Skip to main content

Ska snöleoparden räddas i Sverige?

Pressmeddelande   •   Dec 10, 2009 07:47 CET

Klimatförändringarna ger förutsättningar för nya djurarter i Sverige, medan en del befintliga arter missgynnas. Redan för ett år sedan, långt före klimatkonferensen, diskuterade stiftelsen Sveriges Vildnad klimatförändringarnas roll för viltet. I år ställde en rad experter frågan om vilka djur som egentligen är välkomna i den svenska faunan.

 

Enligt Sverre Sjölander, professor emeritus i zoologi, så är det vi människor som bestämmer vilken natur vi vill ha. En del vill återskapa naturen som den var förr. Men vilken natur tänker man på då? Den för 20 år sedan när det knappast fanns vildsvin, skarv eller varg? Eller den för 200 år sedan när älgen, rådjuret och hjorten nästan var utrotade och fältharen inte hade kommit in i landet? Eller den fauna vi hade för 2000 år sedan med mammut och kanske valross? Men idag sätter vårt landskap rejäla begränsningar för vilka arter som kan trivs här.

Dessutom är alla nya arter inte välkomna. Till exempel mårdhunden som är en invasiv art, det vill säga saknar naturliga fiender och kan hota vår biologiska mångfald och kan orsaka såväl socioekonomiska som hälsomässiga skador. Melanie Josefsson från Naturvårdsverket som arbetar med att förebygga och begränsa att invasiva arter kommer in i landet säger att invasiva arter redan kostar mångmiljardbelopp för EU.

Mårdhunden planterades in från Bortre Asien till Sovjetunionen under Stalintiden för att ge mer pälsvilt. Den kallas en bevarandebiologs mardröm och utgör ett allvarligt hot mot markhäckande fåglar och groddjur.  Samtidigt kan den bära på rabies, trikiner och parasiter som även kan angripa människor. Just nu pågår därför ett intensivt arbete med Jägareförbundet, Länsstyrelserna i Norr- och Västerbotten samt Naturvårdsverket för att försöka utrota de mårdhundar som vandrat in i Sverige från Finland.

Eller ska Sverige öppna för möjligheten att introducera nya arter för att bevara dem, frågade Carl-Gustaf Thulin från Sveriges Lantbruksuniversitet. Han tog upp exemplen bäver och vildsvin som är arter som redan återintroducerats till Sverige efter att de utrotats. På samma sätt skulle man kunna återinföra visenten, som är en nära släkting till bisonoxen, och stortrappen som är en upp till 16 kilo tung fågel som tidigare häckade i södra Sverige. Bägge arterna är idag hotade där de finns kvar i Europa. Ur ett bevarandeperspektiv så skulle man enligt Thulin till och med kunna tänka sig att erbjuda en fristad även för hotade arter som aldrig funnits i Sverige, som till exempel snöleoparden.

Seminariet arrangerades av Stiftelsen Sveriges Vildnad med stöd av Svenska Jägareförbundet och av Kungliga Patriotiska Sällskapet.

 

För mer information kontakta:

Christina Nilson-Dag, informationschef, 070-738 83 06

Bifogade filer

Word-dokument