"Jag kan känna en skyldighet att betala tillbaka"

UPPTAKT MED CHRISTOPHER LEHMANN. Under West Pride berättar han en orädd, kvick och benhård historia. I föreställningen Drömmaren har Christopher inspirerats av sin egen uppväxt och söker acceptans för sin svarthet och sin sexualitet. Vi ville veta mer, så vi ringde upp!

Hej Cristopher. Berätta om Drömmaren!
Historien är till största del baserad på mitt eget liv, även om den inte är en ren och skär dagbok i den bemärkelsen. Den skulle ju ingen orka lyssna på, haha. När jag lyfter upp den här biten på scen så handlar det snarare om en fiktiv person. Men det är en person som jag tror att många människor, inklusive jag själv, har mycket gemensamt med.

Den tar upp många händelser som jag själv går och har gått igenom. Jag tänker att den speglar människor som tappar bort sig själva i sökandet efter just sig själva, sitt inre och sin självkänsla. Den handlar om en människa som försvinner längre och längre in i sina drömmar. Där man kan vara hur och vem fan man vill. Men ibland slår ju verkligheten en på käften. Man tvingas vakna upp och möta både det enda och det andra. Kort och gott kan man säga att Drömmaren handlar om min resa från barndom till vuxen.

Varför ville du göra en pjäs av din historia?
Texten och iscensättningen är skapad som en del av en kurs i min utbildning på Teaterhögskolan i Stockholm. Alla studenter gör ett eget projekt som visas under en festival som kallas för Departure.

Jag kände att det var nödvändigt att skriva just denna text, vid just denna tidpunkten. Både för mig personligen, men också för att bredda representationen av historier idag. Jag kan känna en skyldighet att betala tillbaka genom att vara en ärlig person och tala för de som inte kan, men som upplever samma sak som huvudkaraktären i pjäsen. Och to be honest, jag gjorde den för att jag hade velat se något liknande!

Hur har arbetet med föreställningen sett ut?
Gud, jag har skrivit så stora mängder text som jag sedan behövt skrota. Jag har skrivit om, flyttat fram och tillbaka. Jag har säkert vart tvungen att förlägga 90 procent av materialet till skrivbordslådan. Det är fantastiskt att det finns så mycket som jag redan visste, men som jag inte har vågat få ur mig, förrän nu.

Skådespelarprocessen visade sig vara svår. Att närma mig texten som skådespelare var helt omöjligt. Jag försökte istället skapa gestalter och göra rollarbetet på ett så lustfyllt sätt som möjligt.

Vad drömmer du om?
Haha, ja du, jag drömmer om saker som... Vissa saker kan jag inte riktigt sätta ord på, just för att de är drömmar. Men jag drömmer om att få fortsätta uppleva en massa känslor. Alla möjliga. Högt och lågt. Och just nu drömmer jag om att få fortsätta drömma. Jag vill även få tag i någon vettig stans att bo och ha en fin tid med min klass, innan vi bryter upp från varandra och förgyller scenkonstsverige. Puss till dom!

Varför ska vi gå och se föreställningen?
Jag har skapat Drömmaren för att reda ut och få klarhet i saker som har påverkat hur jag är och hur jag lever idag. I pjäsen slungar jag mig fram och tillbaka mellan olika situationer, olika gestalter, människotyper och personligheter.

Det är främst en föreställning som jag själv tror på och som jag tycker är intressant. Sedan är det upp till var och en om man blir berörd eller inte. Jag tycker inte att teater behöver vara informativ eller ha som mål att förändra världen. Jag har inte så stora visioner utan vill att människor ska kunna spegla sig i min berättelse.

SE DRÖMMAREN 9 JUNI KL 19.00 PÅ STORA TEATERN

Drömmaren är en del av West Pride

Info & biljetter: storateatern.se/sv/program/drommaren