Internationella dagen för flickor

Efter omfattande utredningsarbete fick Sverige den 1 juli 2014 en ny lag mot barn- och tvångsäktenskap. Vi, undertecknare av den här artikeln, välkomnade den nya lagen även om vi förespråkar ett totalförbud mot att erkänna eller ingå ett äktenskap med personer under 18 år.

I dag på internationella dagen för flickor finns det anledning att ifrågasätta hur den nya lagen har tillämpats. Vi tvingas tyvärr konstatera att situationen för unga tjejer och killar som lever i rädsla för att giftas bort inte har förändrats nämnvärt under det senaste dryga året.

Sedan den nya lagen trädde i kraft synes inte ett enda åtal ha väckts i något fall som rör misstänkt brottslighet som handlar om barn- eller tvångsäktenskap. Mellan januari och augusti 2014 gjordes 26 sådana anmälningar. Enligt uppgift har 19 förundersökningar inletts men lagts ned.

Länsstyrelsen i Östergötland som är nationell samordnare mot barn- och tvångsäktenskap har sedan mars 2014 fått in uppgifter om 504 personer till sin stödtelefon. För 110 av dessa rör det sig om oro för eller planer på tvångsäktenskap. Elva flickor och en pojke har blivit bortgifta, varav fyra flickor är under 18 år. Uppgifterna visar att den nya lagen inte fungerar som avsett.

Regering och riksdag lämnade – olyckligtvis – i den nya lagen utrymme att erkänna barnäktenskap vid synnerliga skäl. Sådana skäl kan vara att giftermålet ingicks långt innan paret kom till Sverige eller att det handlar om fullmaktsäktenskap. Det är olyckligt eftersom varje form av undantag rycker undan det särskilda skydd som personer under 18 är berättigade till och i behov av – och som oinskränkt borde vara kärnan i lagstiftningen. Det medför också osäkerhet om hur myndigheterna ska agera. I vintras framkom att Skatteverket i Västsverige hade registrerat en 14-årig flicka som gift. Med en principfast lag mot barnäktenskap hade det varit otänkbart.

Regeringens utredning om mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld är bra initiativ. Jämställdhetssträvanden och ökad kunskap om bland annat gärningspersoner är viktigt, men avgörande för att komma åt barnäktenskap och tvångsgifte är att alla aktörer inser att det handlar om kriminalitet – och att agera utifrån det. Straffansvaret för föräldrar, släktingar och vigselförrättare är här centralt.

Den förra justitieministern Beatrice Ask uttalade när den nya lagen presenterades att skyddet för barn och unga mot påtvingade äktenskap måste bli bättre. Mot bakgrund av statistiken ovan är det rimligt att Asks efterträdare, Morgan Johansson, initierar en översyn av hur lagen har tillämpats.

En genomlysning av hur polis, åklagare, sociala myndigheter och andra aktörer har agerat är nödvändig. När vi får en tydligare bild vet vi också om bristerna gäller endast tillämpningen eller om lagen behöver skärpas. Förslagen nyligen från regeringens tidigare utredare att rättssystemet ska flagga för brott med misstänkt hedersmotiv och att öka kunskapen om gärningspersoner är exempel på steg i rätt riktning.

Hittills tycks dessvärre lagen om stärkt skydd mot barn- och tvångsäktenskap ha varit ett slag i luften. Intentionerna är goda, men för att lagen ska fylla sitt syfte – att skydda unga i Sverige som lever i rädsla för att giftas bort – krävs att den också tillämpas.

Antje Jackelén, ärkebiskop Svenska kyrkan

Aleksander Gabelic, ordförande Svenska FN-förbundet

Sven-Erik Alhem, förbundsordförande Brottsofferjouren Sverige

Eva Axelsson, hållbarhetschef KPA Pension

Amanda Carlshamre, förbundsordförande Svenska Kyrkans Unga

Talin Davidian, ordförande Tris – tjejers rätt i samhället

Anders Jonsson, partner Snö of Sweden

Zandra Kanakaris, förbundsordförande Unizon

Heidi Knorn, ordförande Kvinnojouren Stina i Järfälla

Kristina Ljungros, ordförande RFSU

Sara Mohammad, ordförande Riksorganisationen GAPF - Glöm aldrig Pela och Fadime

Zinat Pirzadeh, författare och komiker, goodwillambassadör för Svenska FN-förbundet

Anna-Karin Rybeck, verksamhetschef Somaya Kvinnojour och Tjejjour