskningsintressen rör politiska och religiösa rörelser i Turkiet i ett demokratiseringsperspektiv. För närvarande siktar jag på en studie av fredagspredikningarnas roll för utformandet/utvecklingen av den moderna turkiska nationstillhörigheten, säger Elisabeth Özdalga.

"Jag doktorerade i sociologi vid Göteborgs Universitet 1979 på en avhandling om det Republikanska Folkpartiet (RFP), enda tillåtna politiska parti i Turkiet under hela mellankrigsperioden. Införandet av parlamentariskt flerpartisystem efter andra världskriget innebar ökad konkurrens från partier representerande marknadsliberala såväl som konservativa och religiösa värderingar, vilket med tiden ledde till en kris för det sekularistiskt och elitistiskt inriktade RFP. I avhandlingen analyserade jag de svårigheter som övergången från statsbärande parti till den senare påtagna rollen som reformistiskt vänsterparti inom ramen för en demokrati innebar.

Sedan 1983 har jag varit knuten till sociologiska institutionen vid Middle East Technical University i Ankara. I två omgångar har jag tjänstgjort som föreståndare vid Svenska Forskningsinstitutet i Istanbul (1999-2002 och 2009-2011). Sedan två år tillbaka arbetar jag på Bilkent University, Ankara.

Mina forskningsintressen rör politiska och religiösa rörelser i Turkiet i ett demokratiseringsperspektiv. Inom ramen för detta fält har jag studerat auktoritetsstrukturer i ett historiskt perspektiv; religiösa, pro-Islamiska rörelser, bland annat motståndet mot förbudet att bära huvudduk vid universiteten; olika tolkningar av sekularismens princip; politiskt engagerade muslimska intellektuella såsom Necip Fazil Kisakürek; den partipolitiskt organiserade rörelsen kring Frälsningspartiet och Välfärdspartiet, föregångarna till dagens regeringsparti, Rättvise- och Utvecklingspartiet (AKP) under Recep Tayyip Erdogans ledning; sufismen som bas för politisk mobilisering; islamiska rörelser utan partipolitisk förankring såsom Fethullah Gülen-rörelsen; ”turkisk islam”, en nationalistisk diskurs byggd på en blandning av nationalism och islamism; skönlitteraturens roll under nationsbyggnadsprocessen. Komparativa perspektiv kring dessa frågor har jag utvecklat i samband med de internationella konferenser jag organiserat inom ramen för verksamheten vid Svenska Forskningsinstitutet i Istanbul."

– För närvarande siktar jag på en studie av fredagspredikningarnas roll för utformandet/utvecklingen av den moderna turkiska nationstillhörigheten.