Utredningsförslag om sjömanskyrkor bearbetas

Svenska kyrkans verksamhet bland sjöfolk i nordvästra Europa har utretts och resultatet har presenterats för arbetsutskottet i Rådet för Svenska kyrkan i utlandet. Utredningens förslag bearbetas nu av en arbetsgrupp som ska lämna beslutsförslag till hösten.

Sjömanskyrkoutredningens uppdrag var att tydliggöra behoven i dagsläget och att ge konstruktiva förslag för den framtida verksamheten, som underlag för beslut om hur Svenska kyrkan i utlandet bör prioritera sin verksamhet beträffande sjöfarten i nordvästra Europa.

Utredaren Michael Kjörling har besökt i utlandsförsamlingarna i London, där sjömanskyrkan kommer att läggas ned vid årsskiftet 2012/2013, samt Antwerpen, Rotterdam, Bryssel och Hamburg. Utredningen har också beaktat erfarenheter från sjömanskyrkan i Göteborg.

Michael Kjörling har kommit fram till tre tänkbara framtidsvägar (se nedan) som alla innebär någon förändring för kyrkorna i Rotterdam och Antwerpen. De berörda församlingarna får nu del av utredningen, och en arbetsgrupp har tillsatts för att arbeta fram beslutsförslag till Rådet för Svenska kyrkan i utlandet. I arbetsgruppen ingår två rådsledamöter, Birgitta Lindén (ordförande) och Monika Karlsson, samt kanslimedarbetarna Anders Bergkvist, chef för Svenska kyrkan i utlandet och regionchef Mats Hulander.

Utredningen konstaterar att sjöfarten och villkoren för ombordanställda har ändrats dramatiskt på senare tid – och därmed behoven. Sjömanskyrkorna växte fram i en miljö där sjöfolket var den enda gruppen utlandssvenskar av nämnvärd storlek, och utsatta för både dåliga arbetsvillkor ombord och stora risker i hamnarna. Idag har antalet svenskflaggade fartyg och svensk besättning minskat drastiskt. Anställningsvillkor och arbetsmiljö har förändrats, och tillgången till mobiltelefoner och internet innebär att kontakten med familj och vänner hålls på ett sätt som inte var möjligt förr. Behovet av service med besök, tidningar, böcker etc är därmed väsentligt mycket mindre. Dessutom har möjligheten att gå iland minskat på grund av säkerhetsregler och kortare tider i hamn.

Utredaren menar att det är uppenbart att sjöfolket inte är utsatt på samma sätt som förr, och ifrågasätter om de är längre en målgrupp som skiljer ut sig så att Svenska kyrkan i utlandet ska bedriva ett särskilt arbete just för dem.

Utredningens  tre förslag i korthet:

• Renodlat vistelseansvar
  Den specifika sjömanskyrkoverksamheten upphör helt. Grunden för detta är att varje kyrkoherde har ansvar för alla som vistas i det område som församlingen verkar i, även i hamnarna. Ansvaret innebär att man på begäran besöker båtar och har beredskap att göra andra insatser för sjöfolk när så behövs – på samma sätt som man finns till för andra som har behov av kyrkans insatser.
• Samverkan mellan Rotterdam och Antwerpen
  Svenska kyrkan i utlandet fortsätter bedriva arbete riktat särskilt till sjöfolk, men i begränsad omfattning. En medarbetare får ansvaret att besöka fartygen i både Antwerpen och Rotterdam.
• Enbart i en av hamnarna
  Svenska kyrkan i utlandet fortsätter bedriva arbete riktat särskilt till sjöfolk, men enbart på en plats inom området. Utredaren föreslår i så fall Rotterdam, vars hamn är betydligt större än Antwerpen, och att en medarbetare avdelas särskilt för detta. För Antwerpens del föreslår utredaren i detta förslag att s k ”incidentberedskap” ska gälla och åläggas kyrkoherden i Bryssel.

Rådets arbetsgrupp kommer nu att belysa de tre förslagen och i samtal med berörda församlingar lägga fram ett förslag till beslut efter sommaren.