Ombyggt, moderniserat, bevarat! Nya Nationalmuseum invigt efter femårigt byggprojekt

Efter femårs lika komplext som omfattande och sofistikerat renoveringsarbete återinvigdes med tal av kulturminister Alice Bah Kuhnke och bandklippning av kung Carl Gustaf Nationalmuseum lördagen den 13 oktober 2018.

– För Statens fastighetsverk ett av de största projekten, kanske det allra största någonsin, när det gäller renovering av ett byggnadsminne, säger byggherrens projektchef Cecilia Brännvall.

Om ett samverkansprojekt med Skanska som generalentreprenör där teknikkonsulten Bengt Dahlgren och Betongborrargruppen bara är två av en lång rad konsulter och entreprenörer.

Av Thomas Andersson

Mer än tre tusen personer och femtio olika yrkesgrupper har – på Södra Blasieholmshamnen mittemot Kungliga Slottet i Stockholm – varit engagerade i ett av Statens fastighetsverks allra mest komplicerade renoveringsprojekt. Ombyggnad och renovering av Nationalmuseum.

Tusen sprängningar i källaren. Minidumpers i trång skytteltrafik med schaktmassor. Takkonstruktioner på 25 ton i intrikata mönster av glas och stål kranlyfta på plats från en Iggesunds pråm.

Upprivna golv med överraskningar i bjälklaget…

En byggarbetsplats där det som mest varit 280 yrkesarbetare plus en rad konsulter och tjänsteman på plats samtidigt.

– Vi har lärt oss många saker. Hur du bygger en organisation och organiserar ett sådant här stort projekt. Hur du kommunicerar och går vidare från beslut till handling, säger projektchef Cecilia Brännvall på byggherren Statens fastighetsverk.

Arbetena på landets största konst- och designmuseum med över 700 000 konstverk och föremål startade år 2014 med rivning. För att bereda plats åt installation, renovering och ombyggnad i en praktfull 1800-talsbyggnad.

Nu efter fem år med sina utställningssalar i både ny och ursprunglig färgsättning i grönt, gult, rött och rosa och en nyrenoverad majestätisk marmortrappa.

Med rengjorda Carl Larsson fresker på trapphallens väggar och sina restaurerade sirliga takrosetter med idag dolda, nyinstallerade, ventilationsdon och sprinklers.

Tidigare igensatta fönster har öppnats. Stuckaturer, friser och marmoreringar renoverats och återfått sin ursprungliga glans.

Nationalmuseums två ljusgårdar är återställda med ljusinsläpp och samtidigt moderniserade med exklusiva arkitektoniska glastak.

Här finns nu också ett specialdesignat mässinginklätt hisstorn med tre hissar och den nya Skulpturgården som en italiensk piazza. Där tidigare restaurangen låg.

Dolda utmaningar

Renoveringen av en kulturmärkt museibyggnad från år 1866 med högsta bevarandevärde har förstås inneburit ett antal utmaningar och överväganden.

På ett principiellt och övergripande plan har effekterna av nödvändig renovering – på byggkonstruktion och stomme respektive på av besökaren upplevd synlig miljö – varit en sådan avvägning.

Här har dock, påpekar Cecilia Brännvall, Riksantikvarien varit tydlig med att den av museibesökaren upplevda miljön ska prioriteras. Ibland möjligtvis med påverkan på stomme och material som följd, vilket egentligen också är skyddat.

– Vi har fått dölja och fräsa in installationer. På bekostnad av stommens bevarandevärde, men till förmån för den upplevda miljön, förtydligar Cecilia Brännvall.

Den nyinstallerade handikapphissen med sitt hisstorn är dock ett exempel på en tvingande ombyggnad där istället den upplevda miljön fått stryka på foten.

– Det är en logistisk sak som bara måste in. Till förmån för tillgänglighetskravet och museets krav på att kunna transportera föremål.

På en mer byggteknisk och säkerhetsmässig nivå förde exempelvis den totala omdaningen av källarvåningen med sig en rad för museet och konstsamlingarna kritiska avvägningar.

Ett närmast anläggningsliknande projekt där sprängningar lade grunden för omgörningen av en delvis krypgrund till av Wingårdhs och Wikerståls Arkitekter vackert utformade källarvalv. Med serviceytor, förvaringsskåp, matsäcksrum och toalettutrymmen.

En konstruktör från Nitro Consult analyserade förutsättningar för sprängningsarbetena.

– Det visade sig att vi inte kunde spränga i den omfattning vi tänkt oss. Vissa bitar fick vi såga på grund sprickbildning i berget, eller för att det var extra känsligt.

Ändå har över tusen sprängningar gjorts för att sänka källargolvet och ge plats för teknik och installationer. Med Carl Larsson fresker och målningar kvar på väggar och valv i salarna högre uppe i huset.

– Ingenting har ju fått skaka däruppe. Det har varit en väldigt stor utmaning att göra så omfattande grundarbeten, samtidigt som du har en byggnad med så här stora kulturhistoriska värden och så mycket arkitekturförbundet måleri kvar i huset, säger projektägarföreträdare Torun Hammar, Statens fastighetsverk.

Att sedan transportera ut schaktmassorna genom trånga källarvalv pockade på speciallösningar och improvisation från en dag till en annan.

Minidumprar gjorde bortåt 20 000 vändor i trånga gångar och valv för att få bort schaktmassorna. Ett arbete som bara det tog tre gånger längre tid än beräknat.

Överraskningar

Skanska har varit generalentreprenör för ett unikt byggprojekt med modernisera och bevara som parallella mål.

– I en kulturbyggnad från 1866 där det inte fanns några relationshandlingar på hur huset var byggt, preciserar Skanskas projektchef Fredrik Johansson.

Han pekar på alla golv i Nationalmuseums 21 000 kvadratmeter stora huvudbyggnad som tagits bort, slipats och renoverats.

På plan sex också för att i golvbjälklaget installera de ventilationskanaler som nu leder befuktad och temperad luft ned till takrosetterna i valven på plan fyra.

Skanskas projektchef betonar renoveringsarbetets oförutsägbarhet och exemplifierar här med den oförutsedda upptäckten av för bärigheten diagonala stålstag på tvärs i golvbjälklaget.

– De kunde vi inte ta bort, och det fanns inte mycket utrymme i golvet att vinka på. Då får du sätta dig vid skrivbordet igen och tänka om. Det finns så att säga en miljon sådana case!

Även Fredrik Johansson pekar på sprängningsarbetena i källaren som en av projektets stora utmaningar. Men framhåller samtidigt det goda samarbetet med Nationalmuseum, Statens fastighetsverk och övriga entreprenörer.

– Det har gått jättebra! Statens fastighetsverk är ju en van beställare. Alla upphandlingar och entreprenader har vi försökt göra tillsammans. För att gemensamt styra mot målet och ta hand om problem som dykt upp.

Skanskas projektchef understryker att intresset och känslan av utvaldhet hos alla inblandade har varit en starkt bidragande orsak till att man tillsammans lyckats ro iland ett extraordinärt och i slutändan framgångsrikt byggprojekt.

– Vi har tillsammans med Statens fastighetsverk försökt odla den kulturen. Engagemanget är det jag är mest nöjd med. Vi har gjort det till en vinnande faktor!

Viktigaste lärdomen att ta med sig från projektet Nationalmuseum?

– Vi har jobbat med att testa olika lösningar och utföranden i skala 1:1. På fönsteruppbyggnader, nischer och golven på plan 6. Det borde man kanske göra ännu mer.

Osynlig stolthet

Betongborrargruppen är en ledande aktör inom håltagning, rivning och sanering. På löpande entreprenad en av alla utvalda entreprenörer på plats som med yrkes- och hantverksskicklighet gjort det möjligt att förverkliga och återinviga Nationalmuseum i enlighet med alla krav på för besökarens öga osynlig modernisering.

– Vi har borrat och vajersågat. Huvudsakligen i källarvåningen, men också uppe i huset, för installationer som nu inte syns, berättar arbetschef Magnus Engvall, Betongborrargruppen.

I källarvåningen har företaget under golven förberett plats för ventilation, sprinklers och andra installationer.

Uppe i huset har det inte minst handlat om att dolt bereda plats för larmkablar, sprinklerhuvuden och andra installationer i 1800-talets sirliga takrosetter. Men även i fönsternischer och andra ställen.

– Det har varit väldigt intressant att få vara med och förnya ett av Sveriges viktigaste kulturcentrum, säger Magnus Engvall.

Vad är ni mest stolta över?

– Problemet är att det vi gjort syns ju inte…Men handikapphissen har vi också sågat och fixat för. Det är ju ganska just!

Stränga klimatzoner

Om Betongborrarn hantverksmässigt förberett det hela så har teknikkonsulten Bengt Dahlgren AB haft det prestigefyllda uppdraget att projektera ny ventilation, sprinkler- och värmesystem samt klimat och VA-anläggning. Addera styr- och övervakningssystem plus hålla koll på energi- och miljömål.

Utgångspunkt har förstås varit att leva upp till stränga klimatkrav för olika typer av konst och konstmaterial i målningar, skulpturer och andra konstföremål. Inte bara för Nationalmuseums egna samlingar utan också för krav förknippade med tillfälligt inlånad konst från andra museer i Sverige och utomlands.

Hela tiden med hjälp av i största möjliga utsträckning dolda installationer utan påverkan på museibyggnadens formspråk.

– Vi har ett antal klimatzoner där vi i princip ska hålla temperatur och fukt konstant. Ju hårdare krav ju tightare gränser som inte får överskridas, berättar Tomas Engdahl, samordnare på Bengt Dahlgren AB.

Lösningen på plan fyra med gömda installationer för klimat och sprinkler i ett och samma don bakom takrosetterna är en ide utvecklad av Tomas Engdahl och Bengt Dahlgren AB.

– Det här har jag sysslat mycket med. I och med att vi blev tvungna att ha flera funktioner i ett don så blev det efter ganska mycket om och men till slut så här.

I golvet på plan sex ligger kanalsystemet som servar konstruktionen med takrosetter på plan fyra och övriga installationer.

– De andra planen har olika typer av spridare för luften. Det är lite special överallt, faktiskt.

Även en erfaren teknikkonsult som Bengt Dahlgren AB har under det fem år långa byggprojektet tillskansat sig ny kunskap och gjort nya upptäckter.

– Hur huset är uppbyggt och hur man gjorde förr. I och med att du var tvungen att vara inne i byggkonstruktionen för få plats med allting så fick man helt enkelt lära sig det.

Tidlös restaurang

Nu återinvigda Nationalmuseum kan på en och samma gång visa tre gånger fler konstföremål än tidigare och samtidigt ta emot dubbelt så många museibesökare – närmare bestämt 2 000.

En museivandring genom ”Nordens rikaste och mest omfattande” konstsamling med sina tusentals verk är dock knappast något som klaras av utan paus för mat och dryck.

Restaurangen är nu är flyttad till entrésidan och inredd med nydesignade möbler, armaturer och bruksföremål. Generösa fönstervalv skänker ljus och utsikt över Strömmen mot Slottet.

Här gäller mot 1800-talsbyggnadens arkitektur följsam men ändå tidlös design. För form, volym och proportion på möbler och fast inredning som skåp och bardiskar.

– Byggnaden har betytt att borden är en decimeter större än normalt och skalan har gjort fönsterlamporna stora. I min egen studio är dem ofantliga, här ganska anspråkslösa, säger inredningsarkitekt Matti Klenell, formgivare och konstnärlig ledare för Nationalmuseums restaurangprojekt.

Stolar och bord i mörkröda nyanser, sandfärgat gula väggar och mönstrat gråvitt tak. En grundbestrykt linneväv upphängd som en jättestor målarduk för akustikdämpning.

Allt formar tillsammans intryck och atmosfär i kanske Stockholms största inomhusrum.

Prisat byggprojekt

Byggherren Statens fastighetsverks projektledare Cecilia Brännvall ser en röd tråd när hon nu kan luta sig tillbaka en smula och tänka på alla engagerade entreprenörer, yrkesskickliga hantverkare och kunniga konsulter. På alla de som bidragit till den från i stort sett alla håll prisade renoveringen och ombyggnaden av Nationalmuseum.

Av Byggindustrin nominerad som Årets Bygge 2019.

– De har trivts, tyckt om och varit stolta över att vara här.Vi har klarat av det hela på grund av ett stort engagemang!

FAKTA I KORTHET:

Renovering, ombyggnad, modernisering, Nationalmuseum, Stockholm

Tid: 2014-2018

Byggherre: Statens fastighetsverk

Byggprojektledning: Cowi/Projektbyrån AB

Generalentreprenör: Skanska

Arkitekter: Wingårdhs arkitekter AB i samarbete med Wikerstål arkitekter

Kostnad: 1,255 mdkr