Skip to main content

Ny utredning visar: riktlinjer mot sexövergrepp efterlevs

Pressmeddelande   •   Nov 24, 2011 17:06 CET

Svenska kyrkan antog 1998 de första riktlinjerna för arbetet mot sexuella övergrepp. Den senaste revideringen av riktlinjerna finns i skriften ”Vad gör vi nu? Bemötande och förebyggande av sexuella övergrepp.” Foto: Kristiina Ruuti/IKON

Domkapitlen i Svenska kyrkan har i de allra flesta fallen levt upp till de krav som riktlinjerna för arbetet mot sexuella övergrepp ställer. Det visar en oberoende utredning som idag presenterades på kyrkostyrelsens och domkapitlens årliga överläggning i Uppsala.

Kyrkorättsavdelningen vid kyrkokansliet i Uppsala har på ärkebiskopens initiativ låtit göra en oberoende kartläggning av hur domkapitlen i Svenska kyrkan har hanterat ärenden som rör misstänkta sexuella övergrepp från år 2000 till september 2011. Utredningen har gjorts av Kerstin Berglund, doktor i straffrätt. Den slutliga rapporten beräknas bli färdig vid årsskiftet.

19 förklarats obehöriga
Domkapitlen har tillsyn över präster och diakoner i Svenska kyrkan. Syftet med utredningen har varit att undersöka om de 13 domkapitlen följt Svenska kyrkans riktlinjer för arbetet mot sexuella övergrepp som funnits sedan 1998.

Utredningen omfattar sammanlagt 69 ärenden där domkapitlet behandlat frågan om en eventuell disciplinåtgärd mot en präst eller diakon på grund av sexuellt relaterade gärningar. En sådan disciplinåtgärd kan vara en erinran, en prövotid eller att man förklaras obehörig att verka som präst eller diakon. I 19 fall har prästen eller diakonen förklarats obehörig.

Få fall straffbara - några fall kritiseras
Utredningen visar att de anmälda händelserna, med mycket få undantag, inte kan antas ha varit straffbara. Däremot har det varit fråga om oacceptabelt beteende för en präst eller diakon – till exempel olämpligt språk i konfirmationsundervisning eller porrsurfande.

I några fall riktar utredningen kritik mot domkapitlens beslut. Gemensamt för dessa är att man inte tagit hänsyn till riktlinjerna i beskrivningen av de aktuella gärningarna. Bristfälliga beskrivningar kan leda till att man riktar en disciplinåtgärd mot präst eller diakon utan att det är klarlagt att denne verkligen utsatt en annan person för en sexuell kränkning. En gärningsbeskrivning som saknar tydlig förankring i riktlinjerna kan också begränsa möjligheten att avgöra vad kränkningen har bestått i och hur allvarlig denna i så fall har varit.

Ett fall borde polisanmälts
Utredningen visar att det bland de 69 ärendena finns ett fall där domkapitlet uppenbart inte har följt riktlinjerna. Fallet avser en sexuell relation mellan en präst och en betydligt yngre ungdomsledare som prästen också hade haft en själavårdskontakt med. Domkapitlet har inte gjort vare sig en relevant beskrivning eller en bedömning av om det varit fråga om en allvarlig kränkning av en enskild person visar utredningen.

Domkapitlets beslut blev tre års prövotid. Utredningen visar att i andra stift har liknande fall, en uppenbart ojämlik relation, lett till att prästen eller diakonen har blivit av med sitt ämbete. Dessutom anser utredningen att fallet, i enlighet med riktlinjerna, borde ha polisanmälts.

Utredningens slutsats: domkapitlen efterlever riktlinjernas krav
Utredningens slutsats är att de enskilda domkapitlen i de allra flesta fallen har levt upp till de krav som riktlinjerna ställer. Där arbetet bör utvecklas och utvidgas gäller exempelvis hur och vilka fall som utreds och hur kränkningarna preciseras samt hur en präst eller diakon kan återfå sin behörighet. 

Bakgrund:
Svenska kyrkan antog 1998 de första riktlinjerna för arbetet mot sexuella övergrepp. Den senaste revideringen av riktlinjerna finns i skriften ”Vad gör vi nu? Bemötande och förebyggande av sexuella övergrepp.” Skriften vänder sig till anställda, ideella medarbetare och förtroendevalda och är tänkt som ett redskap för att såväl hantera som förebygga sexuella övergrepp.

Inom kyrkan finns också ett nätverk av kontaktpersoner, två i varje stift, som lyssnar, ger stöd till egna beslut och förmedlar kontakter till myndigheter och organisationer.

Utredningens 69 ärenden från samtliga 13 stift fördelar sig följande:
Göteborg: 7 ärenden
Skara: 1 ärende
Lund: 5 ärenden
Växjö: 4 ärenden
Västerås: 1 ärende
Linköping: 9 ärenden
Uppsala stift: 7 ärenden
Strängnäs stift: 7
Karlstad: 7 ärenden
Luleå: 6 ärenden
Stockholm: 13 ärenden
Visby: 2 ärenden
Härnösand: 0 ärenden