Skip to main content

Ny opinionsundersökning: ”Sverigedemokraterna är ett mittenparti”

Pressmeddelande   •   Jul 03, 2012 08:46 CEST

Svenska folket placerar – överraskande nog – Sverigedemokraterna i den politiska mittfåran. Hittills har Sverigedemokraterna uppfattats som ett parti långt till höger, främst beroende på dess rötter i rasistiska rörelser och på den uttalade motviljan mot invandring. Nationalencyklopedin skriver exempelvis att partiet har ”blivit den dominerande kraften längst ute till höger på den politiska skalan”. Därför har det förvånat många politiska bedömare att väljare kan gå direkt från något parti till vänster om mitten till Sverigedemokraterna.

En opinionsundersökning som publiceras nu under Almedalsveckan visar dock att svenska folket uppfattar Sverigedemokraterna som ett parti i den politiska mitten. Undersökningen, som presenteras i en ny bok från Riksbankens Jubileumsfond, lyfter också fram en rimlig – och i sin tur oväntad – förklaring till detta.

Bokens redaktion har låtit undersökningsföretaget Skop ställa följande fråga till ett riksrepresentativt urval på 1000 personer:

Om man ser till Sverigedemokraternas samlade politik – alltså sådant som rör exempelvis vård, omsorg och skola, skatter och bidrag, miljö och kultur – skulle du då säga att partiet ligger till vänster, till höger eller ungefär i mitten av den politiska skalan?

Svarsfördelningen i diagrammet härintill drar visserligen en aning åt höger, men i betydligt lägre grad än väntat. Det vanligaste svaret är ”ungefär i mitten”. Att inte mindre än 13 procent av de svarande placerar SD till vänster och så hög andel som 36 procent sätter SD i mitten kan rimligtvis förklara varför väljare kan gå från ett rödgrönt parti direkt till Sverigedemokraterna.

De svarandes politiska sympatier ger tydliga utslag. Största andelen som placerar SD till vänster finns bland just sverigedemokrater (21 procent). Men även bland allianssympatisörer ligger andelen så högt som 14 procent och bland de rödgröna 11 procent, med små skillnader mellan individuella partier. Även oräknat sympatisörer till SD betyder det alltså att var åttonde svensk bedömer SD vara ett parti till vänster om mitten.

Att i stället placera Sverigedemokraterna till höger är vanligast bland vänsterpartister och miljöpartister där omkring 60 procent betecknar SD som ett parti till höger. Bland socialdemokrater och borgerliga väljare är det dock enbart en minoritet, omkring 40 procent, som ser SD som ett parti till höger om mitten.

I boken ges också en förklaring till det överraskande undersökningsresultatet, nämligen att Sverigedemokraterna och de flesta andra av de populistiska partierna i Norden förordar en ekonomisk mittenpolitik – välfärd och social reformpolitik (för ländernas ”inhemska” befolkning), en reglerad marknad och en omfördelande skattepolitik. Förklaringen ligger därmed i att det numera inte räcker med endast en politisk skala (vänster–höger), utan att det krävs ytterligare en: liberal–auktoritär. Ett auktoritärt parti befinner sig visserligen oftast till höger om mitten, men inte alls alltid. Exempel på ett par populistiska partier som enligt boken faktiskt hamnar strax till vänster om mitten är Sannfinländarna och Sverigedemokraterna.

En oundviklig slutsats är att Sverigedemokraternas framtidsutsikter i svensk politik torde gynnas av att partiet uppfattas ligga i den politiska mitten. Dels kan det kännas lättare för väljare att gå till ett parti i mitten än till ett extremparti, dels är det ju endast i mitten som ett politiskt parti kan uppnå en inflytelserik vågmästarposition.

 

Fotnot: Riksbankens Jubileumsfonds nya bok heter ”Tungan på vågen: Vågmästare och balanspartier” (Makadam förlag, 2012).

Stiftelsen Riksbankens Jubileumsfond (RJ) är en fristående stiftelse som har till ändamål att främja och understödja humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning.